Fredag.

Men ser man på!

Det skulle nästan bli september, men nu har det banne mig kommit en liten blomma.

Bekvämlighetszonen.

Det är ju bra att sig ut ur sig bekvämlighetszon, säger de. Och denna veckan har min träning gått lite i den andan, både ofrivilligt och frivilligt.

Det började i måndags när jag var i väg med jobbet och jag och några kollegor bestämde oss för att gå ut och springa efter dagens övningar. Det skulle finnas en slinga en kilometer bort från där vi befann oss. Och det gjorde det. Det var bara det att det inte riktigt var en springslinga som jag tänkte mig den, dvs. Skatås. Detta var mer en vandringsstig skulle jag säga. Smalt, smalt, upp och ner, ner och upp, rötter och klippor och lera och vattenpölar. Kvällsjoggen blev terränglöpning. Och skorna blötare och lerigare än någonsin.

I torsdags gick jag på prova-på-yoga. Nu har jag visserligen gått lite (betoning på lite) på yoga innan, men det är ändå inte något som jag gör lättvindigt*. Trots att vi ackompanjerades av säckpipor kände jag mig alldeles mjuk och lugn efteråt.

Så idag var det dags för det jag faktiskt var nervös inför. Crossfit. Jag hade inte lyckats riktigt få grepp på vad det går ut på, trots att inbitna crossfit-kompisen försökt förklara. I alla fall. Det var värt att testa och jag hittade ett prova-på-pass på det också. Och nu förstår jag lite mer- men jag känner inte att jag kan lägga ut texten om det- och är helt slutkörd. Det var väldigt jobbigt, men jag klarade det.

Resultatet av ovanstående är att det blir en yoga-kurs. Och det är inte otänkbart att jag testar crossfit igen. Men terrängen tror jag att ska försöka gå i istället för att springa, faktiskt.

*trots att jag faktiskt en gång stod på huvudet. Helt otroligt när jag tänker på det. 

Yoga och säckpipor.

Jag var på yoga idag. Vi befann oss där på våra mattor och andades djupt och var fridfulla i nuet när plötsligt en säckpipe-orkester började spela. Högt. I närheten. Lagom till den sista avslappningen kom det även in en trumslagare.

Jag lovar er- Roy Andersson hade inte kunna komma på en mer bisarr scen.

Gyllene skor.

Här har jag jagat stan runt efter ett par klarröda festskor- som för övrigt inte verkar finnas i verkligheten utan bara i mitt huvud- när jag har ett par guldskor i garderoben. Himla onödigt kan ju tyckas.

Ett fantastiskt fint och roligt bröllop senare: tre blåsor på fötterna. Och då tog jag ändå på mig ballerinaskor till dansen. 

AC/DC.

Vad jag gjorde igår förmiddag? Jo, du förstår att då satt jag och youtubade* AC/DC och försökte i desperation sjunga en hopsnickrad låttext till musiken. En låt som sedan skulle framföras på min kompis bröllop- just i det här gänget har vi som tradition att sjunga en sång med egen text när nån går och gifter sig. Vanligtvis nåt schlager-aktigt som alla kan och liksom lite.... lättare. Vi bestämde oss för att pratsjunga- pratsjunga är det enda som gäller och sen sjunga i refrängen. Då skulle det nog bra.

Klipp till tolv timmar, en vigsel, en förrätt och en huvudrätt** senare. Vi står framför alla gästerna och pratsången är långt borta. Alla tar i för kung och fosterland. Det går väl inte att pratsjunga AC/DC, heller.

*sannolikt inte ett ord
**och- Gott sei Dank- även en del vin

Törsten.

Ni vet när man har stått på Götaplatsen och tittat på en konsert och känt att man är törstig, blivit törstigare och törstigare men tänkt att äsch, jag klarar mig till jag kommer hem, cyklat hem, sprungit uppför trapporna och kastat sig mot kranen och fyllt ett stort glas. Också visar det sig vara ljummet. Då känns det verkligen som en evighet innan vattnet i kranen blir kallt.

Rosé.

Det blev ju lite sommar idag också, så skönt. Så efter jobbet har jag suttit på balkongen, läst och kostat på mig ett glas rosé. Klämde ut det sista ur semesterns bag in box och hoppades i mitt stilla sinne att det inte betydde att jag även klämde ur det sista av sommaren. 

Trondheim.

På vägen hem från Lofoten hade vi en dag i Trondheim. Det visade sig vara en fin stad.

Strand.

Åter till Lofoten. På väg för att spana in ett ställe som heter Henningsvaer råkade vi på den stranden. Alltså, allvarligt talat- kolla in stranden! Och den råkade vi bara köra förbi, tyckte den såg fin ut och parkerade bilen. Passande nog var det dags att äta lite så här satte vi oss på en klippa och fikade. Sämre kan man ha det. 

Lofoten visade sig vara en ö som verkligen inte liknar något annat jag sett. Eller det kanske den visst gör, men liksom allt på en gång. Kritvita stränder och turkost vatten som på Mauritius, berg rakt ner i vattnet som i Thailand- men bergen är lika stora som i Alperna.

Och när vi väl kom fram till Henningsvaer tyckte jag det påminde lite om Smögen.

Fast det kanske inte syns så bra på den här bilden.

Tio timmar senare.

Jag tror jag får tillsätta en haverikommission.

Frisyr.

Tänk om detta är dagen när jag bryter hästsvansförbannelsen. Jag tror faktiskt det! Titta vad jag svängde ihop istället för den eviga hästsvansen. Återkommer med utvärdering av om den håller en hel dags festival.

Furu.

They sure like their furu, norrmännen.

Tyska kvinnor och deras sovvanor.

Låt oss prata om tyska kvinnor och deras sovvanor.

Några nätter på Lofoten bodde vi på ett vandrarhem och delade ett rum på fyra personer. Det vill säga två till, förutom mig och Pete. Första natten var där två engelska killar, inga konstigheter så långt. Dag två dök den första tyska kvinnan upp. Hon verkade trevlig och fullt normal. Tills hon gick och lade sig. Klockan 19.00.

Jag trodde hon skulle lägga sig och läsa och när jag förstod att hon inte skulle läsa utan faktiskt sova tappade jag hakan.

Dag tre dök nästa tyska kvinna upp. I jämförelse var hon värsta nattsuddaren. Hon gick nämligen och lade sig strax efter 20.00.

Efter detta har Pete lovat att aldrig mer klaga på att jag går och lägger mig tidigt*.

*med tidigt avses här cirka 22.30. D.v.s. fullt normalt. Tycker jag.

Husbilar.

De där prickarna på bron är husbilar. Med denna bild vill jag illustrera hur vansinnigt många husbilar det åkte runt på Lofoten, men jag är inte säker på att jag lyckas. 

Hårdrock.

Eftersom jag var så otroligt kreativ förra veckan radade jag upp några tidsinställda inlägg, som det nedan. Och föga anade ni att medan det laddade upp var jag på Liseberg och tittade på Alice Cooper. Fast det mest intressanta var att spana in publiken. Uppenbarligen går jag inte på hårdrocksställen för så många hårdrockare har jag nog aldrig sett på ett och samma ställe.

Och apropå musik. I morgon blir det Way Out West.

Drömmar.

Pete har berättat om några saker han drömt på sistone. Ungefär så här:

• Pete hänger med olika rockband, t.ex. Limp Bizkit eller Foo Fighters.
• Pete räddar Nordstan från en terrorattack.

och nu senast

• Pete startar revolution i ett mindre land.

Nån som vill analysera?

Pelargonerna.

Jag nämnde ju att mina pelargoner inte blommar i år. Än i varje fall. Men trots det så är de fantastiska. Jag tror aldrig de har varit så här frodiga med blad stora som elefantöron. 

Frågan kvarstår dock, varför blommar de inte?

Livet.

Jag såg att jag hade några utkast till blogginlägg som låg och skvalpade och gick igenom och raderade dem. Men så hittade jag det här:

Lite som livet, det är inte riktigt vad man räknar med det här.


Ingen rubrik. Bara denna djupsinniga mening, skriven den 4 mars 2012. Undrar vad jag syftade på?

Söndag.

I morgon är det jobb igen. Det känns helt ok. Så idag skrotar jag runt och gör mest ingenting, med OS i bakgrunden.

Apropå OS, så kommer här dagens tips: Dokumentären om Usain Bolt på SVT play. Kolla!

Knausgård.

Den uppmärksamma läsaren har kunnat notera att Knausgårds Min kamp 3 har stått i "Läser för tillfället"-rutan väldigt länge under våren. Det har väl gått lite sisådär med den kan man säga. Men det visade sig att jag bara behövde ta den till dess rätta miljö. När jag väl tog med den till ursprungslandet och satte mig vid en fjord och läste så gick det i ett huj. 

Hushållsarbete.

Jag vet inte vad ni har för regler i era hushåll, men i det här hushållet behöver man inte diska om man lagat maten. Därför kan yours truly nu luta sig tillbaka i soffan, lägga fötterna på bordet, kolla på OS, dricka vin och njuta av det skvalande ljudet av diskning i bakgrunden. Mycket trevligt*.

*för att inte tala om rättvist!

Unstad till Eggum.

En annan tur vi gick var den mellan Unstad och Eggum, längs havet. När vi läste om den fick vi intrycket att det skulle vara en lätt promenad längs havet, men återigen bedrog vi oss. De första två kilometerna tog väldigt lång tid och vi fick både hålla oss i kedjor när vi gick längs berget och klättra över klippor och rullstenar. Men det var kul. Och- ursäkta tjatet- fantastiskt vackert. 

Husen där borta är Unstad. Som sig bör finns där en kritvit söderhavsstrand med turkost vatten.

Längs vägen fanns en gammal fyr, som verkade vara fårens favoritställe att chilla på.

Precis innan Eggum fanns den här borgen/ruinen.

Och här har vi Eggum. 

Här var det tänkt att vi skulle ta bussen tillbaka till Unstad och hyrbilen, vilket vi efter noggrant studerande av tidtabellen hade kommit fram till skulle vara möjligt. Första utmaningen var att hitta en busshållsplats. Vi gick igenom hela samhället utan att hitta något som skulle kunna likna en hållplats. Vi mötte en kvinna med en hund och frågade henne. Hon hade aldrig sett en buss där, men eftersom hon var på semester och inte bofast lät vi inte det göra oss nedslagna utan fortsatte att gå tills samhället tog slut. Där hittade vi en farbror vid ett hus som kunde berätta att bussen stannar allra längst bort i Eggum, där vi började vårt sökande. Så det var bara att vända och gå tillbaka. Där satt vi och väntade och väntade, men ingen buss kom. Sen kollade vi tidtabellen igen och lyckades eventuellt dechiffrera den till att bussen bara kom på skoldagar. Och man kan väl tänka sig att barnen på Lofoten också har sommarlov.

Det var bara att vända om och gå en mil tillbaka till Unstad. Jag tänkte på de hurtiga norskorna, de hade minsann inte klagat. Hey, de hade aldrig från första början ens övervägt att ta bussen tillbaka. Så inga ledsna miner här inte!

Och jag är glad att bussen inte kom. För vet ni vad, det var lika vackert på vägen tillbaka.

Titta, där har vi Unstad igen!

Laguner och flugor.

En annan dag på Lofoten gick vi på tur uppför ett annat berg. Redan på väg upp började man ana att berget skulle bjuda på en utsikt utöver det vanliga.

Och mycket riktigt. Utsikten var helt fantastiskt. Det här liknar ju ingenting annat- en turkos lagun med kritvit söderhavsstrand, hav och norska fjäll.

Vi försökte njuta av utsikten samtidigt som vi åt vår matsäck. Jag skriver försöker eftersom vi snabbt blev omsvärmade av flugor. Många flugor. Jättemånga flugor, och det var sjukt äckligt. Så det var lika bra att fortsätta röra sig. Vi hälsade på några får och gick vidare upp på den här lilla toppen.

Sen kunde man fortsätta upp på en annan topp, men det såg lite svårt ut så då vände vi och gick tillbaka längs den här bergsryggen.

 Utsikten fortsatte att vara fantastisk. Jag blev naturfrälst på kuppen.

På vägen därifrån stannade vi till vid stranden vi sett från berget. Så här såg det ut på marknivå.

Midnattssol- check.

Jag är inte riktigt klar med Lofoten än. Det kommer mera!

Försöka duger.

Efter att noggrant ha läst klart.se, yr.no, GP:s väder och kollat vädret på tv4 tänkte jag att, banne mig, jag cyklar ut till havet. Nog för att det skulle vara molnigt men det stod ju faktiskt 24 (24!) grader på nån av sidorna. Men helt ärligt. Det var inte så skönt och jag ville inte ens ta av mig klänningen. 

Så jag cyklade hem innan jag ens druckit upp allt kaffe ur termosen.

Balkongpimpning.

Sent omsider har jag pimpat balkongen lite med en matta. Den är från Indiska men känns snarare lite grekisk, va*? Apropå balkongen så vill jag meddela att pelargonerna mår utmärkt, tackar som frågar. Men de blommar inte. Varför?

*Eller är det jag som desperat försöker hålla kvar utlandssemesterkänslan, tro. 

Balkongfrukost.

Laga och äta mat.

Alltså, när jag går här hemma och har semester så tänker jag rätt mycket på mat. När jag har ätit frukost tänker jag på vad jag ska äta till lunch och när jag har ätit- eller till och med när jag äter- tänker jag på vad jag ska äta till middag. Och så vidare i en evighetscirkel. Det är ju för att det är så jäkla gott med mat och för att jag har tid att engagera mig lite mer än vanligt (detsamma gäller tydligen bloggen, har ni märkt vad jag sprutar ut mig inlägg?).

Så igår slog jag till med en auberginesallad till grillkorven (som grillades i ugnen på grund av överhängande risk för ytterligare katastrofregn).

Jag hittade receptet här och slängde dessutom i en klick majonnäs och färsk dill, för det hade nämligen en restaurang på Tilos i sin fick vi veta när vi frågade. Det blev väldigt gott!

Och i några dagar nu har jag gått och förberett mig för att dra igång ett tiotimmars-kok Pulled pork. Tidigare när jag inventerade frysen hittade jag dessutom till min stora lycka ett paket fläskkarré så nu är det inte mycket som kan stoppa mig!

Är det förresten nån som har bra koll på matbloggar? Jag har dålig, men jag läser Elsies päron som har väldigt bra recept (t.ex. ovan nämnda Pulled pork, Texas no bean chili och ugnsomeletten jag svängde ihop i förrgår) och jag upptäckte precis Monica Eisenman som verkar väldigt lovande. Båda mixar recept och andra välskrivna inlägg.