Jag har alltså varit ute och rest lite. Till Basel i Schweiz närmare bestämt, dit några goda vänner har flyttat och när det nu vankades långhelg bestämde jag mig för att åka och hälsa på dem. Efter lite letande hittade jag billiga flygbiljetter, från Kastrup vilket ju i och för sig är några timmar bort. Men det planet gick direkt och åker man från Göteborg måste man ändå byta plan så i ren tid gjorde det ingen skillnad. Jag slog till på flygbiljetterna och bokade en buss som skulle ta mig till flygplatsen. Trots att jag är tidspessimist tyckte jag det verkade lugnt eftersom bussen skulle vara framme två timmar innan planet skulle gå.
Låt mig nu berätta om min resa till Kastrup, Köpenhamn, Danmark.
Jag kom till Nils Ericssons-terminalen i god tid i fredags och satte mig i solen med en islatte. Tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms, från bussbolaget. Min buss var "tyvärr en timme sen". Den stackars tidspessimisten i mig blev lite stressad och vågade definitivt inte lita på att den bussen verkligen skulle komma en timme senare. Så jag sprang bort till SJ:s biljettautomater och insåg till min stora glädje att det gick ett tåg bara en kvart senare som jag raskt köpte en biljett till.
Så där satt jag på tåget till Kastrup och kunde ta det lugnt. Ungefär till Helsingborg, då jag råkade överhöra tågvärden säga till någon som också skulle över bron, att han nog skulle få byta till buss i Malmö- för det var stopp över bron. Ja ja, tänkte jag, det verkar väl lugnt. Buss eller tåg, spelar roll.
Men så strax innan Lund ljöd en röst i högtalarna som lät meddela att ALL trafik över bron var stoppad. För det var nåt fel på elen. Inga bilar, inga bussar och inga tåg. "Så vi har ett alternativ till er som ska till Köpenhamn och Kastrup- ni kan gå av i Lund och ta tåget tillbaka till Helsingborg, sen färjan över till Helsingör och sen tåget ner till Köpenhamn. Men det kommer ta minst två timmar."
Och ungefär då stannade vi i Lund och jag var tvungen att bestämma mig med en gång hur jag skulle göra. Efter lite tvekan satt jag kvar för vid ett snabbt överslag verkade två timmar lite väl långt om jag ville med planet. Och det ville jag ju. Så jag kom fram till Malmö och gick och funderade på vad jag skulle göra. Det fanns ju dock inte så mycket att göra förutom att vänta och hoppas på det bästa och till slut så meddelade de att trafiken kommit igång. Jag sprang ned till första bästa Öresundståg och satte mig ner och väntade. Det fylldes på till bredden.
När jag precis andats ut och tänkt att jag kommer komma fram i tid sa en röst i högtalarna på tåget: "Ja, nu får vi alltså köra över bron igen... men nu har vi ingen lokförare."
(Som ni kanske förstår så kom jag fram, för efter ett litet tag hade de skakat fram en lokförare och tåget körde. Gud ske lov.)
