Pannkaka.

Jag såg på Sofi Fahrmans blogg (fascinationen över hennes liv, har ni den också?) att hon hade gjort bananpannkakor och sedan dess har jag gått runt och varit sugen på det. Så idag slog jag till.

De blev nästan lika fina som Sofis. "Nästan".

Med lite kiwi på blev den stackars massakrerade plätten i alla fall lite mer presentabel på bild.

Men! Utseendet är ju inte allt här i världen och i synnerhet inte om det gäller en bananplätt man ska äta i sin ensamhet, så slutet gott allting gott för den var faktiskt förbannat god. Det extremt enkla receptet står att finna här.

Var snäll m.m.

Det var den här lilla keramiktavlan jag köpte på designmarknaden och sen glömde i väskan. Den hänger precis innanför ytterdörren, det passar väl bra att få dessa ord med sig på vägen när man ska iväg ut och ta tag i dagens vedermödor.

Sen kan man ju diskutera vad det är som gör att jag tycker den här är schysst när jag verkligen inte gillar sådana där väggtexter, t.ex. Skriftligt meddelande på väggen som skriftligt meddelande på väggen, kan man ju tycka. Men skit i det nu. Fokusera istället på att vara snälla, ha roligt och bara gör det!

Notera även den glada gubben i väggen bredvid tavlan. 

Äntligen.

Jag brukar säga att månaden mars kommer med löften om vår och hugger oss i ryggen. Men i år ska vi inte tala om brutna vårlöften, i år har ju även april huggit oss i ryggen. Det är ju liksom inte aprilväder om det inte varmt mellan kylan och snöregnen! Men igår såg jag den här lilla blomman kämpa. Nu är det nära, vänner. Nära tills tidernas längsta vinter är över!

Ja, vad gör man egentligen?

Förut idag frågade syrran mig vad jag brukar göra på helgen och jag blev helt ställd. 

"Ja, eh, alltså ibland kanske vi går ut och äter eller tar en öl eller så gör vi inte det eller så tittar vi på en film eller så gör vi ingenting eller så är det once in a blue moon nån fest, eller ja, jag vet inte. Inget särskilt."

Ja, så är det. 

Men de flesta lördagar börjar liksom denna med att vi får sova länge och sen har en diskussion om vem som ska gå till bageriet, nån av oss går dit och sen blir det lång frukost med tidningen, kaffe och nybakat bröd och pain au chocolat. Efter det vet jag då inte riktigt vad som brukar hända men idag så gick jag, Pete och gästande syrran till Pustervik och designmarknaden a´la London. 

(I skrivande stund inser jag att jag ju köpte en grej där som ligger kvar i väskan jag knödde ner i bänken som står i hallen. Det var ju bra att jag kom det. Hoppas den är hel. Slut parentes.)

Sen gick vi och fikade.

Styrkta av äpple- och mangodrycken gick Pete hem, syrran till tåget och jag till gymet och tränade. När jag kom hem tappade jag upp ett bad och nu sitter jag här och lyssnar på Håkan Hellströms skiva. Den fortsatta planen för kvällen är att få Pete att titta på Bridget Jones dagbok som han bara sett "bits of". Hur är det möjligt? Detta hål i hans allmänbildning måste täppas till! Mitt gigantiska hål (som han alltid kontrar med) bestående av att aldrig ha sett Star Wars kan vi väl ta tag i nån annan dag va?

Så, ungefär så kan det vara en lördag.

Drömtydning.

Det här med att jag drömde i natt att jag köpte en lägenhet i Lerum utan att titta på den och utan att ens veta priset? Vad säger vi om det?

Torka.

Herregud, nu har jag suttit här och raderat i runda slängar tre olika blogginlägg som jag inte fått till. Det är väl helt enkelt lika bra jag ger upp och kollar på TV istället?

Vad träning gör med din musiksmak.

I princip varje måndag går jag på spinning. Och i princip varje måndag, ungefär klockan tjugo i sju, lämnar min musiksmak mig och jag tänker för mig själv att "den där ihopmixade Status Quo och Scoter-låten" inte är så dum ändå.

Skärgårdshelg.

Jag har spenderat ett dygn på en liten ö med ett gäng tjejer och haft det så fabulöst bra. Vårvädret och skärgården visade sig onekligen från sin allra bästa sida. Jag och värdinnan kom dit först och när hon hoppade i båten igen för att hämta upp resten av gänget tog jag en tidning och satte mig mot en solvägg i lä och kände hur jag tinade upp efter fem (sex?) månaders nedfrysning. Det var ofantligt skönt.

Sen förflöt helgen med bastu, vin och sång. Ungefär.

Rör.

Kom hem från jobbet och bara kände nu gör jag det- jag rensar avloppet till handfatet! Aldrig särskilt lockande, men ännu mindre lockande med tanke på att vi precis flyttat in. I klartext: det är inte mina hårstrån och hudavlagringar som gör att det blir stopp. I alla fall, jag kände mig oslagbar, skred till verket, skruvade isär och rensade och hade mig.

Jag var superkvinnan som reder mig själv utan problem!

Ända precis till slutet.

Då fick jag inte ihop skiten igen.

Baklänges fick jag åka också.

Ni vet hur man tänker sig en tågresa- man sitter och tittar ut genom fönstret på det vackra landskapet som susar förbi. Samtidigt som man gör en inre resa där man utvecklas som människa, eftersom man sitter där och kan låta tankarna flyga fritt. Allt i skön harmoni.

I verkligheten går man på tåget, hittar sin plats och så ser det ut så här:

"Fönsterplats".

Tappade röster.

Apropå opera, så kom jag att tänka på den gången då när jag var på Trollflöjten. Jag var som sagt där med en kompis och hon har i sin tur en kompis som var med i föreställningen. Efter föreställningen skulle de träffas så vi väntade lite utanför. Men efter en stund cyklade jag hem för jag kände att jag började få ont i halsen. Nästa dag vaknade jag upp helt utan röst. När jag försökte prata kom det bara ett kraxande och skrattade jag blev det bara ett väsande.

Men! Det var inte bara utan röst jag vaknade upp utan även med en stor tacksamhet mot mig själv för att jag hade gått hem. Utan att träffa operasångerskan. Hade känts så där om jag hade smittat ner henne och fått henne att tappa rösten, så att säga.

Promenad m.m.

Jag ligger i soffan och kollar på solen som lyser in genom köksfönstret och letar sig in i hallen. Tänker att det egentligen är nu jag skulle gått ut och gått istället för tidigare, när jag gick till Operan och tillbaka för att hämta ut några biljetter. Då sken inte solen, men det var skönt i alla fall. Operan, som var ett erbjudande via Läsvärdet, är en av två kulturella tillställningar framöver jag ser fram emot. Innan i fjol hade jag inte varit på opera överhuvudtaget, men då följde jag med en kompis på Trollflöjten och gillade. Så dök erbjudandet upp, till en opera jag i och för sig aldrig hört talas om, men varför inte. Den andra kulturella aktiviteten jag ser fram emot är Alex Schulmans show som jag och syrran ska gå på. När jag gick hem längs vattnet och lyftkranarna tidigare idag så lyssnade jag på hans och Sigges senaste podcast, och herregud, GW, alltså. Den mannen.

Diskmaskinen igen.

Jag känner fortfarande lycka över att ha diskmaskin. Har ju förstått att man i vanlig ordning vänjer sig vid den högre standarden och till slut börjar stöna och stånka och eventuellt bråka om vem som ska tömma maskinen, men det känns långt borta. T.ex. skrev Jenny Strömstedt igår på sin blogg att det är hennes hatgöromål i hushållet. Men än har jag livet utan diskmaskin i färskt minne och ser med kärlek på den, tom eller inte. Klappar den lite ibland också. Att tömma den känns som en barnlek i jämförelse med diskbergen som tornade upp sig i livet innan diskmaskin.

Med detta sagt så var det icke desto mindre väldigt angenämt att Pete passat på att tömma den under min dusch i morse.

Madrasslycka.

Halleluja, bäddmadrassen fanns inne. Så i kväll blir det till att sova på nya madrasser. Och den gamla ligger redan i containern som vi i huset får slänga grejer i tills i morgon. Ibland så får man helt enkelt till det!

Måndagstankar.

Huj, vad det går, tiden alltså. Det är ju bara måndag och fredag hela tiden! Så med andra ord, det är snart helg igen.

Den här helgen innehöll bl.a. ett obligatoriskt vi-har-flyttat-besök till IKEA. På tisdag åker vi dit igen eftersom den eftertraktade bäddmadrassen inte fanns inne. Typiskt, va. Och köttbullar åt jag trots att jag hade föresatt mig att inte äta dessa små bullar av kött av tvivelaktig härkomst. Eller? Det kanske just nu är mer kött i dem än någonsin.

Och hela soliga helgen passerade förbi utan att jag njöt av vädret. Nästa helg ska det bli mulet och allt! Men jag läste en bra bok, "Ryssar är såna som gillar björkar" av Olga Grjasnowa. Alltid nåt, jag hinner inte läsa så mycket som jag vill när jag pluggar lite den här terminen. Dvs. jag läser säkert lika många sidor som vanligt men i böcker av ett annat slag.

Också var det trevlig vinklubb i lördags och lite annat häng med en kompis i fredags. All in all, en bra helg. Men som sagt, nu är det måndag. Lika bra att riva av ett spinningpass med en gång då. Så man kommer in i veckan på rätt köl så att säga.

Att utmana ödet.

I förra veckan var jag och klippte mig och berättade för frisören om min syrras vitaminkur som jag kört under vintern. Samtidigt som jag sänkte rösten och tog i trä, sa jag:

"Jag vågar knappt säga det, men jag har inte varit förkyld i vinter."

Två dagar senare slog den till. Förkylningen.

F.d. bord.

Jag kallar det här konstverket "Glasbordet som sprack".

Lycka.

Ska vi prata lite om lycka?

De säger ju att man inte blir lycklig av materiella ting, men hörni, då måste de ha missat det här med diskmaskin!

Den gör mig lycklig och jag tror lyckan är beständig och livslång. Om inte annat ska jag jobba för att påminna mig om hur underbart ljuvligt det är med en maskin som sköter disken åt en. Ah, vad skönt det är.