Jacka.

Jag tog den här bilden för att illustrera att igår var första gången på jag vet inte hur länge som jag hade på mig jacka. Det var i varje fall innan sommaren och jag var gravid så det är väl en sisådär fyra månader sen sist.

Sen kom jag på att under katastrofregnens augusti hade jag ju jacka jämt. Regnjacka. Så det var inte riktigt sant, men ändå.

Glömskan.

Lite inception* över det hela nu, men hallå. I förra inlägget, som ju delvis handlade om saker jag glömt/snurrat till på grund av upphackad sömn glömde jag ju det största:

Att vi glömde bort att inställa oss för att underteckna "föräldraskapshandlingar". Jag upprepar: vi glömde alltså bort att gå till familjerätten och underteckna "föräldraskapshandlingar".

Det kändes sådär bra när jag kom på det. Men vi har fått en ny tid så barnet ska väl få en far så småningom.

*Dvs. jag glömde vad jag hade glömt, typ.

Hänt sen sist.

Ja, vad har egentligen hänt sen sist?

Till exempel det här:

1. Jag har avvärjt ett ficktjuvande. Jag försökte visa vägen till "statyn" för en till synes vilsen turist som enligt klassiskt grepp (tror jag) lade kartan över skötväskan som hängde på barnvagnen och som sen lirkade ner handen i den. Men den gubben gick inte! Jag såg det och fick raskt tag i hans hand, sa nåt argt, hötte med pekfingret och gick därifrån.
2. Jag har glömt 100 kronor i bankomaten. 
3. Jag har under två dagars tid använt Petes dyra ansiktstvätt som duschtvål innan jag idag insåg vad jag höll på med. 

Vad ska man tänka om detta? 

Jag tänker att punkterna 2 och 3 är resultatet av att inte ha fått sova en hel natt på ett bra tag, trots att jag verkligen tyckt att det där med sömnen varit bättre än väntat med en liten bebis (och det tycker jag verkligen). Också tänker jag att punkten 1 trots allt visar att reflexerna är kvar, upphackad sömn eller ej.

Ledigheten.

Nu när jag är föräldraledig tycker jag det är väldigt skönt att vakna upp på morgonen och inte direkt behöva ta mig nånstans. Ingen tid att passa. Och "behöver" jag och bebisen ta oss nånstans så är det oftast för att träffa nån kompis och socialisera. Eller som idag, för att ta tillvara på fina vädret och gå till Slottsskogen. Där var det grönt och skönt och en kvinna satt under ett träd och mediterade.

September, fortsätt vara min vän, tack.