Med risk för att ha utvecklat en grävlingsblogg måste jag dela med mig av följande lilla historia. Jag berättade om mötet med grävlingen för en annan kompis som sa:
-Men! Har jag inte berättat om när jag mötte minst TRE grävlingar i Slottsskogen i höstas?!
Hon var på väg upp till Masthugget när hon såg hur det rörde sig i periferin. Hon insåg att det var minst tre (och kanske fler) grävlingar som kom rusande mot henne. "De biter tills de knakar, de biter tills de knakar, knäckebröd, stövlar, hjälp", hann hon tänka innan de kom fram till vägen och försvann ner i några hål precis innan den.
Slutet gott alltså, de var bara på väg hem. Precis som min kompis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hm... myter, myter, myter...
=)
Åhh, men grävlingar är kul. Så fortsätt på det temat. Jag kör på apor jag!
Fnissi: ja, jag vet, hon blev itutad det när hon var liten. :)
Katinka: Apor och grävlingar, rena rama zoo:et.
Hahaha "grävlingsblogg" det skulle vara ngt det ;)
Hemska upplevelser det är i Slottskogen numera *S* Kanske tur att man flyttat därifrån ;)
He he, ja det är väl för väl att du är i säkerhet!
va, finns det grävlingar i stan?
tydligen i slottsskogen i varje fall...
Skicka en kommentar