Så kom vi då fram till Lofoten där vi installerade oss i en liten rorbue, fiskarstuga, vid en fjord. Kokade en kopp kaffe och avnjöt den nere vid vattnet. Alla koppar kaffe borde drickas med åtminstone motsvarande utsikt.
Vi hade varit på turistbyrån och samlat på oss lite information om olika turer uppför fjäll vi kunde ta. Tänkte att vi börjar med en
"lätt" som är
"lämplig för familjer". Hrrmmm, det skulle väl vara norska familjer då. Inte för att jag är någon Renata Chlumska eller ens nån som brukar promenera uppför berg, men är det verkligen lätt när man går i princip rakt upp i 300 meter? Så brant det kan bli innan man måste börja klättra, typ. Hursomhelst. Det var härligt. Särskilt när man kom upp till utsikten.
På väg upp mötte vi för övrigt två norska kvinnor som båda såg ut som hälsan själv. Rosiga och friska efter att ha vistats ute och gått på tur dag ut och dag in. När Pete med andan i halsen utbrast:
"They said this would be good for families!" tittade de bara på honom och förstod ingenting-
"Ja? Det är det väl?" Återigen, norska familjer då kanske (eller har jag för lite tro på svenska barn?). I alla fall, de var så sportiga och hurtiga och härliga så nu har jag dem på näthinnan när jag ska träna. Jag vill också vara som en frisk och hurtig norska.
Och med detta sagt ska jag nu ta på mig joggingskorna och gå ut på en promenad. Efter att ha varit inne hela dan. Det skulle norskorna också ha gjort. Om de mot förmodan hade råkat vara inomhus en hel dag, vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar