Strand.

Åter till Lofoten. På väg för att spana in ett ställe som heter Henningsvaer råkade vi på den stranden. Alltså, allvarligt talat- kolla in stranden! Och den råkade vi bara köra förbi, tyckte den såg fin ut och parkerade bilen. Passande nog var det dags att äta lite så här satte vi oss på en klippa och fikade. Sämre kan man ha det. 

Lofoten visade sig vara en ö som verkligen inte liknar något annat jag sett. Eller det kanske den visst gör, men liksom allt på en gång. Kritvita stränder och turkost vatten som på Mauritius, berg rakt ner i vattnet som i Thailand- men bergen är lika stora som i Alperna.

Och när vi väl kom fram till Henningsvaer tyckte jag det påminde lite om Smögen.

Fast det kanske inte syns så bra på den här bilden.

Tio timmar senare.

Jag tror jag får tillsätta en haverikommission.

Frisyr.

Tänk om detta är dagen när jag bryter hästsvansförbannelsen. Jag tror faktiskt det! Titta vad jag svängde ihop istället för den eviga hästsvansen. Återkommer med utvärdering av om den håller en hel dags festival.

Furu.

They sure like their furu, norrmännen.

Tyska kvinnor och deras sovvanor.

Låt oss prata om tyska kvinnor och deras sovvanor.

Några nätter på Lofoten bodde vi på ett vandrarhem och delade ett rum på fyra personer. Det vill säga två till, förutom mig och Pete. Första natten var där två engelska killar, inga konstigheter så långt. Dag två dök den första tyska kvinnan upp. Hon verkade trevlig och fullt normal. Tills hon gick och lade sig. Klockan 19.00.

Jag trodde hon skulle lägga sig och läsa och när jag förstod att hon inte skulle läsa utan faktiskt sova tappade jag hakan.

Dag tre dök nästa tyska kvinna upp. I jämförelse var hon värsta nattsuddaren. Hon gick nämligen och lade sig strax efter 20.00.

Efter detta har Pete lovat att aldrig mer klaga på att jag går och lägger mig tidigt*.

*med tidigt avses här cirka 22.30. D.v.s. fullt normalt. Tycker jag.

Husbilar.

De där prickarna på bron är husbilar. Med denna bild vill jag illustrera hur vansinnigt många husbilar det åkte runt på Lofoten, men jag är inte säker på att jag lyckas. 

Hårdrock.

Eftersom jag var så otroligt kreativ förra veckan radade jag upp några tidsinställda inlägg, som det nedan. Och föga anade ni att medan det laddade upp var jag på Liseberg och tittade på Alice Cooper. Fast det mest intressanta var att spana in publiken. Uppenbarligen går jag inte på hårdrocksställen för så många hårdrockare har jag nog aldrig sett på ett och samma ställe.

Och apropå musik. I morgon blir det Way Out West.