Eftersom mobilen klagat på fullt minne och inte velat göra det jag sagt åt den raderade jag precis 929 meddelanden ur inkorgen utan att kolla vad det stod i dem. Det känns väldigt definitivt. Och befriande.
(för de som undrar så ja, jag hade tänkt att jag måste nog läsa alla innan jag raderar dem vilket så klart var vansinne och bara ledde till en enormt expanderande inkorg som likt universum bara växte och växte)
2 kommentarer:
Jag har sån sjuk raderings-ångest. Som tur(?) är pajjar alla mina mobiler efter max ett år så jag har liksom inget att välja på. Allt bara försvinner. Ett tag skrev jag ner viktiga sms i en anteckningsbok.
Ja fy, jag ångrade mig lite igår faktiskt. Men det är ju verkligen lika bra att bara göra sig av med det.... tror jag.
Skicka en kommentar