Köerna.

Ni vet hur det är, om det är en lång kö till något så måste det ju bara vara bra. Och står det sen om stället i guideboken, ja då måste det ju bara vara en fullträff. Eller vänta nu, kanske de har ett samband de där två- köerna och guideboken alltså?

Nu tycker jag att vi tar och går igenom köerna vi stod i i Rom, och då menar jag köerna vi stod i för att få äta nåt smarrigt. Köerna vi stod i för att få gå in och kolla sevärdheter och gamla stenar är en annan historia.

Här är kön till "världens bästa glass". Den var väldigt god, men jag skulle inte gå så långt som att utnämna den till världens bästa. Det vågar man ju inte. Dessutom vill jag bestämt hävda att jag har ätit godare glass, även om jag inte kommer ihåg när och var. Är dock helt säker på att det måste ha varit i Italien.

Här är kön till en pizzeria som både guideboken och en kompis tipsade om. Och mamma mia, det var en god pizza. Jag åt en lövtunn en med prosciutto och champinjoner som liksom smälte i munnen.

Och här är kön till en restaurang som kommer vara orsaken till att jag å det snaraste måste åka tillbaka till Rom. Här stod vi alltså när stället öppnade och folk fick gå in pö om pö och fylla på ända tills vi kom fram. Då var det pang bom stopp för restaurangen var full. Istället gick vi till stället bredvid som visade sig vara lite högljutt, ha mycket snurrig serveringspersonal och en allmän air av att vara en kedja. Så där satt vi och kastade längtansfulla blickar in till restaurangen där enligt uppgift den italienska mamman stod och rörde runt i grytorna och där säkert allt var genuint och mysigt. Nåväl, nästa gång. Då ska vi vara först i kön!