Kastanjen.

I dessa tider har ju sociala medier svämmat över av bilder på sagolikt vackra körsbärsträd och undertecknad är nog också medskyldig till en eller annan blomromantisk bild. De är ju så vackra så det är svårt att låta bli. Och samtidigt som blommorna slår ut, och gör Järntorget till ett sagotorg från Nangijala, gör det lite lite ont för man vet att det bara är fråga om dagar innan de är borta. Så fint och så förgängligt. 

Men samtidigt som körsbärsträden förvrider huvudet på folk med sina insmickrande och sirliga rosadrömsvackra blommor står kastanjen där och bidar sin tid. Lite i skymundan, stor och stabil som en pålitlig ardennerhäst och ber inte om någon direkt uppmärksamhet. Och nu har blommorna slagit ut. Inte lika sagolika, inte lika uppenbara, inte lika in-your-face som körbärsblommorna, men likväl fantastiska. Jag blir helt lycklig när jag cyklar i allén under ett grönt valv med vita kastanjeblommor.