TV-tittarna.

Jag kan inte riktigt tycka att Melodifestivalen är särskilt bra, varken musikaliskt eller på något annat sätt heller för den delen. Men, med detta sagt så är det ändå något som jag tittar på ibland. Som i lördags till exempel, med Pete som brittisk bisittare. Det var ganska underhållande. Är det för att en del saker bara blir roligare på engelska?

Hört om deltagarna från den brittiska delen av soffan:

"They look like a bunch of art school rejects."

Grava fnissattacker när "Love trigger" och "Pink Pistols" figurerade i rutan eftersom det är slang för… ja, vad tror ni? Förstår de inblandade detta, undrar jag. 

Språkpolisen dök också upp:

"Undo my sad, oh you Swedes and just putting together words that doesn´t mean anything together!"
"Who else does that?"
"Well, like every song by ABBA for instance!"
"Hmm, ok, but she sings very good."
"Well, she sings very well you mean."

Sen fortsatte TV-kvällen med Sherlock. Kan vi prata lite om den här säsongen av Sherlock? Den är ju inte ALLS lika bra som de andra, som i och för sig var mästerliga, men ändå. Avsnitten är upphackade och röriga och jag tycker att de överdriver Sherlocks asociala sidor. Precis samma syndrom som det blev med Saga i säsong 2 av Bron, de tvistade till hennes Aspergers (som jag antar att det är?) så att det blev överdrivet och inte särskilt trovärdigt (vilket jag även läst manusförfattaren Hans Rosenfeldt erkänna att de gjorde för komisk effekt, men att de drog det för långt). Visst, Sherlock är väl fortfarande sevärt, men inte alls i samma klass som säsong 1 och 2. Tråkigt.