Det här fönstret fanns på stället i Italien där vi valde trappor och utsikt, istället för inga trappor och ingen utsikt. Det fanns ingen balkong och det gick inte att sitta i fönstret, men jag hängde på fönsterkarmen och tittade på utsikten, havet och takåsarna.
På kvällen, när vi kom hem efter middagen, och det hade mörknat stod jag där lite och tittade ut över byn i skymningen. Och lyssnade på alla ljud. Sorlet, klirrande glas och slamrande bestick från sena middagar, en fiskmås som flyger förbi och skriker, knatter från en vespa, en hund som skäller, kyrkklockan som ringer, en syrsa i fjärran, barnskrik, skratt, någon som ringer på en cykelklocka, musik.
Underbart.
2 kommentarer:
Jag är mkt för alla utländska dofter som liksom inte finns i Sverige.....
Ja! Dofterna också, såklart!
Skicka en kommentar