Prokastrinering.

Jag vill gärna se mig själv som en person som tar tag i saker. Och det kanske stämmer när det gäller somligt, det är trots allt så att jag hatar att skjuta upp vissa saker. På jobbet t.ex. Men annat... kan ta hundra år för mig att ta tag i. Då pratar vi om praktiska saker som att ringa vaktmästaren för att få nåt fixat, gå till skräddaren för att få ett par byxor upplagda eller nåt i den stilen. Hundra år!

Som den här lampan. Enligt kvittot köpte vi den i slutet av september och det tog nog bara några dar innan den började slockna. Nån slags glapp gjorde att man fick trycka in lampan igen för att få den att lysa. Redan där kan man ju tycka att man borde ha gjort nåt, men istället hoppades jag på högre makter och att glappet magiskt skulle försvinna. Troligt. Givetvis slutade den ju istället att fungera helt, med konsekvensen att vi har arbetat i totalt mörker i hallen sen nån gång innan jul. Efter x antal vansinnesutbrott på hallmörkret tog vi till slut tag i saken och tog ner lampan förra veckan och tog tillbaka den till affären förra helgen. Det tog nog sammanlagt en kvart. What took us so long?