Helgnöje.

Först var jag på bokmässan, sen hoppade jag på bussen och åkte och kollade på när Lina (bloggen sover, men ändå) och hennes lagkamrater i Gothenburg Roller Derby spöade Oslolaget Nidaros Roller Derby. Tuffa brudar, de där!

Svordomar.

Kommer ni ihåg det här? Och det här?

Nu har det hänt igen- jag har via en lånebok fått ett slags meddelande från en tidigare lånare. Den här gången var det en person som hade strukit över alla svordomar i boken. Det kändes lite... speciellt.

Vad hände med hunden?

Vi satt på en uteservering och åt frukost när en man gick förbi med sin lilla hund i ett koppel. Vi skrattade lite för hunden var väldigt liten och söt. Det gick några minuter. Plötsligt sprang hunden förbi igen, utan husse och åt andra hållet. Några sekunder senare sprang mannen förbi, med kopplet i handen. Också försvann de ur sikte.

Sen dess har jag undrat, vad hände med hunden?

Rött.

Fernsehturm.

Det är ju alltid häftigt att se en stad ovanifrån och vara högt uppe i luften, men ibland kan det ju kännas som att det inte riktigt är värt priset och köandet. Vilket fick mig att prioritera bort Eiffeltornet i Paris, t.ex (var det dumt- ska man åka upp där?). Och likaså TV-tornet förra gången jag var i Berlin. Den här gången läste jag dock den underbara bloggen Berlin en kärlekshistoria innan jag åkte och sög i mig tips. Annamaria, som skriver bloggen, lät meddela att trots turistfällepotential är restaurangen värd ett besök. Jag nappade direkt och bokade ett bord för lunch via hemsidan. Tyskarna har ju ordning på torpet så det var svarsmail, "Sehr geehrte Frau", koder, reservationsnummer och sen ett tvåsidigt dokument med allmänna villkor bifogat. Sen glömde jag det utskrivna mailet på rummet, vände som tur var och hämtade det för det skulle scannas i kassan. 

Så, tornet och restaurangen då? Ja, om man gillar 60-talsdesign- och det gör man ju- så skulle jag säga att ett besök är ett måste. Lägg därtill att restaurangen snurrar. Fatta vad coolt! Det är väldigt James Bond (alltså när Sean Connery var James Bond) över det hela. När jag hade parerat första känslan av åksjukan kunde vi bara sitta där med vår öl och currywurst och låta tornet snurra oss runt över Berlin. Jag älskade stället.

Uttal.

Bara för att jag råkar vara bättre på engelska än vad Pete är på svenska vore det synd att säga att mina språkfärdigheter är felfria. En gång pratade jag t.ex. om att mina skor inte var impregnated. Inget konstigt med det i och för sig- eftersom de inte var befruktade.

I Berlin tyckte jag att det var dags att dela med mig av mina tyskakunskaper och ville förklara den lilla leken med ord på filmplanschen här. Alltså, Bär är björn på tyska och ja, ni fattar va? Tyvärr har jag en tendens att uttala bear som beer. Ni kanske förstår vartåt det lutar. Följande förvirrade konversation utspelade sig på Berlins gator:

-Well, you see, Bär means beer* in German. So, Berliner-Bärliner.
-Oh, so he drinks a lot?
-Noooo, he is a beer!
-Oh, he lives in a bar?
-NOOOO, he´s a BEER!

Pete är ett frågetecken. Jag börjar förstå att mitt uttal är förvirrande. Vi reder ut det hela.

Sen berättar Pete att filmen handlar om en teddybjörn som bor hemma hos Mark Wahlberg och hänger med honom och är hans bästis tills Mark skaffar en tjej och björnen blir avundsjuk. Alltså, allvarligt? Är det sant?

*här vill jag alltså säga bear men det är beer som kommer ut ur käften på mig.

Detta har hänt.

Ja, förutom att jag har varit fyra dagar i Berlin så vet jag faktiskt inte riktigt. Men ändå, fyra dagar i Berlin! Det var verkligen inte fy skam. Bara en sån sak som att solen sken, det var 23 grader och vi gick runt i shorts och t-shirt. Bara en sån sak!

Drömchoklad.

-Men hallå där, går du ofta hit? Jag har nämligen aldrig sett dig här förut, sa jag till den här lilla godbiten när jag såg den i affären. Också fick den följa med hem.

Sommar och höst.

För en sekund kände jag lite sorg över sommaren när jag rafsade fram ett kvitto, som visade sig vara från Saltholmens kallbadhus, för att slänga tuggummit i. Sen kom jag på hur kallt det var den där dan när jag var där och försökte låtsas som att det visst var varmt. Så jag säger som Maggan, hellre en fin september än en dålig sommar. 

Annat nödvändigt.

Som Miss UD så förtjänstfullt poängterade under förra inlägget så hade jag även packat en väska inför morgonträningen.

Himla synd bara att det visade sig att jag hade glömt att stoppa ned necessären.

Ägg.

Om jag kokar äggen redan i kväll är det cirka 83 % större chans att morgonträningen faktiskt blir av. 

Saker jag pratat om idag.

• Att tisdagar är veckans transportsträcka. 
• Att man får bättre hållning i högklackat.
• Att man kan bli uppiggad av att klä upp sig en vanlig vardag.  
• Att man kanske kan vara barbent en dag eller två till. 
• Att Converse är orimligt dyra.
• Att jag ändå köper dem.
• Att Tom Cruise verkar märklig, minst sagt. 
• Att det är lite oklart när man är medelålders, egentligen.

Bad.

Årets första svenska dopp- och antagligen sista- skulle likt pelargonerna dröja ända till september. Lite typiskt för den här sommaren kan jag tycka. I alla fall. Kräftskiva, bastu, kulörta lyktor i träden, en fullmåne och det var inget att fundera på. Så nu har jag badat i Sverige i år också. Trots att det ryktades om att det bara var 13 grader i sjön.

Tajts.

Så var det alltså på det viset att jag köpte ett par träningstajts på nätet. Jag läste mycket noggrant om de var höga i midjan och hittade detta par som var extra höga i midjan- allt för att slippa springa runt med en muffin top. Däremot missade jag tydligen det finstilta om att det är ett jättestort hål på insidan av vaden.

Själv har jag ju lite tänkt att köper man långa tajts, då vill man ha nåt som täcker vaderna och om man inte vill ha det så köper man korta. Det var uppenbarligen en förenkling av verkligheten. 

Cliffhanger.

Nu ska jag åka på kräftskiva men i morgon tänkte jag berätta om världens mest meningslösa tajts som jag råkat köpa. Stay tuned!