Great minds tänker lika fel.

I måndags kollade vi på Homeland och jag började fundera på vad Carrie heter i efternamn. Bradshaw var det enda som poppade upp i hjärnan, men det var ju fel. Så jag frågade Pete.

-Hmm…. Bradshaw?

Den där andra Carrie från den där andra TV-serien har tydligen satt sig. 

Asymmetriskt.

När jag tittar runt på bloggar och instagram så här i juletider konstaterar jag ofta att ja, visst lite julmys och pynt vill jag väl ha, men att folk orkar hålla på så mycket som de gör. Det fascinerar mig. Men trots denna njugga inställning går tydligen nånstans även min skamgräns för hur lite man kan engagera sig i julpyntet. Och det är när adventsljusstaken stör mitt symmetriska sinnelag:

Karantän.

Efter en dag utan mat (som stannade i kroppen i varje fall) och sen en dag med bara te och rostebröd (nån mer än jag som bara kan/vill äta te och rostebröd vid sjukdom?) kändes det bra att duka upp en vanlig frukost, såhär min sista dag i karantän. En annan bra sak - a´la tur i oturen - var att Netflix lagt ut en ny säsong av Weeds, nämligen den sista, säsong 8. Så den har jag ägnat min konvalescens åt och nu är den slut. För evigt! Sista säsongen, det känns lite sorgligt. 

Apropå semestern.

Vad man inte vill höra när man checkar in på b´n´b bara en liten, liten promenad bort från stranden:

"There´s a two day storm coming in."

Synd också att den visade sig stanna i tre dagar.