Pete hoppade på spårvagnen på Vågmästarplatsen men jag kände för att röra på mig och stoppade in lite podcast i öronen och promenerade hem över bron och längs vattnet. Lite med förhoppningen att kunna stå på bron och beundra min favoritutsikt, kranarna. Men just i dag var det ett sånt göteborgskt tillstånd att det inte gick att se långt från bron. Det var så dimmigt och fuktigt att det kändes som att gå i ett regn, trots att det inte regnade utan bara hängde i luften. Bara i Göteborg. Eller förresten, kanske i England också. I alla fall, först blev jag lite besviken men sen tänkte jag att det väl egentligen var perfekt, för mer göteborgsk än så blir knappast en utsikt. Kranar i regntung dimma.
2 kommentarer:
Eller när jag var i London för några veckor sedan och det var det gränsfall om man skulle ta upp paraplyt eller ej.... Så är ganska typiskt.
Gbg är ju inte lilla London för inte!
Skicka en kommentar