Ni vet när man har stått på Götaplatsen och tittat på en konsert och känt att man är törstig, blivit törstigare och törstigare men tänkt att äsch, jag klarar mig till jag kommer hem, cyklat hem, sprungit uppför trapporna och kastat sig mot kranen och fyllt ett stort glas. Också visar det sig vara ljummet. Då känns det verkligen som en evighet innan vattnet i kranen blir kallt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar