Kompisen i Köpenhamn hade ett påbörjat pussel på matsalsbordet. Det visade sig att hans dator hade gått sönder och eftersom det "bara var skit på TV" så fick han roa sig på annat sätt på kvällarna. Så han började pussla. Fem pussel och 10 000 bitar senare var datorn lagad och vi kom och hälsade på. Jag blev inspirerad och plockade ner mitt 80-talspussel från vinden. Nu återstår att se om jag uppnår det meditativa och kontemplativa stadium som jag hoppades på sist. Då gick det sådär. Jag blev bara uttråkad. Stay tuned, jag lovar pusseluppdatering på bloggen!
2 kommentarer:
Åååh, pussel är min stora last.
Du får komma hit och hjälpa mig när jag får pusselpanik :)
Skicka en kommentar