Kebab och kristallglas.

I helgen var jag och spanade in det nya hotellet Clarion Post, på Filmfestivalens invigningsfest. När jag stod och hängde över receptionsdisken sneglade jag in och tjuvläste skärmen på datorn och kunde se att receptionisten hade sökt på kebabställen på en sida av typ eniro.

Så vad lär vi oss av detta?

Jo, precis som snus är snus om än i gyllene dosor så frågar en hungrig nattrumlare efter kebab, om än över en receptionsdisk av Orreforskristall.

Övermäktigt.

Att tro att jag en torsdagskväll i slutet av januari skulle orka både betala räkningar och sen städa. Nej, det går ju inte- det förstår ju vem som helst. Räkningarna är betalda, men nu måste jag vila.

Rean.

Jag har handlat lite på rean. Ett par röda skor med lurvigt inre så att jag är redo om vargavintern kommer (är det nu?), den sedvanliga randiga tröjan och en prickig klänning. Jag är mycket nöjd och har sparat (ni vet, rea-logiken) jättemycket pengar!

Gerilla.

Idag slog telefonens automatiska stavning till igen. Jag var en sekund ifrån att skicka iväg följande:

"Det var visst idag det var 25 % rabatt på Stadium för gerillamedlemmar."

Men eftersom jag tycker att Friskis snarare är en folkrörelse än en gerilla så ändrade jag till Friskismedlemmar.

På pusselfronten intet nytt.

Hur gick det med pusslandet, undrar ni? Tja, tackar som frågar, men inte så bra. Närmare bestämt precis som förra gången, dvs. jag gjorde ingenting i några månader och sen gav jag upp. Så nu är det uppburet på vinden, förutom en liten förlupen pusselbit som hamnade vid sidan av, nu ligger kvar på bordet och riskerar att för evigt försvinna om jag inte genast går upp med den på vinden.

Snö.

Hej snö!

Det där med dåligt väder, ni vet.

SMS-konservation i förmiddags:

11.15

"If you weren´t Swedish I think the snow today would put you off the shopping."

11.19

"Men eftersom jag är svensk har tanken inte slagit mig. Ses kl. tolv!"

Men, det var lite blött.

Frågor.

Josefine gjorde en lista och skickade vidare. Här kommer mina svar!


1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Låt mig konsultera min förra tioårs-dagbok för exakt svar:
"Tränade step up. TV-kväll."
Spännande.


2. Vad gjorde du för ett år sedan?
En titt i den nya tioårs-dagboken låter meddela att det var min sista dag på semestern i Indien. 
"Morgonyoga. Utcheckning. Bad. Middag stranden. Dusch hos A & F. Trattorias. Flygplatsen."
Jag drar mig för övrigt till minnes att på flygplatsen hände det som jag trodde var en myt. Vid incheckningen uttalade mannen bakom disken de magiska orden: "Miss, I will upgrade you to business class." Ah.

3. Fem snacks du gillar

• Chips
• Nötter
• Choklad i de flesta former
• Popcorn
• Ost (räknas det som snacks?)

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Är det nåt jag är riktigt dålig på så är det att lära mig texter på sånger utantill. Är ganska dålig på att lyssna på texter också förresten, om det inte är Annika Norlin som har skrivit dem. Men, "För en lång lång tid" av Håkan Hellström kan jag nog i princip utantill i varje fall. Det är eventuellt den enda (OBS, barnvisor, julsånger och dylikt borträknade).

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:

• Slå en signal till CSN.
• Köpa sommarstuga och/eller paradvåning eller hus. 
• Långresor och korta resor.
• Ge bort en del till behjärtansvärda välgörenhetsprojekt eller forskning.
• Bjuda familj och vänner på en massa härliga saker.

6. Fem dåliga vanor:

• Dålig på att fixa saker som att byta glödlampa, lämna in cykel för reparation eller få nya batterier i klockan, etc.
• Kan fastna i slösurfande alldeles för länge.
• Somnar om jag kollar på TV för sent.
• Har svårt att inte läsa ut böcker även om jag tycker de är dåliga, det är väl onödigt.
• Kan liksom Tuffast av alla INTE bara ta en godisbit.

7. Fem saker du gillar att göra:

• Läsa böcker. 
• Äta god mat.
• Träffa folk jag tycker om.
• Gå på konsert.
• Resa.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:

• One piece.

Och ja. Det är det enda jag kommer på, allt annat kan man ju inte utesluta att jag en vacker dag helt plötsligt går klädd i antingen för att jag är en trendslav eller för att jag helt enkelt tappat greppet totalt. Även om foppatofflor, nja, det tror jag nog aldrig att jag kommer köpa. 

9. Fem favoritleksaker:

• Datorn.
• Kameran.
• IPoden.
• Mobilen.
• Petes iPad.

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:
Alla som kollar in här och som har en egen blogg! Ni andra också i och för sig, men då får ni skriva ett brev och skicka till mig.

Kvalster.

Jag intalar mig själv att kvalster inte gillar att man bäddar sängen varje dag.

Svenska för nybörjare.

P: Vi kan gå hem och chilla. Kan man säga så?

J: Ja, det går bra. Eller så kan man säga slappa.

P (indignerat): I ain´t gonna slap-a you! I´m no wife beater.

Guldfisken.

Varje gång jag scannar något på jobbet händer samma sak. Jag går till kopiatorn, scannar in dokumentet och går tillbaka till min plats. Ser ett litet kuvert på mailbox-ikonen och tänker: "Åh, titta, jag har fått mail!". Öppnar mailboxen och inser att mailet är det nyss inscannade dokumentet.

Varje gång.

Tjugondag Knut.

Jaha. Men om man inte vill dansa ut granen då?

Göteborg.

Trots det sedvanliga regnet från sidan och ett dagsljus som aldrig slog igenom det grå molntäcket kände jag idag kärlek till min hemstad. Varför undrar ni? Jo, för att jag läste att Feist kommer till Way out West och för att jag hämtade programmet till filmfestivalen på lunchen. Way out West! Filmfestivalen! Det är fan inte illa pinkat för vår stad. 

Lättnad.

När man hör att mattan man vädrar rasar ner från balkongräcket och går ut och konstaterar att den rasade inåt, på balkongen.

Moment 22.

Min trådlösa telefon gick sönder för ett tag sen och eftersom jag nu, i cirka tre år, har tänkt "att jag kanske ska säga upp den fasta telefonen eftersom jag aldrig använder den och bara betalar fasta avgifter hela tiden", har jag tyckt att det verkar onödigt att köpa en ny. Men tiden gick och inget hände, varken uppsägning eller införskaffande av ny telefon. Tills i höstas då denna obeslutsamhet/telefontraditionalism försatte mig i ett moment 22.

Jag fick ett brev från Nix-registret om att jag var tvungen att ringa upp dem om jag ville fortsätta vara registrerad och slippa telefonförsäljare. Och det ville jag ju såklart. Så jag satte mig vid min bakelittelefon och snurrade fram alla siffror i telefonnumret och kom fram till en röst som berättade om olika tonval. Som man såklart inte kan välja med en snurrskiva. Också var man dessutom tvungen att ringa från numret som registreringen gällde.

Så det gick inte att förlänga något. Och nu sonar jag min obeslutsamhet. Den här veckan har det varje kväll ringt personer (idag två gånger) och frågat efter "den som är ansvarig för elavtalet". Med tanke på att dessa personer är de ENDA som kontaktar mig på min fasta telefon så kanske detta trots allt blir droppen som får bägaren att rinna över och mig att säga upp mitt fasta telefonabonnemang. Men man kan aldrig vara säker, det verkar sitta väldigt långt inne det där. 

Språk.

Att lära sig ett nytt språk är inte bara roligt, ibland innebär det också en outgrundlig besvikelse. Som igår när P översatte barnrimmet "kittens in their mittens". "Kattungar med deras vantar" var inte på långa vägar lika sött, tyckte han och blev väldigt besviken.

Ett foto i timmen.

Ja, det var tanken. För igår var det trettondagsafton och vad kunde väl passa bättre än ett foto i timmen? Det gick bra. I fyra timmar, vill säga.

09.00-10.00: Jag vaknade, gick upp och åt frukost framför Kalla Fötter.

10.00-11.00: Jag började hacka lite grejer till pasta bolognesen* jag skulle bjuda Hanna på. Senare känt som den fantastiska bolognesen.

 11.00-12.00: Allt var hackat och fräst och göttade ihop sig i grytan. Där fick det puttra i nästan två timmar.

 12.00-13.00: Jag dukade. (Bland annat, det förstår ju vem som helst att det inte tar en hel timme att duka.)

Sen kom Hanna och vi åt den fantastiska bolognesen som var F-A-N-T-A-S-T-I-S-K. Alla vet ju att en dag är längre än fyra timmar, men här slutade jag tvärt att ta ett foto i timmen. Kanske var det faktumet att maten var så förbannat god som gjorde att jag inte kunde fokusera på nåt annat. Vem vet, det blev i varje fall inga mer foton.

*den matlagningsintresserade hittar receptet i Tomas Tengbys italienska kokbok.

Öra i fokus.

Pusseluppdatering.

Alltså, det där pusslandet. Det går väl sådär. Nu har det legat på bordet i två månader och de senaste en och en halv månaderna har det varit stiltje om man säger så. Efter ramen och skyline-siluetten är det "bara" vattnet och himlen kvar och ja, det är inte riktigt lika lätt att para ihop de bitarna. Så jag har låtit det vara. Men vem vet, kanske att jag kommer igång till helgen. Jag menar, vad ska man göra på trettonhelgen om inte pussla?

Den lilla efterrättsserien.

Pengaväxling.

Nu ska jag åka till banken med mina guldpengar som jag samlat, likt Pippi Långstrump, fast inte i en resväska utan i ett ölglas. Den här gången blev glaset bara halvfullt, men jag orkar inte vänta på att det blir fullt. Sist jag växlade in mina guldpengar väcktes mitt bankraseri eftersom jag var tvungen att BETALA för att sätta in pengarna på mitt konto "för Riksbanken tar en avgift när vi skickar in pengarna". Jag försökte lite lamt argumentera att jag vill ju inte växla pengarna, bara sätta in dem på mitt kontot och inte hade jag fått betala om det hade varit sedlar, eller hur. Men jag fick inget gehör. Allt över 1 000 kr var det fem procents avgift på, har ni hört vad snålt?

Det blir väl likadant idag och jag kommer i sedvanlig ordning knyta näven i byxfickan, betala min avgift och muttrandes svära över bankerna när jag går därifrån. 

Den lilla frukostserien.

Högtidligt löfte.

Jag lovar att under 2012 ordna två stycken privata filmfestivaler (som jag tänkt på länge nog nu). Det går inte an att två av mina favoritpersoner vandrat omkring utan att ha invigts i dessa två regissörers filmvärld. Jag måste hjälpa dem!

Såhär blir det:

• En Woody Allen-festival för Maggan. 
• En Almodovar-festival för Pete. 

Återkommer med rapport om filmer, vilken mat jag serverade och hur det hela föll ut.

Det danska bidraget.

Och har man förmånen att fira in det nya året med en dansk medborgare kan det även dyka upp en kransekage (med reservation för eventuell felstavning) på bordet. Detta var den tredje efterrätten som jag tyvärr inte kunde pressa ner mer än en pytteliten bit av (eftersom jag inte ville spricka). Men så kan det vara. Den andra efterrätten var en kladdkaka som inte fastnade på bild. 

Middagen.

Lägg därtill delikata drycker från Systembolaget. 

Sista kvällen 2011.

Jag firade årets sista kväll med goda vänner, ett par nya bekantskaper och fantastiskt god mat. Och mycket. Tre efterrätter t.ex, bara en sån sak. När den sista kom fram kände jag mig som i Monty Python-sketchen och insåg att jag skulle spricka* om jag så tog en liten, liten bit. Men till slut testade jag en bit (1 cm gånger 1 cm) och till min stora glädje sprack jag inte. Det hade varit ett dumt sätt att starta det nya året på.

*Trots att en läkare sa i Nyhetsmorgon på julafton att man inte kan äta så man spricker- vi är nämligen så snillrikt funtade att vi spyr först. Här vill dock mamma påminna om att om man äter korngröt som inte har svällt klart kan den svälla i magen och DÅ spricker man.

Väl värt sitt pris.

Apropå den meningslösa tunnelbaneremsan och tågbiljetten kom jag att tänka på sommarens besök i Barcelona. Någonstans under dagen som vi kan kalla "Gaudí-dagen" började jag fundera på om det verkligen var värt att lägga alla dessa hundralappar på inträde i hans hus och katedral. Bestämde mig för att det var det och my, om det var det. Fantastisk arkitektur och väl spenderade hundralappar. Inte en onödig spenderad euro nånstans.