Cykla i regn.

Man kan tycka att jag som boende i Göteborg borde veta bättre, men i morse gjorde jag för femtioelfte gången om det största regn-relaterade misstag man kan göra i denna stad.

Jag cyklade till jobbet utan regnbyxor.

Detta gjorde jag efter att ha läst i GP att det skulle bli rikligt med regn.

Behöver jag säga att jag blev blöt?

Roller Derby.

Idag tänkte jag åka och kolla på Gothenburg Roller Derby igen. Gör det du med vetja!

Paris.

Jag och Maggan har haft en tradition av att göra weekend-resor på vårkanten de senaste åren. Men inte i år. I år blev det på höstkanten istället- vi var nämligen i Paris förra helgen! Det var fint som snus.

Vad vi gjorde? Vi tog en båttur på Seine, var på museum, kollade vintage-affärer, gick på en antikmarknad, åt brunch på världens finaste ställe, drack den dyraste dubbla espresson ever på Simone de Beauvoirs favoritcafé (6,60 euro!),  åt gott, drack gott, spanade på folk, besökte fina bokhandlar och pratade. 

Ålderstecken.

Att man inte bryr sig om att ta av sig cykelhjälmen när man "bara ska in och hämta ett paket" eller "bara ska in och lämna tillbaka en bok".

Jag är där nu.

Träning.

Det spelar ingen roll om det är så här tomt i omklädningsrummet. Det spelar ingen roll om det bara är en person till på gymet. Man kan ändå ge sig fan på att den personen ser till att lägga beslag på just de där vikterna eller balansplattan preciiis innan du ska ge dig på dem.

Teknikchocken.

Herregud. För en dryg vecka sen köpte vi en platt-tv. Och nu har jag en i-Phone.

Jag känner mig helt plötsligt mycket modern.

Uppvakningslampa.

Tillsammans med Pete flyttade en uppvakningslampa in. Och jisses, jag säger er, sedan det har blivit mörkt på morgnarna har den underlättat mitt uppstigande med... ja, säkert minst 83 %.

Hur funkar den då, undrar du nu kanske. Jo, ungefär en kvart innan vi ska gå upp sätter den igång och sprider ett ljus som stegrar och är förvillande likt dagsljus. Så jag vaknar lite av mig själv, för att det är ljust, lite innan klockan sätter igång. Det är ett väldigt skönt sätt att vakna på. Det känns naturligt och kroppen skriker inte nej, gå inte upp din galning, det är ju beckmörkt!

Till skillnad från när jag bodde själv och chockväckte mig genom att låta mobillarmet gå igång- i hallen så att jag var tvungen att gå upp. Och hade jag väl gått upp, ja då var jag ju helt enkelt uppe. Hårdför metod. Men effektiv.

Spänningen är olidlig.

Sitter i detta nu och biter på naglarna och väntar på att Pete ska ha tränat klart. I köket ligger kuvertet som kanske (jag vet inte- man får ju inte öppna andras post heller) innehåller den magiska avin med en ny iPhone till Pete. Vilket innebär att jag tar över hans gamla och äntligen blir med iPhone!

(jag veeeet, 2009 eller nåt ringde och vill ha tillbaka glädjen över detta men nu råkar jag bara vara sist så missunna mig inte detta nu, tack)

Gratäng.

Innan, när jag läste receptet och handlade, tänkte jag: Men det är väl lika bra att dubbla eller ännu mer så det blir ett gäng matlådor.

Efter, när tre formar svämmade över, tänkte jag: Jag kanske överdrev lite ändå.

Lotta.

Jag lyssnade inte på många sommarpratare i år, men jag lyssnade på Lotta Lundgren. Och innan dess hade jag lyssnat på intervjun med henne i Värvet. Hon verkar klok, smart och allmänt fantastisk. Nu läste jag i Elle att hon håller på att skriva klart sin nästa bok, Tio lektioner i matlagning. Den handlar om "sex, kärlek, feminism, pengar och hur man gör när man lagar mat" och är en "ganska rolig bok". Det låter ju ungefär hur bra som helst! Får kanske inhandla kokboken tills dess den blir utgiven.

Tankar.

Har ni tänkt på vad mycket tankar man tänker på en dag? Klart ni har och se där, det var en tanke till.

Idag har allt möjligt fladdrat förbi i hjärnan.

T.ex. vad menade yogaläraren att vi inte är vårt sinne utan kroppen, vilken bok ska vi läsa till nästa bokklubb, ska jag träna på tisdag morgon eller inte, vad soligt det är, lite choklad efter lunchen vore gott, hoppas det inte blir akut blixthalka eller är älgar på vägen när vi ska ut och åka snart, måste skicka tillbaka grejer till H&M som inte passade. Och detta är väl inte ens en promille av allt?

En jädra hårddisk till att hantera information den där hjärnan.

Torsdag.

Så blev det alltså torsdag. Veckorna susar ju bara förbi- visst den här är ju inte slut, men nästan. Arbetsveckan alltså.

Jag cyklade hem från jobbet, slängde ut all tvätt på golvet och i ikeakassar, gick ner i tvättstugan och tänkte på förra gången jag tvättade och spillde ut flytande tvättmedel på golvet så jag fick skura. Är det någon annan som någonsin gör det, trots att det finns en mopp därnere? Bra att den fanns då i varje fall.

Men nu blir det yoga. Återkommer med frid i sinnet.

Kreativitet.

Jag tänkte på vad en kompis till mig sa, att om man vill komma igång och skriva ska man sätta sig och skriva en halvtimme om dan. Spelar mindre roll vad det blir, bara gör det. Så om det nu är lite segt att blogga- vilket det är - så kanske det är så jag ska göra. Bara bestämma att nu blir det ett inlägg om dan, oavsett vad det blir. Skit samma om det blir en knorr eller om det är ointressant, så är det ju bara ibland (ofta?). Man vet ju att kommer man igång så ger det ena det andra också kanske man kommer in i ett flow. Jag testar det. I en vecka. 

Veckan.

Denna veckan har det varit det fullt upp på kvällarna. Det var Palme-filmen, kompisträffar, yoga och after work med jobbet. 

Och allt ramades in av cykelturer i evigt och apokalyptiskt regn. 

En magisk kväll.

Ni vet när man är i en främmande stad och inte riktigt vet om det är okej att gå på vissa mörka små gator eller inte, men tänker att det går nog bra- för titta där borta lyser det ju. Också kommer man fram till ljuset och det visar sig vara en strandbar längs floden med kulörta lyktor där de just den här kvällen har en tangokväll med raspig vinylmusik. Så man köper ett glas prosecco och sätter sig och tittar på alla som dansar så vackert också plockar man fram kameran och tänker att det går nog inte att fånga magin på bild men man knäpper en bild ändå. Också råkar det vara just i den sekunden när två personer står blickstilla och alla andra rör sig och man tänker att jo, jösses, det gick visst att fånga magin ändå.