Surrealism.

Petes pappa är här från England och hälsar på. Han brukar komma vid den här tiden på året, vilket har inneburit att vi tidigare hamnat framför Melodifestivalen. Så även i år, särskilt efter att han deklarerat att han ser fram emot "that singing thing". Hans närvaro gav ytterligare ett perspektiv på mello-spektaklet när han under inledningen yttrade:

"Oh, this is so surreal. You know, I´m a big fan of Salvador Dali."

Äntligen börjar jag förstå: Hela Melodifestivalen är egentligen ett gigantiskt surrealistiskt konstprojekt (i smyg) av 2000-talets Dali.

Det gör det hela lite mer begripligt, faktiskt. 

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

I dessa tider känns svaret ganska givet. Semlan. Med kaffe såklart.

Men jag tycker att man ska vara synnerligen noggrann och inte "slösa" bort något semleätande på någon som är lite halvdan. Nej, ska det ätas semla så ska det vara en riktigt god! Tur för mig att jag bor fem minuter bort från kafé Biscotti som har fantastiska semlor.

Är det inte semletid så kanske jag röstar på en hederlig kanelbulle, eller kanske kladdkaka.

Fast, om sanningen ska fram så tycker jag nog att den bästa fikan är den med macka*. Till exempel en knäckemacka med skivbar leverpastej och smörgåsgurka. Mmmmm. 

*men det kändes så präktigt att skriva och lite som att ni tror att jag ljuger precis som jag tänker om folk som "inte gillar godis och chips", mmm säkert, va.

TV-tittarna.

Jag kan inte riktigt tycka att Melodifestivalen är särskilt bra, varken musikaliskt eller på något annat sätt heller för den delen. Men, med detta sagt så är det ändå något som jag tittar på ibland. Som i lördags till exempel, med Pete som brittisk bisittare. Det var ganska underhållande. Är det för att en del saker bara blir roligare på engelska?

Hört om deltagarna från den brittiska delen av soffan:

"They look like a bunch of art school rejects."

Grava fnissattacker när "Love trigger" och "Pink Pistols" figurerade i rutan eftersom det är slang för… ja, vad tror ni? Förstår de inblandade detta, undrar jag. 

Språkpolisen dök också upp:

"Undo my sad, oh you Swedes and just putting together words that doesn´t mean anything together!"
"Who else does that?"
"Well, like every song by ABBA for instance!"
"Hmm, ok, but she sings very good."
"Well, she sings very well you mean."

Sen fortsatte TV-kvällen med Sherlock. Kan vi prata lite om den här säsongen av Sherlock? Den är ju inte ALLS lika bra som de andra, som i och för sig var mästerliga, men ändå. Avsnitten är upphackade och röriga och jag tycker att de överdriver Sherlocks asociala sidor. Precis samma syndrom som det blev med Saga i säsong 2 av Bron, de tvistade till hennes Aspergers (som jag antar att det är?) så att det blev överdrivet och inte särskilt trovärdigt (vilket jag även läst manusförfattaren Hans Rosenfeldt erkänna att de gjorde för komisk effekt, men att de drog det för långt). Visst, Sherlock är väl fortfarande sevärt, men inte alls i samma klass som säsong 1 och 2. Tråkigt.

Några bilder från lördagen.

Dagen började som de allra flesta lördagar med färskt bröd från franska bageriet. 

Fortsättningen var inte lika glamouröst. Nej, jag kavlade upp ärmarna och rengjorde fläkten.

Sen såg vi Kalla ta OS-silver och hängde runt lite hemma innan vi tog oss ut och promenerade mot Lasagnerian för lunch.

Promenerade hem igen och till slut blev det Melodifestival och glass med maränger, chokladsås och kiwi.

30. En grej jag är himla bra på.

Planera. Jag är bra på att planera.

Ibland är jag även bra på att hålla mig till planen. Men inte alltid.

29. Hepp! Dagens middagstips.

Ibland hamnar jag (eller vi- inte bara jag som lagar maten) i en svacka och orkar inte riktigt med det här med att hela tiden komma på vad vi ska äta till middag, planera, handla och bära hem. I just en sådan svacka är jag nu så därför hade vi köpt hem en matkasse från Kocken och jag i veckan. Väldigt bekvämt och gott. Efter ett tag brukar jag ta mig ur svackan och vilja tänka själv igen och då är det ju bara att pausa prenumerationen. Men just denna vecka blir matkasse mitt middagstips! Och jag kan passa på att tillägga att av de matkassar jag testat tycker jag att Kocken och jag är bäst.

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

Den här boken skulle vi läsa i min bokklubb en gång, efter att den hade fått strålande recensioner i GP. Men jag klarade inte av den, det gick bara inte. Så jag gav upp efter bara ett litet tag och gick vidare med livet.

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

Om jag säger Cardigans så kanske det innebär att jag blir Nina Persson? Ja, så måste det väl vara. Så jag säger Cardigans och drömmer mig bort till mitt hus i Harlem.