Skrivkramp.

Trots små anteckningar om saker som hände på resan som jag tänkte jag kunde blogga om så är det som om bloggen inte funnits de senaste veckorna. Att skriva nåt har nästan känts oöverstigligt. Så nu tänker jag att jag bara skriver ner vad som hänt på sistone, så kanske nåt händer. Kanske det lossar då? Kanske jag kommer ihåg att det ju faktiskt är roligt att fylla bloggen med diverse text? Kanske, kanske inte. 

I alla fall så förflöt hela förra veckan i ett töcken av jetlag. Någon sa att det tar lika många dagar att bli av med jetlag som det är timmar i tidsskillnad. Och det stämde, förra söndagen började jag känna mig som människa och kunde börja tänka igen. Så den här veckan har jag tänkt mycket på att jag måste skriva en lista på allt som ska göra innan flytten om ett par veckor (lista! hur man löser all stress!)- denna odramatiska flytt inom samma hus för den som undrar, men en större lägenhet då. Också har jag tänkt på Khemiris brev, tiggaren som sitter utanför jobbet varje dag, att allt känns lite jobbigt, vad ska man göra. En annan sak jag har tänkt på är kylan. Och mörkret. Att man faktiskt kan bo på ställen där det inte är så hälften av året. Har ni tänkt på det?

Sen var jag på bio med Erica och såg en film vi inte riktigt kunde bestämma om den var bra eller inte, Faro heter den i varje fall. En film som däremot var väldigt bra var Silverlining Playbook som jag såg i USA. Se den. Och Argo och The perks of being a wallflower som jag såg på planet. Efter filmen gick vi till Tranquilo och åt en kycklingtortilla som jag definitivt kan avgöra om den var bra eller inte för den var ljuvlig. Fantastisk. Jag längtar efter den i detta nu.

Sådär. Ett inlägg bestående av en jädra röra. Men det får det väl vara värt om nu proppen lossar.