Hej lussekatt.

En lång utläggning om humor.

Min vän- som förut bodde i Göteborg men ofta var i Malmö- har utvecklat en teori om göteborgsk och malmöitisk humor. I all enkelhet går den ut på att Malmö-bor har en mycket snällare humor än göteborgare. Inte alls den där buffliga "råa men hjärtliga goa gubbar"-humorn som råder i Göteborg. Hon påstår till och med att folk i Malmö blir lite rädda för henne när hon skämtar. Jag har lyssnat men kanske inte riktigt förstått. Tills jag upplevde det själv.

Det började med Göteborgs-humorn, det är trots allt här jag är för det mesta. Jag var på Aldardo och skulle äta lunch och gick med min tallrik bort mot ståbordet. Det finns ju bara en bardisk att stå vid där. En man hindrade mig från att komma fram och sa, högt och ljudligt, på göteborgska:

-Här kan du inte stå- jag har reserverat här!

Jag hann tänka, att vad fan, det verkar ju helt knäppt, men vände mig ändå om och började gå mot ett annat hörn av lokalen.

-Ha ha, nej jag skämtade bara! Här kan man ju inte reservera!

Nej, just det. Jag skrattade lite, gick och ställde mig med min mat och började förstå vad min vän menade. Rått men hjärtligt. Sen åkte jag spårvagn några dagar senare, det var mycket snö ute och vid en hållplats var en snövall i vägen och dörren gick inte igen utan stod och tjöt när vi skulle åka. Jag stod precis där och försökte rycka lite i den men den ville inte gå igen. Den kvinnliga spårvagnschauffören stegade resolut bakåt i vagnen och sa, högt och ljudligt, på göteborgska:

-Jasså, du kunde inte fixa den?

Nej, just det. Jag skrattade lite, ställde mig och kollade på när hon öppnade en hemlig lucka med en nyckel och fick igen dörren. Rått men hjärtligt. Nu fattade jag verkligen vad min vän menade med Göteborgs-humorn. Men hela bilden fick jag inte förrän jag var i Malmö i somras och skulle äta lunch. Jag beställde gazpacho, men expediten tog betalt för något dyrare så jag sa till att det var gazpacho jag skulle ha. Expediten trodde jag hade beställt tupplår. Eftersom det var världens konstigaste felhörning sa jag:


-Nej, hörru, nu får du gå hem och tvätta öronen!

Expeditens ögon spärrades upp likt tefat och munnen blev till ett litet o i ansiktet på honom. Han såg helt förskräckt ut, helt förfärad. Detta var inte ett skämt för honom, jag var bara elak. En rå göteborgare med humorn som härskarteknik.

Där och då förstod jag precis vad min vän menade.

Första advent.

För datorer har också känslor.

Efter att ha varit borta några dagar, från mitt hem och framförallt från min nya dator, uttryckte jag att jag saknat min dator.

P tröstade mig: I´m sure it has missed you too.

Övervintring.

Antagligen i senaste laget, men nu har i varje fall pelargonerna åkt upp på vinden. Ungefär samtidigt som adventsgrejerna åkte ner. Hoppas de vilar ordentligt där uppe så att de levererar bättre nästa år, detta året var ingen höjdare i min pelargonodlarkarriär direkt. Inte en enda blomma, t.ex.

Greker.

Telefonen föreslog följande sms häromdan: Lämnar bara grekerna på rummet.

Hade dock inga greker med mig så jag ändrade till grejerna.

Konferensstinn.

Efter två dagars konferens satte jag mig på tåget hem och tänkte: "Jag kanske aldrig kommer bli hungrig igen."

Som det brukar kännas efter konferens alltså. 

Burkar.

Jag har fått ett nytt kylskåp och fick röja ur det gamla. Efter det har jag bara en sak att säga: Alla dessa burkar!

Eller ska man kanske säga: Alla dessa burkar som kom och gick, inte visste jag att det var matlagning.

Kalender.

Tadaaa! Låt mig presentera 2012 års kalender. Det blev en Moleskine, precis som Hemingway och grabbarna. (Inga jämförelser i övrigt.)

Konstmuseumslördag.

Bästa koftan.

I fredags kväll gick jag förbi Bio Capitol. När jag gör det tänker jag alltid två saker. Först tänker jag åh, vilken fin bio det är, jag måste gå hit oftare. Sen tänker jag på min favoritkofta. Jag hade den på mig för första gången när jag var på Bio Capitol en kväll för säkert tio år sen och såg Amelie från Montmartre. Jag hade köpt den innan under dan, på NK, vilket kändes stort eftersom jag precis börjat jobba och hade lite mer pengar än studielånet att röra mig med. Så jag kunde köpa en kofta på NK- i varje fall på In Wear. Jag tyckte att filmen var fantastisk och gick därifrån alldeles upprymd. I min nya kofta. Som allt sedan dess har varit min favoritkofta. Än idag, tio år senare är det min favorit. Så bra att jag egentligen inte skulle behöva någon mer. 

Sms.

Inte för att det är nån nyhet att telefonerna ibland ger konstiga ordförslag, men ändå. Jag skulle sms:a P om att helggästerna sov i vardagsrummet- "they sleep in the lounge". Telefonen föreslog "they sleep in the Göinge".

Tid.

Fråga: Går tiden någonsin långsammare än när man kommer ner för tidigt till tvättstugan och måste vänta ut tvättprogrammet?

Kvällen.

Kalopsen är färdig, steken likaså och sjömansbiffen skjuten på framtiden. Vad passar då väl bättre än att ägna resten av denna mörka kväll åt en- förhoppningsvis- lättsam komedi och säsongens första juleskum? Så får det bli.

Ofrivillig avfrostning.

Imorgon behöver jag inte fundera på vad jag ska göra. Kalops, sjömansbiff och lammstek närmare bestämt. Frysen ballade nämligen ur häromdan. Jag trodde jag hade fixat det men vaknade klockan tre på natten av att det rasade ner is. Så jag stapplade upp och räddade köttet till kylskåpet. Men nu måste det ju tillredas- ingenting får förfaras. Morgondagen får alltså gå i matlagningens tecken.

Varning för bananskal.

Nätkärlek.

Internet- vad fint det är ändå. Som hjälper mig att skaka fram bruksanvisningen till mitt kylskåp som jag slarvat bort.

(Det är alltså bruksanvisningen jag slarvat bort och inte kylskåpet.)

Svart som natten.

Det är verkligen mörkt nu. Idag tittade jag ut från mitt fönster på jobbet och det kändes som jag var värsta nattmurveln och att klockan var tre på natten. Då var klockan halv fem. Sen cyklade jag hem och insåg, som jag gör varje dag när jag ska hem, att lampan inte funkade. Och med tanke på hur bra jag är på att få såna saker fixade har jag väl fått den lagat ungefär tills att det är ljust på kvällarna igen.

Tapas och tandpetare.

Så här äter man tapas i San Sebastian. Man plockar de tapas man vill ha från bardisken, sparar tandpetarna och betalar efter att man visat upp hur många tandpetare man har på tallriken. Och nu kan man göra det i Göteborg också! På Proviant. Väldigt trevligt. Gå dit, vetja!

Night lights.

Ständigt dessa ränder.

För över tio år sen, 1999-2000, pluggade jag ett år i Tyskland. Innan jag åkte hade jag köpt en rödvit-randig tröja på Polarn och Pyret för mina surt förvärvade pengar på extraknäcket i hemvården. Jag älskade den där tröjan. Och om man tittar i mitt fotoalbum från året i Tyskland så syns det. Det är inte många bilder som jag inte har på mig tröjan på. Så, vad har då hänt på elva år? Inte mycket. Häromdan firade Polarn och Pyret 30 år med 30 % rabatt på allt randigt och jag kom därifrån med en exakt likadan tröja som den jag älskade så högt som 22-åring. 

Pussel.

Kompisen i Köpenhamn hade ett påbörjat pussel på matsalsbordet. Det visade sig att hans dator hade gått sönder och eftersom det "bara var skit på TV" så fick han roa sig på annat sätt på kvällarna. Så han började pussla. Fem pussel och 10 000 bitar senare var datorn lagad och vi kom och hälsade på. Jag blev inspirerad och plockade ner mitt 80-talspussel från vinden. Nu återstår att se om jag uppnår det meditativa och kontemplativa stadium som jag hoppades på sist. Då gick det sådär. Jag blev bara uttråkad. Stay tuned, jag lovar pusseluppdatering på bloggen!

Helgfrukost.

Toblerone.

OK, självbedrägeriet är löst. Jag åt helt enkelt upp (nästan) alla Toblerone-bitar. Det var gott och jag "drack kaffe och läste en god bok" samtidigt.

Franska påsar.

Franska bageriet har nya påsar. Som ni ser mycket mycket franska sådana.

Självbedrägeri.

Idén jag hade om att "ta en liten bit då och då till kaffet- t.ex. på helgen när jag sitter och läser en god bok" när jag köpte påsen med blandade små Toblerone-bitar, ja vad ska vi säga. Hittills har det väl gått sådär.

Det obligatoriska höstlövsfotot.

Orealistiskt.

Tills för bara ungefär tre minuter sen var jag säker på att jag visst skulle städa ikväll. Som om jag skulle orka det nu. Nej, det går ju inte, det förstår väl vem som helst. Det får bli lite choklad och True Blood istället.

Kök.

"Men vad faaan, vem ställer kopparna i diskhon när det finns TVÅ diskmaskiner att ställa dem i?"
"Men vad faaan, varför fyller de inte på den ena diskmaskinen först?"

Att vara köksansvarig lockar inte fram mina bästa sidor direkt.
(och nej, jag jobbar inte som borstbindare, jag bara svär som en.)

Nytt i-landsproblem.

Jag är faktiskt lite sur över att jag inte kan spela Wordfeud på min telefon.

Cyklar.

Alla cyklar verkligen i Köpenhamn. Och de har väldigt snygga cykelkorgar. Nästa gång måste jag nog köpa med mig en hem.