Det kunde blivit pannkaka av hela Dublin-turen. När Maggan slängde fram passet till tjejen i incheckningen tittade hon tillbaka och sa: "Det här passet är för gammalt." Klockan var fem över ett och fem i två var man tvungen att vara incheckad.
Maggan sprang ut till taxibilarna vars chaufförer ropade: "Är det passet eller?" Nästa chaufför på tur lämnade kaffet odrucket och kastade sig in i bilen och gasade hela vägen till Stampgatan. Maggan rusade ut- har under tiden ringt och kollat att det inte var kö- tog foto, skrev under och betalade 980 spänn. Under tiden lugnade jag mina nerver på flygplatsen med en kaffe och en chokladboll. Samtidigt som jag bad en bön om att det inte skulle bli broöppning försökte jag lite lamt intala mig själv att det inte alls skulle vara jättetråkigt att gå runt själv i Dublin.
Klockan tickade. När mobilen stod på 13.54 såg jag Maggan komma rusande rakt mot incheckningen och slänga fram det rosa och tillfälliga passet. "Du har tio sekunder tillgodo" sa tjejen bakom disken.
Living on the edge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Oj oj oj...Jag blev stressad och nervös bara av att läsa detta!! Sicken tur! Ett sånt pass vill jag oxå ha...rooooosa...
Ja, fy fan det var en pärs. Tyvärr tog de från henne passet när vi kom tillbaka, det gällde bara en resa...
Hade fått hjärtinfarkt av det... Pjuh...
Hjärtinfarkt var ordet!
Mygod. De var minsan ingen dålig historia. Tur att du verkar ha ett starkt hjärta :D
Månadens stresskvot är fylld!
hahaha... åh herre gud vad hemskt! jag var så jävla sur när jag fick hosta upp 980 kr för att åka till berlin. hade visst råkat packa ner passet på fel ställe i lägenheten. nu har jag överlämnat ansvaret för det till m. kan inte riskera fler såna utgifter. men då var det ingen sån paniksituation som för henne. mitt hjärta hade brustit av stress.
Miss U: Ja fy, det var inget vidare. Men hjärtat pallade trycket även om det var på håret:)
Konsulten: Nästa månads också!
Miss M: Bra du har nån som kan ta hand om sånt! Mitt var nära att brista...
Herrre Guuud! Jag skrattade så högt när jag läste detta så mina kollegor kom in och undrade vad det var som var så roligt! Typiskt Maggan!
Ha ha! Ja man blir inte jätteförvånad...
Skicka en kommentar