Det är kolmörkt ute, jag börjar bli lite hungrig och tittar på träningsväskan som jag ställt i andra änden av rummet. Ungefär då börjar den inre monologen.
"Alltså, allvarligt talat, jag kanske bara ska åka hem? Ta det lugnt? Ja, undrar om jag inte ska det. Så kan jag upp tidigt i morgon istället och träna på morgonen. Ja, vilken bra idé! Och jag hade ju ändå tänkt köra ett snabbt pass så det går väl bra. Hm, just det ett snabbt pass. Men då kanske det är lika bra att göra det i kväll då? Ja. Kanske det. Ok, sluta tänk, ta väskan och bara gå!"
Den där inre latmasken som jag måste tampas med varje gång jag ska träna, alltså.
"Alltså, allvarligt talat, jag kanske bara ska åka hem? Ta det lugnt? Ja, undrar om jag inte ska det. Så kan jag upp tidigt i morgon istället och träna på morgonen. Ja, vilken bra idé! Och jag hade ju ändå tänkt köra ett snabbt pass så det går väl bra. Hm, just det ett snabbt pass. Men då kanske det är lika bra att göra det i kväll då? Ja. Kanske det. Ok, sluta tänk, ta väskan och bara gå!"
Den där inre latmasken som jag måste tampas med varje gång jag ska träna, alltså.
2 kommentarer:
Jag har också en inre latmask tyvärr.
Då är vi två!
Skicka en kommentar