Biblioteksböcker.

Jag och P var en sväng på biblioteket i helgen. Jag älskar verkligen bibliotek. Varje gång jag går dit undrar jag varför jag inte är där oftare och varför jag håller på att köpa böcker till mina överfulla hyllor när allt finns där egentligen. Hur som helst, jag lånade bland annat Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen som jag verkligen kan rekommendera. Jag läser vanligtvis inte poesi- tänker nog att det är lite krångligt- men det här var inte krångligt. Det var enkelt, lättillgängligt och väldigt bra. Läs!

I en biblioteksbok kan man ju hitta spår av tidigare lånare. Kanske en kaffefläck eller i värsta fall en intorkad matrest. I den här boken fanns det lite försynta blyertsanteckningar i marginalen. Såklart man inte ska kladda i biblioteksböcker, men det här hade jag ändå inte nåt emot. Låt oss titta på vad den tidigare lånaren hade noterat- med svag blyerts- i kanten.

 Anafor + alliteration. Är det månne en litteraturstudent vi har att göra med? Och på köpet lärde jag mig vad anafor är.

 Hennes mamma kanske aldrig fick chansen på 1800-talet. Märta skriver först om hennes mammas önskan om ett eget skrivbord och sen att hon själv aldrig ska säga att hon inte fått, utan i sådana fall att hon inte har gjort.

Det syns knappt på fotot, men vår vän med blyertspennan har strukit under några tänkvärda rader i slutet av boken.

Sakta

men steg för steg

går det

framåt

det måste man tro