Jag känner fortfarande lycka över att ha diskmaskin. Har ju förstått att man i vanlig ordning vänjer sig vid den högre standarden och till slut börjar stöna och stånka och eventuellt bråka om vem som ska tömma maskinen, men det känns långt borta. T.ex. skrev Jenny Strömstedt igår på sin blogg att det är hennes hatgöromål i hushållet. Men än har jag livet utan diskmaskin i färskt minne och ser med kärlek på den, tom eller inte. Klappar den lite ibland också. Att tömma den känns som en barnlek i jämförelse med diskbergen som tornade upp sig i livet innan diskmaskin.
Med detta sagt så var det icke desto mindre väldigt angenämt att Pete passat på att tömma den under min dusch i morse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar