Det där med långbyxor.

Ungefär två timmar efter att jag skrivit att jag inte skulle börja med långbyxor än på ett par veckor gick jag ut på balkongen och kände att löftet var i farozonen. Det var inte varmt direkt. Jag räddade situationen och äran med att ta på mig en långklänning och publicerade resultatet på Instagram.

Men väderleksrapporten i GP för veckan som kommer (en sisådär 15 grader) bådar inte gott. Återkommer med rapport om en vecka. 

Augusti.

Jag har värjt mig mot prat om att sommaren skulle vara slut och bestämt hävdat, i varje fall inom mig, att sommaren minsann kan vara hela augusti ut.

Men. Det har blivit lite svalare, lite regnigare och vädret ser inte ut att vända. På måndag är nog de flesta tillbaka på jobbet, mitt jobb, som de senaste veckorna varit något helt annat än vad det brukar vara med bara några få kollegor, hyfsat tysta telefoner och mailkorgar och solgassiga luncher på stentrappan. Genom balkongdörren hör jag i skrivande stund Way Out West från Slottsskogen och trots att jag fortsätter hävda att vi kommer kunna bada många gånger till så är väl festivalen kanske ett tecken på, om inte slutet, så början på slutet på sommaren.

Och kanske blir det bra. Jag ställde mig och lagade mat förut så att jag skulle få lite matlådor för jag orkar inte med det här sommaraktiga "jag orkar inte laga mat" längre. Nej, nu vill jag ha ordentlig mat och inte bara gazpacho och mackor. En återerövrad vardagsrutin. De där rutinerna är ju trots allt korsetten i vardagen som håller oss upprätta.

Men långbyxor, som jag inte kommer ihåg när jag hade på mig senast, det tänker jag inte ta på mig än på några veckor.

Hoppas jag. 

Att bada.

Sakta men säkert, jag skulle säga att det har varit en utveckling under de senaste 20 åren, har jag gått och blivit bekväm när det gäller det här med bad. Alltför bekväm får jag säga. Bekväm på att ett sätt att när en badmöjlighet har uppdagats har jag tänkt: "åh, vad jobbigt att byta om, också blir man blöt och ska torka, nej fy så omständligt, jag orkar inte och struntar i att bada".

Man kan kalla det badkruka. Eller tant.

Jag kände att jag var tvungen att ändra utvecklingen så den här sommaren har jag haft ett mission. Mitt eget lilla carpe diem/YOLO-mission med tillhörande motto:

"Man ångrar aldrig ett bad."

Så jag har badat. Utan att tänka efter om det är bekvämt eller inte. Och än så länge stämmer det, jag har hittills inte ångrat ett bad.

Till exempel klev jag i från den här bryggan i lördags. Ångrar det inte. 

Dagens plus och minus.

Gav mig ut för att uträtta lite ärenden tidigare idag. Det gick både bra och dåligt kan man säga.

Jag hoppade upp på cykeln och gav mig ut i regnet. Efter mitt sedvanliga väderknarkande var det väntat sedan flera dagar så jag blev varken överraskad eller irriterad över att jag blev lite blöt. Precis när jag passerat Järntorget hann jag tänka "värst vad bakhjulet vobblar, jag kanske ska lämna in cykeln" innan jag insåg att jag hade punktering. Fick leda tillbaka cykeln till Järntorget, parkera den, fylla på spårvagnskortet och hoppa på en spårvagn till Brunnsparken. Väl där gick jag upp på Droppen för jag hade tänkte ge blod. Men så kände jag att jag har lite lite lite ont i halsen, så där som att det kan bli nåt eller inte och när jag sa det så sa sköterskan att man måste vara 110 procent frisk och inte ens om man hade kunnat träna (vilket jag hade) ska man ge blod. Ok, ett ogjort ärende som får skjutas upp och jag fick hoppa på spårvagnen tillbaka till Järntorget och hämta upp cykeln som jag ledde bort till Slottsskogen, med stopp vid en fiskbil och Alvar och Ivars surdegsbageri (ikväll blir det räkor och gott bröd och kanske vitt vin- en fredagsklyscha på en torsdag).

Fixade mitt armband till Way Out West som jag ska gå på i morgon och började sen leda cykeln igen genom parken och ut på andra sidan i Majorna där det finns en cykelreparatör. Såg på håll att det såg lite misstänksamt ut, inga cyklar parkerade utanför verkstaden och mycket riktigt: "Semesterstängt". Bet ihop och knatade bort till nästa cykelreparatör som till min stora glädje lät meddela att jag kan hämta cykeln redan i eftermiddag. Gick hem med cykelhjälmen i den ena handen, en blöt papperspåse med surdegsbröd i den andra och ett skrynkligt kvitto från cykelverkstaden i jackfickan.

Sammanfattningsvis:

Minus:
Punka.
Mission blodgivning ej completed.
Cykelverkstad nr 1 semesterstängt.

Plus:
Köpt räkor och gott bröd.
Hämtat armband.
Cykeln snart lagad av cykelverkstad nr 2.

Det magiska fönstret.

Det här fönstret fanns på stället i Italien där vi valde trappor och utsikt, istället för inga trappor och ingen utsikt. Det fanns ingen balkong och det gick inte att sitta i fönstret, men jag hängde på fönsterkarmen och tittade på utsikten, havet och takåsarna. 

På kvällen, när vi kom hem efter middagen, och det hade mörknat stod jag där lite och tittade ut över byn i skymningen. Och lyssnade på alla ljud. Sorlet, klirrande glas och slamrande bestick från sena middagar, en fiskmås som flyger förbi och skriker, knatter från en vespa, en hund som skäller, kyrkklockan som ringer, en syrsa i fjärran, barnskrik, skratt, någon som ringer på en cykelklocka, musik.  

Underbart.

Havsluft.

Alltså, det är aldrig så skönt att vara trött som när man spenderat en dag till sjöss, andats frisk luft, badat i havet, torkat på en solvarm klippa och badat lite igen. Precis så var det igår och det var vansinnigt skönt att krypa till kojs och somna som ett litet barn. Klockan halv tio.

Kullar och berg.

En annan sak jag ska komma ihåg, förutom att alltid välja utsikt, är att finns det ett berg, en kulle i närheten så ska jag gå uppför det. Och när jag skriver detta så inser jag att det är ju samma sak egentligen. Då väljer man ju också utsikten. Både i England och Italien hittade vi berg att promenera på och det var hänförande vackert. Kombinationen fysisk ansträngning och vacker natur gör verkligen gott för själen. Och om vi lägger till den tredje komponenten, en belöning i form av en vacker- eller varför inte till och med hänförande utsikt- så blir kombinationen oslagbar.

Den italienska utsikten.

Och den engelska utsikten.