Prinsessfödseln.

Kom precis på en rolig sak som hände på morgonnyheterna den där morgonen i förra veckan när den nya prinsessan precis hade anlänt. Det var ju så att säga all over the news och när nyhetsuppläsaren kom tillbaka i rutan efter att Daniel haft presskonferens och måttat med händerna, lät det så här:

"I all uppståndelse blandade jag ihop vikt och längd där, men det kanske ni förstod."

Själv hade jag inte uppfattat nåt konstigt. Uppenbarligen anser jag det vara helt normalt med en 3 280 cm lång och 52 gram tung bebis.

(här ber jag på förväg om ursäkt om jag fått någon siffra fel, men jag orkar inte kolla upp det)

Gatuliv.

Insikt.

Efter den första frukosten på vandrarhemmet konstaterade P lakoniskt:

Nothing makes you feel old like having breakfast at a hostel.

Temperaturen.

Ett litet slag, i en kö till Forum Romanum i gassande solsken, kändes det som juli och jag var rädd att bränna näsan. Annars var det helt enkelt härlig vårvärme och en försmak om vad som (snart!) komma ska här hemma.

Rom.

Medan det har droppat ner ett par tidsinställda inlägg här har jag förlustat mig i Rom ett par dagar. Det var fantastiskt härligt! Räkna med bildfrossa i bloggen i veckan.

Rosarött.

Svartvitt.

Vår i antågande.

Igår när jag stämplade in på spårvagnen stod det: Göteborg 12-02-22. Jag insåg att det var sista dagen på mitt spårvagnskort som jag köpte när jag insåg att jag måste ha minsta möjliga motstånd under vintern. Jag ställde helt enkelt in cykeln i förrådet och köpte ett tremånaderskort.

Förstår ni vad detta innebär? Det innebär att vi klarat av de tre jävligaste månaderna. Och banne mig om det inte är ljusare! Det må regna på tvären ibland och mars kommer säkert bjuda på ett och annat ovälkommet snöfall, men nu är det nära. Våren är nära!

Fettisdagen.

Nej, ingen semla idag. Å andra sidan åt jag en igår och en i lördags. Nu är jag semmelmätt.

Brysselkålskärlek.

Jag har upptäckt en kärlek till brysselkål. Detta efter att en kollega hade med sig en liten brysselkålssallad i matlådan, efter ett recept i GP. Jag lät mig inspireras och utvecklade det genom att slänga i mer göttiga grejer. Så här går det till:

 Skiva brysselkålen.

Peta ur ett granatäpple, eller ett halvt. Ha inte på dig nån tröja du är rädd för eftersom det stänker utav bara sjutton.

Släng ner brysselkålen i kokande vatten och här kommer det viktiga. Låt de bara vara i i tio sekunder, jag upprepar tio sekunder. Ungefär så lång tid det tar att ta ett foto på dem. Häll av dem i ett durkslag och skölj med kallt vatten (om du nu inte vill ha en ljummen sallad, det är också tillåtet).

Sen tar du vad du haver, i det här fallet lite fetaost och hackade hasselnötter. Häll på olivolja. Om du inte har i granatäpplen kan du hälla på lite vinäger också men den syrligheten behövs inte om du har granatäpplen.

Perfektionen.

Jaha. Så går man här och tänker att nej, jag är inte perfektionist jag. Inte jag inte*. Också ser jag strykhögen växa och växa för varje gång jag tvättar. Men jag vägrar lägga in ens den minsta lilla t-shirt i garderoben utan att stryka först**. Så man kanske kan säga att jag till vissa delar är lite perfektionistiskt lagd.

*man vill ju snarare vara den där härliga bohemiska typen som tar dagen som den kommer.
**obs, tränings- mys- och underkläder undantaget, jag är ju trots allt inte galen.

Direkt från melodifestivalsoffan.

Jag improviserar och snabböversätter en del av Björn Ranelids pratande på Melodifestivalen efter att P tyckt att, "oh, he´s doing the Scooter thing".

"to live is to swim from the shore me to the shore you in the sea of we"

Synd bara att det inte hörs hur många e det är i we:et. P trodde det handlade om wee och tyckte det var ganska äckligt.

Sea of us nästa gång kanske?

Det lilla konsumenttipset.

Jag tänker att det vore bra att i möjligaste mån handla ekologiskt och kravmärkt, men jag lever inte alltid upp till mina ideal om det. Jag vet inte riktigt varför, men det kanske finns någon psykologisk förklaring till det hela. Eller är jag bara snål? Fast gudarna ska veta att jag haft mina bryderier över fruktdisken och andra ställen. Så fort man börjar fundera lite så öppnar sig en hel massa andra frågor om vad som är bäst och snällast mot miljön. T.ex. har jag stått med de kravmärkta äpplena (fyra stycken för 25 kronor) förpackade i plast och från Argentina och ställt mot att köpa de icke plast-inpackade som i varje fall bara åkt från Polen. Jag tror jag valde de polska.

I alla fall så har jag bestämt att vara snäll mot mig själv och göra så gott jag kan istället för att bli besviken på mig själv. Så jag har bestämt att sånt jag alltid köper, som mjölk och ägg, ska vara ekologiskt om det finns (och det gör det ju oftast). Sen bestämde jag att alltid försöka handla kravmärkt kött. Det var kanske lättare sagt än gjort för det finns inte överallt så därför blev jag väldigt glad när jag upptäckte att Hemköp börjat med kravmärkt kött. Och- här kommer konsumenttipset- inte sällan rear de ut köttet med 30 % rabatt p.g.a. kort datum. Så nu tar jag alltid en lov förbi köttdisken när jag är på Hemköp och är något rabatterat köper jag några förpackningar och stoppar i frysen. Sen kan du gå därifrån och klappa dig själv på axeln för du har inte bara köpt ekologiskt kött utan du har också sett till så att affären inte behöver slänga kött för att datumet har gått ut! 

Gissningslek.

Igår inhandlade jag pappersnäsdukar och ett gäng apelsiner. Vad kan nu detta bero på?

1. Jag planerade att frossa i apelsiner och gråtfilm.
2. Jag planerade att pressa sjuka mängder apelsinjuice och behövde något att torka upp allt juicespill med.
3. Jag planerade att med snytningar och C-vitamin bli av med min förkylning.

Batteri.

Alltså. Här går man i flera dagar utan något att blogga om och sen, helt plötsligt, kommer man på flera grejer som man måste fota och blogga om också är batteriet urladdat i kameran. Typiskt.

Skriva.

Tänkte att det var bäst att skriva ett ord eller två så kanske det ena ger det andra och jag kommer på nåt mer att skriva om så att bloggen inte självdör. Vi får se. Men först ska jag titta på sista avsnittet av Homeland (spännande!).

Fika.

Återvinning.

Nä, gott folk, vad säger ni? Ska jag göra slag i saken och gå ut med återvinningen eller ska jag helt enkelt sörpla i mig boxarna först så de också får följa med?

Eventuellt dagens viktigaste gärning.

Kommer till jobbet. Går direkt till kaffemaskinen utan att passera gå. Mjölken slut! Trauma! Fick ta "whitener" i kaffet istället. Det smakar som det blekmedel det är. Går och köper mycket mjölk. Räddar ett helt gäng kollegor från ovanstående trauma. Är eventuellt lite överdrivet nöjd med min insats eftersom jag till och med bloggar om det.

Träningskläder.

Ni vet hur det kan vara när man tror att träningströjan man packar ner är fräschare än vad den faktiskt var. Det hände mig idag. Och jag vill passa på att be alla medtränare om ursäkt- om det är till någon tröst så led jag också.

Idag.

Det är lördag, det är februari och det är svinkallt. Men det är också dagen då jag kommer inmundiga årets första semla!

Kultur.

För tillfället ägnar jag min fritid åt att hinna med en eller annan film på filmfestivalen och hinna med en eller annan sida i De vilda detektiverna som vi läser i bokklubben. Den är 725 sidor lång och jag tycker det är lite långt.

Matlådorna.

När jag var en fattig student och stod i kön till mikrovågsugnarna på skolan för att värma min matlåda (som hade legat halva dan i väskan, lite äckligt ändå) hade jag en bild av att sen, när jag skulle börja jobba så skulle jag inte ha matlåda längre för då skulle jag nog äta ute. Föga anade jag då att jag i allra första början, på första jobbet, knappt skulle ha mer pengar än som student, att jag sen skulle hamna lite utanför stan långt bort från lunchrestauranger och att jag, när jag fick jobb inne i stan, skulle inse att, nja, jag tycker inte riktigt att det är värt 80, 90, 100 spänn om dan att slippa matlåda. Kostar lite mer än det smakar helt enkelt. 

Så förutom när jag passar på att träffa nån kompis så fortsätter jag släpa med mig matlåda till jobbet och precis som i slutet av 90-talet står jag och glor in i mikron strax innan tolv. Men det brukar i varje fall inte vara kö.

Och idag släpade jag med mig alla tomma matlådor hem. Det blev två kassar. Jag var en baglady.