Söndagkväll.

Håret är tvättat. Träningsväskan är packad. Matlådan är full med rester. Räkningarna är betalda. Samtliga söndagsbestyr är avklarade och det är därmed dags att avnjuta sista avsnittet av Bron - första säsongen alltså. 

Höstrusk.

Drömmar.

Idag hamnade jag i ett samtal om drömmar och jag berättade om den senaste drömmen jag kommer ihåg, att jag var ute och körde gummibåt på ett ishav och kryssade bland isflaken. Stormigt och jävligt var det också. Det känns inte som man behöver en fil.kand. i drömtydning för att ge sig på att tyda den lilla godbiten, va? Dock är det kanske inte så illa som det verkar för kvällen innan hade jag sett Bea Uusma berätta om sin bok om Andrés expedition till Nordpolen i Babel.

Sen kom vi in på den klassiska stressdrömmen- att man har en tid att passa, typ ska med ett flyg, och det är bråttom men man kommer bara inte iväg. Utan istället velar man runt och drar igång diverse projekt som att börja baka bröd eller något annat i den stilen. Jag har tänkt att ok, jag kanske är stressad för något och jag är tidspessimist, hatar att vara sent ute, så det är väl det den här återkommande drömmen betyder. Men så sa en kollega något intressant, att tänk om det handlar om något större. Att det inte är vardagsstress det handlar om utan ens större mål eller visioner. Att man kanske har en dröm i livet, som t.ex. springa maraton, öppna B&B i Frankrike, bli silversmed, skriva en bok (eller vad det nu är, ni fattar), men att man aldrig kan ta tag i den för det kommer massa annat i vägen hela tiden.

Det ska jag tänka på nästa gång jag vaknar upp och har spenderat natten med att försöka hinna till något tåg men ändå aldrig lyckats komma utanför dörren. Vart var det jag egentligen var på väg?

Det extra rummet.

Vilken himla tur att vi flyttade i våras så vi fick ett extra rum!

 För var skulle vi annars ha all tvätt?

Agaat.

Alltså puh. Nu har jag kämpat, ja jag menar verkligen kämpat, mig igenom Agaat. 713 sidor och jag tyckte aldrig den blev bra, så det var minst sagt halvhjärtat på slutet.

Men jag undrar när jag ska komma över det där med att läsa ut alla böcker? Den här boken har jag ju inte ens tyckt om att läsa utan bara på ren envishet, eller kanske onödig pliktkänsla, jobbat mig igenom. Det hade ju varit bättre att sluta och läsa någon annan bok istället, som jag verkligen uppskattade att läsa.

Jag tror att svaret ligger i dilemmat av att en del av de riktigt bra böckerna måste man kämpa sig in i innan man sugs in i den. Så det är lite svårt att veta hur länge man ska kämpa, för de där läsupplevelserna vill man ju inte gå miste om. Och recensionscitaten på den här boken var ju inte dåliga, enligt New York Times t.ex. är boken "skälet till att människor läser romaner och författare skriver dem".

Ja, det gäller tydligen inte den här människan i varje fall. 

Det etiska dilemmat.

Ska jag- så fort vi tittat klart på säsong ett med engelsk text- börja med säsong två av Bron? Som jag antar inte finns med engelsk text på SVTplay. Eller är det okamratligt mot den bättre hälften som inte förstår tillräckligt mycket utan engelsk text?

mvh, den svenskspråkiga delen i det tvåspråkiga hushållet

Street therapy.