Mat.

Jag har tidigare uttryckt mitt gillande för Lotta Lundgren. Jag läste inte hennes blogg när det begav sig, men sen såg jag lite på Landet Brunsås, lyssnade på Värvet-intervjun med henne, hennes sommarprat och ungefär där föll jag pladask. Så när Historieätarna började hade hon redan vunnit över mig. Men vad bra det är! Roligt, äckligt och tänkvärt, för herre vad glad jag är att leva idag ändå. Så man slipper äta karp kokt i sitt egna blod och dylika delikatesser. Eller svälta och äta soppa kokt på livrem och gräs, för den delen. I alla fall, jag kom på att hon ju har gjort en kokbok. Så jag köpte den. Och, föga förvånande, jag älskar den. I går gjorde jag första koket i min Lotta-odyssé i köket. Det blev thailändsk kycklingsallad och var förbaskat gott.

Nej, det ser väl kanske inte riktigt ut som på bilden, men vem bryr sig?