Söndagens öden och äventyr.

Söndag och sommarvärme. Så himla skönt, på med shortsen och träskosandalerna bara. Jag gick tillsammans med resten av Majorna (eller kanske till och med stan?) ut och kollade på megaloppisen som försiggick på gatorna. Solen gassade, det var folk överallt, folk som tittade och folk som sålde sina gamla grejer eller fika. Kanske var det vädret, kanske var det nån särskild loppisstämning, men det kändes lite som att vara utomlands. Innan vi gick hem köpte vi pizza och satte oss i gräset i en park och åt upp. 

Sen blev vi sugna på kaffe, men trötta i benen och lite allmänt megaloppisutbrända tänkte vi att det var bäst att ta det hemma på balkongen. Så vi gick till kiosken på hörnet och köpte en glass, som var så dyr att jag tappade och hakan och bara: Kostade den 22 kronor??! Är det jag som aldrig köper glass och lever kvar i tron att en 88:an kostar 8 kronor eller är en liten Magnum för 22 kronor dyrt? Det var alltså inte en i vanlig storlek utan nån mindre variant. Anyway. Vi köpte varsin och när vi satt på balkongen insåg jag att glasslådan, kaffekoppen och tyget var så otroligt välmatchat att det fick bli en bild. Detta var alltså inte uttänkt i förväg, observera det.

Sen fick jag tillfälle att plocka fram mattpiskan som Pete ifrågasatt att jag skulle ha kvar när vi flyttade, "du använder den ju aldrig". Jag lyckades nämligen dra ett vinglas i golvet, tomt tack och lov, men det gick sönder och glassplittret flög åt alla håll och framförallt upp på ryamattan. Vågade inte riktigt lita på att dammsugaren gjorde sitt så piskan fick åka fram. Och det var väl kanske Guds försyn som gjorde att glaset åkte i golvet för nog var det dags att piska dammet ur den mattan alltid. Dammet yrde och yrde, men till slut tyckte jag att jag kände en regndroppe och gav upp. Och tur var väl det, annars hade jag nog fortfarande stått där och piskat damm från typ 2008.