September.

Jag har de senaste veckorna haft den 1 september som riktmärke för när det är dags att börja omfamna hösten. Så passande då att jag vaknade av att regnet smattrade mot rutan i morse. Men när jag skulle ut och handla mat förut kände jag- trots att jag redan i fredags föll till föga och drog på mig mina svarta jeans- att jag inte ville släppa shortsen för säsongen. Så jag gick till affären som en schizofren i shorts, flipflops och lång regnrock. Det blev både blött och kallt. Det är dags helt enkelt- omfamna hösten. 

Rätt kanal på rätt plats.

"I am so confused right now."

"You´re good at Sudoku, maybe you can help me."

Vem hade kunnat ana att ställa in kanalerna på dess rätta plats på TV:n skulle kännas som ett uppdrag i klass med att lösa Rubiks kub? Vi kände oss väl inte som de skarpaste knivarna i lådan när vi äntligen tog tag i detta efter att ha ignorerat det sen vi köpte den nya TV:n (rätt länge sen, milt sagt). Flyttade vi en kanal rätt knuffade den i väg andra som hamnade fel och så vidare. Men till slut så. Nu behöver jag inte få panik när jag inte hittar TV 8 och "The Americans" redan har börjat på torsdag. För nu ligger den på kanal 8. Smart, va.

PS. jag är inte så bra på Sudoku, men har inget emot att låta den villfarelsen leva vidare. DS.

Kaffet.

På lunchen gick jag ut i solen och köpte en kaffe. Satte mig på en bänk, snicksnackade med kollegorna och smuttade på kaffet. Efter en stund tog jag av locket.

Därefter är det oklart vad som hände. Men medan jag satt stilla och höll muggen stilla, lyckades kaffet som knappt täckte botten på muggen trotsa alla fysiska lagar och uppenbarligen hoppa ur muggen och fläcka ner min klänning.

Hur är det möjligt?

Lite lättare att leva.

Jag vet att jag tjatar om vädret. Men ändå. Som den här sommaren levererar är det svårt att inte tjata om det!*

Det känns verkligen som att det är lite lättare att leva när det är så här fint som det varit den här sommaren. Och nu är det någon fantastisk kombination av hög, klar höstluft och varma, gyllene solstrålar som eventuellt känns som det ultimata vädret- och ett värdigt crescendo på sommaren 2013.

För det är när det är så här härligt som man efter första konferensdagen i Varberg tar sina badkläder, går ner till det vackra kallbadhuset, går i vattnet och ligger där och guppar lite. Och ni vet ju, man ångrar aldrig ett bad. Det är när det är så här härligt som man tar med sin matlåda ut i solen och sätter sig på lämpligt ställe och äter och spanar på folk. Och när det blir lördag gör man en matsäck och åker ut i skärgården och lägger sig på en solvarm klippa.

Som sagt, lite lättare att leva.

*ja, hade det varit precis tvärtom hade jag väl tjatat om det också. Men definitivt inte i positiva ordalag.

Rapport.

Nog för att jag bestämde mig för att vänta med att omfamna hösten, men det där med att inte ta på sig långbyxor... Där fick jag falla till föga. 

Badutflykt.

Blev till min stora glädje utbjuden på badutflykt till Stora Amundön av en kompis idag. Och när jag hade doppat mig och låg i sanden med solen mot huden så tänkte jag, att den stannar tydligen lite till sommaren. Var nära att ge upp hoppet i veckan och hade nästat bestämt mig för att omfamna hösten när jag ångrade mig i sista stund. Istället för att omfamna hösten tar vi och suger de allra sista dropparna ur sommaren ett tag till, ok?

Den italienska katten.