När jag var en fattig student och stod i kön till mikrovågsugnarna på skolan för att värma min matlåda (som hade legat halva dan i väskan, lite äckligt ändå) hade jag en bild av att sen, när jag skulle börja jobba så skulle jag inte ha matlåda längre för då skulle jag nog äta ute. Föga anade jag då att jag i allra första början, på första jobbet, knappt skulle ha mer pengar än som student, att jag sen skulle hamna lite utanför stan långt bort från lunchrestauranger och att jag, när jag fick jobb inne i stan, skulle inse att, nja, jag tycker inte riktigt att det är värt 80, 90, 100 spänn om dan att slippa matlåda. Kostar lite mer än det smakar helt enkelt.
Så förutom när jag passar på att träffa nån kompis så fortsätter jag släpa med mig matlåda till jobbet och precis som i slutet av 90-talet står jag och glor in i mikron strax innan tolv. Men det brukar i varje fall inte vara kö.
Och idag släpade jag med mig alla tomma matlådor hem. Det blev två kassar. Jag var en baglady.
2 kommentarer:
Du har den väl inte i en påse från H&M va? Jag menar, folk kan ju faktist tro att man handlar där! ;o) Sandra
Ha ha, den gamla godingen! Ännu värre- Willys.
Skicka en kommentar