Någon gång över sillsallaten började vi prata om farmors finklänning som hade samma färg som just, sillsallat. Som så ofta när farmor kommer på tal kom även hennes köttbullar på tal.
-Såsen, sa syrran, tänk om man hade receptet på såsen!
-Men det har ju jag, sa mamma. Nedskrivet för hand med noggranna instruktioner på en lapp!
Väl hemma från minijulbordet letade mamma upp lappen som sedan vandrade runt i skenet från julgranen och med På spåret i bakgrunden. "Såsen skall ej vara för tunn, det skall ej någon sås vara." Förutom de visdomsorden kunde vi konstatera att receptet mest var ett vanligt brunsåsrecept. Farmor måste haft en magisk touch, helt enkelt. För såsen, det var ingen vanlig brunsås det inte.
2 kommentarer:
Jag börjar så smått lära mig detta med sill, men det tar sin tid det gör det.
Nä, jag har inte lärt mig och har inga planer på att göra det heller!
Skicka en kommentar