Jag önskar att jag likt Edith Piaf hade kunnat säga att "jag ångrar ingenting". Men igår blev jag smärtsamt medveten om att så icke är fallet.
Jag kollade på CSI och zappade runt i reklampausen och hamnade på Cityakuten. Cityakuten, detta fantastiska program som jag följde så intensivt för några år sen. Jag önskar att jag, när jag ledsnade lite på det och började följa CSI NY som jag trodde skulle vara jättebra- för det är ju roligt att se miljöer från NY- istället hade tänkt kämpa nu, det är bara en fas, snart kommer du älska det igen. För bara under de få minuter jag såg igår så insåg jag ju. Det är så mycket bättre än CSI (vilket som helst av dem). Men nu är det liksom försent, det har kommit massa nya figurer (hallå, Jesse från Huset fullt), otaliga bandage har bytts och katastrofer inträffat. Antagligen en eller annan epidemi också. Jag är förlorad. Dessutom har jag hört att det är sista säsongen så det är liksom ingen idé. Damn it.
PS: Avsnitt jag minns: Carter och Lucy blir knivhuggna av psykdåre och Lucy dör. Snyft. Mark åker till Hawaii med sin dotter innan han dör. Dubbel-snyft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är därför jag bara har valt att följa EN tv-serie.
Miss Upsey Daisy: VILKEN???
Igår när jag zappade runt lite så insåg jag att jag aldrig följt en sjukhusserie. Inte Grays Anatomy, House, ER eller Sjukhuset eller någon annan liknande (CSI räknas inte här).
Vad säger det om mig?
Miss Upsey Daisy: Smart drag antagligen men jag säger som lilla duktig: Vilken???
Lilla Duktig: Hmmm, svårt svårt. Vilken slags serier fastnar du i då?
Desperatae Housewifes.
Jag är ett under av yta... ;)
Ah, hemmafruarna!
Skicka en kommentar