Jag har en plan och den består i att jag ska köpa nya köksstolar. Dyra sådana, så än så länge går jag förbi möbelaffären och suktar och drömmer om när mina slantar jag lägger undan ska räcka till stolarna där i skyltfönstret. Jag peppar mig med att det är vägen till målet som är själva grejen och ger mig själv glada tillrop i stil med: den som spar han har!
I helgen blev behovet än mer tydligt. En person satt i det tysta och led på en av stolarna jag har nu, vars ben liksom viker sig mer och mer ju längre man sitter. När jag upptäckte det och raskt delgav mitt medlidande fick jag denna målande beskrivning av hur det var att sitta på den stackars stolen:
"Ja... jag känner mig som en väldigt väldigt tjock man på en väldigt väldigt gammal och trött åsna. Som Sancho Panza."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hahaha, ja stackarn!
Det var faktiskt en härligt målande beskrivning :D
Vill också ha dyra stolar .. men tänkte att en resa till Kambodja var bättre...
fru j: ja jisses det var inte lätt att sitta där!
Anabanana: eller hur? nästan poetiskt :)
Miss UD: Jag tror du tänkte rätt där!
Skicka en kommentar