A bulle.

Jag tittar upp från nyheten jag läst på telefonen och meddelar Pete: They say it´s a risk of ebola in England.

Pete ser mycket frågande ut.

Jag upprepar: There´s a risk of ebola in England.

Pete ser ännu mera frågande ut: A bulle?! How can it be a risk of a bulle? A kanelbulle?

Och det var så jag lärde mig att ebola inte uttalas ebulla på engelska utan iiiiibola.

Germ central.

Jag har aldrig haft bacillskräck, och har väl inte nu heller. MEN det är ett faktum att jag efter att jag fick barn ser varje resa med allmänt färdmedel som något av en risk. Där jag förut såg människor ser jag numera vandrande bakteriehärdar.

Eller som Pete uttryckte det på Stena-båten, "vi sitter mitt i germ central".

Sprit och tomberries.

Ni vet hur det ibland står någon i mataffären och steker lite plättar och bjuder på med en klick sylt? Eller kanske en liten bit kyckling kryddad på ett nytt sätt, eller varför inte en ny sorts glass. I Danmark stod också en sådan person. Det var bara det att hon bjöd på sprit- närmare bestämt Captain Morgan eller Smirnoff. Kändes mycket dekadent för en svensk.

En annan sak de hade i affären som var spännande var dessa små gynnare, tomberries. Världens minsta tomater och har ni sett så små!

Jag var givetvis tvungen att köpa, goda var de men i ärlighetens namn kanske lite väl små. Paradoxalt nog.

Barnvagnsförbud.

Barnvagnar och hundar göre sig icke besvär.

När vi hade inspirerats på Bröndrums hotell ville vi gå vidare och fördjupa oss i konsten, men icke. Här stötte vi för första gången på barnvagnsdiskriminering och fick vända på klacken (ja ja, jag förstår att det väl finns goda skäl för det men låt mig göra lite humor av det hela). Och när en baby sover i vagnen så plockar man inte upp henne för att gå på museum, oavsett föräldrarnas vilja att fördjupa sig i konsten.

Efter värmeböljan.

Tyckte det var lite svalare i morse när det var dags att klä på babyn och tog därför på henne långärmat och plyschbyxor. Insåg sedan att "lite svalare" trots allt innebar 24 grader ute och 25 grader inne. Fick därmed återgå till de senaste veckornas svalare uniform.

Tänkte: Är det kanske det här som händer när typ italienare (eller annan person från valfritt varmt land) inte förstår hur vi kan åka till stranden när det "bara" är 23 grader varmt?

Minisemester.

För att introducera babyn i den ädla konsten i att resa begav vi oss förra veckan iväg på en minisemester till Danmark. Vi tog båten till Fredrikshamn, sov över där en natt, och tog dagen efter tåget till Skagen fram och tillbaka innan det var dags att ta båten hem igen.

Fredrikshamn i sig var väl inte mycket att hurra över, men det spelade mindre roll eftersom vi efter cirka fem timmars upphackad sömn var tvungna att gå och lägga oss och sova så fort vi fick hotellrummet. När jag vaknade till liv, kvart över fyra, googlade jag fram att konstmuséet som vi hade tänkt gå till stängde klockan fyra. Ja ja, vad gör väl det. Vi gick gågatan upp och ner några gånger i stället.

Skagen är ju såklart ett mycket trevligare ställe, om än ganska packat med turister när vi var där. Vi tog oss inte heller ut till grenen men vad vi däremot gjorde var att leta upp Brömdrums hotell för att äta smörrebröd till lunch. Det var nog faktiskt resans höjdpunkt att sitta där och insupa Skagenmålarnas atmosfär.

Balkong i värmebölja.

Under förra veckans värmebölja var vi hos mina föräldrar, vilket var väldigt trevligt. Men där fanns ett orosmoln på himlen:

Hur går det med balkongväxterna?










Precis innan vi skulle till tåget kom jag nämligen på att jag inte lejt min sedvanliga blomvakt Magdalena och då var det försent för nyckelöverlämning. Där och då tänkte jag, aja, det kommer väl alltid någon skur och så varmt blir det väl inte. Nä, bara 31 grader och varmast i landet, typ.

Men ser man på. En veckas högsommarvärme utan vattning gjorde tydligen susen, så pass att blomman för dagen bröt sig ut och började slingra sig runt brassestolen.