Min vän- som förut bodde i Göteborg men ofta var i Malmö- har utvecklat en teori om göteborgsk och malmöitisk humor. I all enkelhet går den ut på att Malmö-bor har en mycket snällare humor än göteborgare. Inte alls den där buffliga "råa men hjärtliga goa gubbar"-humorn som råder i Göteborg. Hon påstår till och med att folk i Malmö blir lite rädda för henne när hon skämtar. Jag har lyssnat men kanske inte riktigt förstått. Tills jag upplevde det själv.
Det började med Göteborgs-humorn, det är trots allt här jag är för det mesta. Jag var på Aldardo och skulle äta lunch och gick med min tallrik bort mot ståbordet. Det finns ju bara en bardisk att stå vid där. En man hindrade mig från att komma fram och sa, högt och ljudligt, på göteborgska:
-Här kan du inte stå- jag har reserverat här!
Jag hann tänka, att vad fan, det verkar ju helt knäppt, men vände mig ändå om och började gå mot ett annat hörn av lokalen.
-Ha ha, nej jag skämtade bara! Här kan man ju inte reservera!
Nej, just det. Jag skrattade lite, gick och ställde mig med min mat och började förstå vad min vän menade. Rått men hjärtligt. Sen åkte jag spårvagn några dagar senare, det var mycket snö ute och vid en hållplats var en snövall i vägen och dörren gick inte igen utan stod och tjöt när vi skulle åka. Jag stod precis där och försökte rycka lite i den men den ville inte gå igen. Den kvinnliga spårvagnschauffören stegade resolut bakåt i vagnen och sa, högt och ljudligt, på göteborgska:
-Jasså, du kunde inte fixa den?
Nej, just det. Jag skrattade lite, ställde mig och kollade på när hon öppnade en hemlig lucka med en nyckel och fick igen dörren. Rått men hjärtligt. Nu fattade jag verkligen vad min vän menade med Göteborgs-humorn. Men hela bilden fick jag inte förrän jag var i Malmö i somras och skulle äta lunch. Jag beställde gazpacho, men expediten tog betalt för något dyrare så jag sa till att det var gazpacho jag skulle ha. Expediten trodde jag hade beställt tupplår. Eftersom det var världens konstigaste felhörning sa jag:
-Nej, hörru, nu får du gå hem och tvätta öronen!
Expeditens ögon spärrades upp likt tefat och munnen blev till ett litet o i ansiktet på honom. Han såg helt förskräckt ut, helt förfärad. Detta var inte ett skämt för honom, jag var bara elak. En rå göteborgare med humorn som härskarteknik.
Där och då förstod jag precis vad min vän menade.
Det började med Göteborgs-humorn, det är trots allt här jag är för det mesta. Jag var på Aldardo och skulle äta lunch och gick med min tallrik bort mot ståbordet. Det finns ju bara en bardisk att stå vid där. En man hindrade mig från att komma fram och sa, högt och ljudligt, på göteborgska:
-Här kan du inte stå- jag har reserverat här!
Jag hann tänka, att vad fan, det verkar ju helt knäppt, men vände mig ändå om och började gå mot ett annat hörn av lokalen.
-Ha ha, nej jag skämtade bara! Här kan man ju inte reservera!
Nej, just det. Jag skrattade lite, gick och ställde mig med min mat och började förstå vad min vän menade. Rått men hjärtligt. Sen åkte jag spårvagn några dagar senare, det var mycket snö ute och vid en hållplats var en snövall i vägen och dörren gick inte igen utan stod och tjöt när vi skulle åka. Jag stod precis där och försökte rycka lite i den men den ville inte gå igen. Den kvinnliga spårvagnschauffören stegade resolut bakåt i vagnen och sa, högt och ljudligt, på göteborgska:
-Jasså, du kunde inte fixa den?
Nej, just det. Jag skrattade lite, ställde mig och kollade på när hon öppnade en hemlig lucka med en nyckel och fick igen dörren. Rått men hjärtligt. Nu fattade jag verkligen vad min vän menade med Göteborgs-humorn. Men hela bilden fick jag inte förrän jag var i Malmö i somras och skulle äta lunch. Jag beställde gazpacho, men expediten tog betalt för något dyrare så jag sa till att det var gazpacho jag skulle ha. Expediten trodde jag hade beställt tupplår. Eftersom det var världens konstigaste felhörning sa jag:
-Nej, hörru, nu får du gå hem och tvätta öronen!
Expeditens ögon spärrades upp likt tefat och munnen blev till ett litet o i ansiktet på honom. Han såg helt förskräckt ut, helt förfärad. Detta var inte ett skämt för honom, jag var bara elak. En rå göteborgare med humorn som härskarteknik.
Där och då förstod jag precis vad min vän menade.
2 kommentarer:
Eller så hade den kyparen ingen humor!! För det ligger väl ändå en hel del i vilket tonläge man håller om det uppfattas som skämt eller allvar. Kan inte tänka mig att du sa det utan ett leende på läpparna :)
Klart jag hade det! Så du kanske har rätt, han var humorlös.
Skicka en kommentar