Apelsinchock.

Det här ser väl skönt ut. Bad, bubblor, bok och apelsin. Dock framgår inte av bilden läppchocken som kom efter några klyftor- det sved, brände, stack och surrade i läpparna. Så mycket att jag fick hoppa upp ur karet och i panik leta upp ett lypsyl och lugna ner läpparna. Sen var allt bra igen.

Riesen.

Efter taxfreeshoppingen på vägen hem ordvitsade P lite.

"I have a reason to have my riesen."

Köpenhamn.

Jag har varit i Köpenhamn i helgen! Väldigt trevligt. Förutom det vanliga, dvs. strosa på Ströget och käka smörrebröd,  hann vi med World Press Photo 11. En fotoutställning som nog bäst sammanfattas med "bra bilder och hemska öden".

Konst.

Jag intalar mig att det är "lite charmigt" att det är lite snett och vint på min tavelvägg.

Vaktmästaren och spotlighten.

När jag mailade vaktmästaren om stoppet i avloppet kom jag ihåg att även be om hjälp med att byta lampa i en spotlight jag inte förstår hur jag ska få upp för att kunna skruva ur lampan. P lyckades fixa stoppet i avloppet igår (bra jobbat) men vaktmästaren kom ändå hit för att fixa spotlighten.

Jag gick in i köket för att visa honom och slog på strömbrytaren för att tydliggöra att ingenting händer. Spotlighten tändes.

"Nä, lägg av! Den har ju inte funkat på jättelänge." sa jag.

Efter att snällt ha förklarat att det ibland kan vara glapp i dem så visade han hur man skruvar ner glaset för att komma åt lampan. Det såg extremt lätt ut. Sen gick han och jag visste inte om jag skulle tycka att det var bra att det funkade eller om jag skulle skämmas för att ha kallat dit honom.

Sen diskade jag i det varma ljuset av spotlighten. Tills den slocknade. Dog. Men, inga problem! Det var ju så lätt att skruva av glaset. Eller? Tyvärr visade det sig vara omöjligt för mig. Det sitter som berget. Så med andra ord, allt är som vanligt. Inget ljus över diskhon och jag diskar i skumrask.

Fonder.

Alltså. Om man får ett mail från en fondförvaltare som lovar bra "prosent" i avkastning blir i varje fall inte jag lockad att anförtro mina pengar dit.

Färdigblommat.

Tysk reklam.

Helt plötsligt har Facebook börjat försöka prångla på mig tyskt dammode. Hur gick det till?

"Kuschlig warm & super trendy! Feminine Strickkleider in Schwartz und Grau für Herbst und Winter."

och min personliga favorit:

"Tauchen Sie in die Welt eleganter Damenmode ein! Jetzt Fan werden!"

Tack, men nej tack. Eller rättare sagt Danke, aber nein Danke.

Hopp om värme.

Jag har lovat mig själv att om jag har möjlighet (dvs. tid och råd) att åka nånstans och få sol och värme under vintern ska jag göra det. Vi får se hur det går den här vintern. Än så länge lever hoppet.

Jag kommer med största sannolikhet inte åka så här långt- Mauritius.

Johan åker tåg.

I förra veckan skulle min kompis Johan åka till Stockholm och gå på kurs. Tåget gick kl. 05.54, okristligt tidigt såklart men Johan var på stationen tio minuter innan utsatt tid, hittade ett x2000 mot Stockholm och gick in. Han hittade sin plats och sjönk ner i sätet. Nu började han se framemot resan, frukosten och kanske en liten tupplur. Tills en herre harklade sig.

-Ursäkta, men det där är min plats.

De började plocka fram och jämföra biljetterna. Johan visade sin biljett.

-Titta, jag har ju den här platsen.
-Ja, men det här är ju 06.00-tåget.

Johan slet ned väskan från hatthyllan och rusade ut ur tåget. Nu var det bråttom. På ett spår bredvid stod det Stockholm på skylten. Han slängde sig på det och letade upp sin plats.

Klockan gick. Den blev 06.00. Johan började skruva på sig och tittade sig omkring. Till slut frågade han en medpassagerare.

-Men det här är ju 06.04-tåget till Stockholm. Det är ett intercity-tåg och tar fem timmar.

Då ville Johan ge upp och gå hem. Men han hoppade av tåget, gick till biljettkontoret och köpte en biljett till 06.40-tåget istället.

Vad lär vi oss av detta? Jo, dels att det går TRE fakirtåg till Stockholm inom loppet av tio minuter, dels vikten av att faktiskt läsa vad det står på skyltarna.

Positivt tänkande.

Stopp i avloppet i köket.

Men! Glaset är halvfullt.

Det betyder ju att jag inte kan diska.

Bara ett hej.

Helgen är späckad och som tur är bara av roliga saker. Jag återkommer.

Då och nu.

Någon gång under första halvan på 90-talet satt jag i en datasal på min gymnasieskola och blev visad nåt nytt som hette internet. Jag förstod inte riktigt vad jag skulle göra men jag hittade i varje fall en bild på John Travolta från Saturday Night Fever som jag skrev ut. Oklart varför.

Om nån hade sagt till mig att jag, en sisådär 17 år senare, skulle ligga i min säng med en dator med trådlöst internet bredvid mig och kolla på TV-program... Och att jag dessutom skulle bli lite irriterad när datorn buffrar och programmet pausar...

Nej, jag hade nog avfärdat det som osannolikt. Inte skulle man väl kunna ha internet till nåt annat än att hitta bilder på John Travolta?

Det eviga regnandet.

I morse när jag slog på datorn och väder-gadgeten vaknade till liv kändes det som att den skrattade mig rakt upp i ansiktet. Den lät nämligen meddela att vädret i Göteborg bjöd på "några regnstänk". Jag skrattade högt och desperat. Ja, jag ropade till och med till mig kollegan för att visa det. "Några regnstänk!"


Sedermera ändrade den sig till "regn". Det kändes lite mer med sanningen överensstämmande.

Måndagsnöje.

Varför vara konventionell? Ikväll blir det söndagsstek på en måndag. Maggan och Pete ska snart sätta sig till bords.

Söndagsnöje.

Bio. Mycket trevligt.

Garderoben.

Kollade på ett avsnitt av How I met your mother igår och tänkte att Robyn hade på sig ett par snygga jeans. Sen: Men jag har ju ett par såna! Jag köpte ju såna i våras!

Det hade jag helt glömt. Dags att gå igenom och rensa garderoben kanske?

Svar ja.

Läskigt.

Föreställ dig följande:

Du lider av en mild katträdsla. Du står i källaren och plockar ner tvätten som hängt i torkrummet när du känner att någon tittar på dig. Du vänder dig om och där sitter den- katten. Som sedan följer varenda en av dina rörelser i torkrummet, stint med sin blick.

Visst hade det varit läskigt?*

*Det var det.

Då var det dags.

Jaha. Tre veckor sen jag tvättade sist. Resultat: episkt tvättberg.

Namnsdag.

Jag hade namnsdag i förra veckan och skrev det i ett sms till P. Fick tillbaka: "Sorry, I don´t understand."

Typiskt.

Karin Söder.

På födelsedagsfesten fick alla en urklippt fråga från nån tidning att besvara och sätta fast på sig- som en ice breaker så man hade nåt att prata om när man minglade. Jag fick frågan: "Karin Söder 82, är din förebild. Varför?"

Jag svarade: Jag vill också bli Sveriges första kvinnliga partiledare.

Trots att det faktiskt var en lögn.

Idag fanns det inga alternativ.

Hårboll.

Jag var på en 30-årsfest igår- väldigt skojigt. Där florerade ett gäng lösmustascher och jag lyckades andas in lite fluff från en av dem. Detta fluff ligger fortfarande kvar i halsen och irriterar. Så nu har jag gått och önskat mig något jag aldrig trodde jag skulle önska mig:

Snälla, låt mig hosta upp en hårboll snart så jag blir av med detta irritationsmoment.

Spaghetti.

Igår när jag hade glömt att trycka ner spaghettin i grytan i tid stötte jag på ett nytt i-landsproblem. Att halva spaghettin var färdigkokt samtidigt som den andra halvan var alltför al dente. Svårt det där med matlagning.

Den där dimman.

Dubbla budskap.

Boknörderi.

Fellow boknördar, jag måste tipsa om nåt väldigt trevligt. Jag läser just nu Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami och lyssnar var 150:e sida på Bokcirkeln i P1 som jag laddat ned i iPoden där de diskuterar avsnitt i boken. Det är ett väldigt trevligt sätt att läsa en bok på! Jag vill bara läsa och läsa så jag kommer fram och kan lyssna på ett nytt avsnitt. Också för att boken är väldigt bra också såklart.

I oktober börjar en ny bokcirkel, denna gång med Gösta Berlings saga.

Bara en tanke.

Eftersom stegräknaren står på 49 steg tänker jag att en promenad är en bra plan.

Flugor.

Igår öppnade jag P:s köksfönster en stund och lite senare, när jag hade stängt det, insåg jag att det surrade väldigt mycket. Jag tittade upp i taket och där var den- fluginvasionen. Jag räknade till inte mindre än femton flugor. I oktober! Var kom de ifrån? Och ska de dessutom inte dö, gå i ide eller vad nu flugor behagar göra vid den här tiden på året?

Det var i varje fall äckligt med så många flugor på en och samma plats- inomhus- så jag dödade dem. Det var i och för sig också äckligt, men i varje fall av övergående karaktär.

Bildblogg utan bilder.

Om det var så att jag hade varit i närheten av min kamerasladd nu hade jag laddat över några bilder och lagt upp dem på bloggen. Då hade ni fått se den magiska dimman i morse och kakan från eftermiddagens kafferep. Men nu är jag långt borta från sladden och bilderna är fast i kameran. Så kan det vara.