Mindre bra var dock delar av salongssällskapet, därav mitt posttraumatiskt förhöjda blodtryck. Jag vet inte om det var det extra långa benutrymmet (de satt ju givetvis på bästa raden, bakom oss) som fick dessa personer att tro att de satt hemma i TV-soffan och kunde snacka i normal samtalston. Det här är exempel på vad jag INTE vill höra i normal samtalston när jag är på bio och har betalat 110 kr för en "upplevelse":
-Åh, whiskey...
-Ja, mmmm single malt.
(Mikael blir bjuden på whiskey)
-Åh där är han ***skallen! Jag hatar honom. Jag skulle kunna döda såna som han!
(Lisbeth går hem till sin elaka förmyndare)
Och från några andra:
-Ska vi ta en stänkare?
-Nej, mamma, det är fel film.
(Grannen från Beck-filmerna dyker upp)
Vad är det som gör att de inte förstår att de sitter bland flera hundra personer som faktiskt hör vad de säger? Eller förstår de men bryr sig inte?
3 kommentarer:
hahaha.... jag kan nästan känna din ilska! förstår precis. det förstör nästan hela upplevelsen. jag och mina systrar har som tradition att gå och se harry potter-filmerna på bio tillsammans. sist var det ett gäng trettonåringar som sprang runt runt i salen och skrek. dem ville vi döda. sen blev de tillsagda och då satte de sig istället och kastade popcorn på alla. lyckat.
"amorösa eskapader" kärt barn har många namn;-)
Miss M: ja, åååh, jag var så arg! de där tonåringarna låter ju också som en nightmare! undrar varför de var där överhuvudtaget? att inte vuxna människor har vett nog att hålla käften eller i varje fall viska är en gåta. åh, nu blir jag arg igen.
fg: du anar inte! detta är nästan en favorit. amorösa eskapader liksom.
Skicka en kommentar