9. 5 saker jag borde ta tag i.

Tja... låt mig tänka.

1. Jag har några pärmar som svämmar över. De borde jag rensa ur. Snark.
2. Jag har hamnat i stilmässigt förfall på grund av amningstoppar (som dessutom blivit solkiga och inte tänker jag köpa några nya nu inte), men nu blir det mindre och mindre amning så jag borde plocka fram pre-preggo-plaggen och styra upp i lådorna. 
3. Frysen är full av frost. Jag (VI) borde frosta av den, men inväntar kyla och minusgrader så vi kan ställa ut grejerna på balkongen eller att vi ätit upp allt som ligger i den. Vad som nu kommer komma först. 
4. Den här lilla bloggstackaren. Borde jag ju verkligen ta tag i. 
5. Titta på Historieätarna och ett gammalt Kobra-avsnitt som jag velat se. Pete är ute och bebisen sover så det är väl helt enkelt bäst att sätta igång med det!

8. Ibland blir jag avundsjuk på…

Hm. Jag blir inte avundsjuk så himla ofta, faktiskt. Men jag är ju ingen övermänniska så det händer ju såklart. Till exempel för nån månad sen när vi var på en gårdsloppis på värsta mysiga innergården och båda jag och Pete fick "yard envy" eller när vi var och hälsade på i kompisens kolonistuga och blev lite avundsjuka. Eller avundsjuka vet jag inte, snarare sugna på att ha en. Är det samma sak? Vi missunnar ju inte dem- måste man missunna för att vara avundsjuk?

7. Kolla! Så här ser jag ut idag.

Först såg jag ut så här:

Mys deluxe med matchande dregelfläck på linnet.

Efter lunch hade dregelfläcken torkat, jag kammat mig (bokstavligen) och tagit på mig jeans och en annan kofta. Då såg jag ut så här:

Böckerna.

Innan babyn anlände fick vi arrangera om lite i lägenheten, vilket innebar göra oss av med bokhyllorna. Bokhylleväggen, som jag haft så djupa känslor för, eller som jag kanske trott att jag haft så djupa känslor för, eftersom jag faktiskt inte saknar den överhuvudtaget.

Samtidigt som bokhyllorna åkte till en second hand-affär åkte även flera kassar med böcker med. Jag bestämde mig för att endast spara de böcker jag verkligen tyckte var bra. Ingen dussinpocket, här inte. Så nu har jag ett par lådor med böcker på vinden som jag verkligen gillar och det var som vanligt en befriande känsla att rensa och feng shuia. Detta innebär ju även att jag inte tänker samla på mig massa böcker nu, om det inte är böcker om jag verkligen tror jag vill ha och som jag kommer att tycka mycket om. Därför är jag mycket nöjd med den här lilla högen som jag unnat mig:

Den översta är alltså Texter av Annika Norlin.

Annars så utnyttjar jag biblioteket till max. Älskar biblioteket!

6. Månadens djur är givetvis…

Nej, men pass på den. No offense djurlovers, men jag är så ointresserad av djur. Jag vill dem inget illa, men har svårt att uppbåda något intresse.

Fast jag hade gärna åkt på safari så helt ointresserad är jag ju inte.

5. Hepp! Dagens boktips!

Jag hänvisar er helt enkelt ner till inlägget om Stasiland.

Felkopplingen.

Igår hände detta konstiga:

Jag ringde pappa för att gratulera på Fars dag och slog numret jag kunnat i ungefär 30 år. Ett nummer med ett fyrsiffrigt västgötskt riktnummer. Kommer fram till en inspelad röst som välkomnar mig till Taxi Stockholm och innan jag hinner reagera kopplas jag fram till en telefonist.

-Välkommen till Taxi Stockholm, hur kan jag hjälpa dig?

Jag blir väldigt perplex, ber om ursäkt för felringningen och lägger på. Hinner tänka att hur kunde det bli så fel, men ringer direkt upp till pappa igen. Den här gången svarar han och säger:

-Mamma pratade precis med en tant som ville beställa taxi och nu tänkte jag skoja om det var hon igen.

Alltså, det verkar inte bättre än att våra telefonsamtal blev felkopplade. Men är det ens möjligt? Det känns som jag gjorde en tidsresa till 1947 och att en växeltelefonist satte in fel sladd i fel hål. Eller hur det nu gick till på den tiden.

4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.

Så jag gav mig ut på en jakt i min mapp för iphone-foton 2013- där visste jag nämligen att jag hade en "bild på mina fötter i ett par skor jag gillar" från ett bröllop. Det visade sig att jag hade en hel hög med sådana bilder, tydligen var detta ett populärt motiv i min telefon och på Instagram i fjol. Därför går jag loss och tar er, via fotona, med på en promenad längs memory lane året 2013. Häng med!

Här står jag i mina Kavat-kängor som är perfekta om det inte vore för att de klämmer lite, lite på stortårna. Eller kommer jag ihåg fel? Hoppas det. Nu är det ju dags att plocka fram dem igen. Jag tycker mig känna igen golvet på Antikhallarna, dit jag går och äter frukost, lunch eller fika ibland. Det är som ett lite stycke utomlands, jag inbillar mig att det känns som i Budapest. Men vad vet jag, där har jag ju aldrig varit. 

Uppenbarligen blev vintern kallare för jag tog på mig mina allra varmaste skor och gick till frisören. Om jag inte är helt fel ute är det här fina golvet nämligen på stället där jag klipper mig. I våras, när vinterskorna skulle plockas undan, stod jag och vägde de här skorna i handen och tänkte att nu har de nog gjort sitt. Men till slut tänkte jag att de nog håller en vinter till och stoppade ner dem i lådan och bar upp dem på vinden. 

Sen blev det uppenbarligen vår och jag tog på mig mina all-time-favorit-converse. De knallgula som jag köpte i Miami när vi var där under vintern. Vem blir inte glad av gula converse?

Det blev en helgdag, det kan ha varit Kristi Himmelfärd eller möjligen nationaldagen och jag följde med Maggan till hennes båt i Stenungsund och lackade luckor. Kanske att det var första gången för säsongen som shortsen och sandalerna åkte på? Mycket möjligt. Sandalerna, från Ecco, är både snygga och bekväma. Nuförtiden säger jag bestämt nej till obekväma skor (hej ålderstecken!).

Och här är den då, bilden som jag ursprungligen var på jakt efter. Vi var på bröllop och jag hade på mig mina nya gula träskosandaler från Hasbeens. Älskar gula skor. Och röda. Piffar upp vilken outfit som helst.

Sen åkte vi på semester, först till England och sen till Italien. Här är vi på flygplatsen i England och jag har på mig mina joggingskor från Nike. Den allra skönaste modellen som gör att jag i princip svävar fram. Tänker aldrig mer köpa någon annan modell och håller tummarna för att Nike fortsätter tillverka dem.

I Italien kan man med fördel äta pizza på en klippa vid havet. Och då har man så klart på sig sina flipflops. Där satt vi, åt pizza och kollade på solnedgången. Åh, vad härligt.

Sen kom jag hem, började jobba igen och gick ut och lunchade med Hanna. Lyxlunchen, det var en fredag vill jag minnas, avslutades med finkaffe på italienska kaffebar. Där kände sig mina röda Hasbeens som hemma!

Stasiland.

Det här inlägget skrev jag för länge sedan och sparade som ett utkast. Jag hade nämligen tänkt ta ett snyggt foto av boken att ha i inlägget, men den var utlånad. Sen fick jag tillbaka den, men glömde fotografera den. Nu är bokhyllan borta och favoritböckerna ligger nedpackade i en låda på vinden, så det blir inget foto. Men när jag läste i tidningen i morse att det var 25 år sedan muren föll idag kom jag ihåg boken och inlägget. Så här kommer det, utan foto.

När muren föll var det 1989 och jag var tolv år gammal. Jag har inte något direkt minne av det, möjligen några nyhetsbilder av människor som klättrade över muren och firade. Kanske är det för att jag ändå vagt kommer ihåg en tid när Östtyskland fanns som jag tycker att det är så intressant att i det där landet så nära oss, och som idag är ett helt "vanligt" levde folk i förtryck och en stad delades av en mur.

Kanske är det för att en före detta kollega berättade om när hon var gift med en västtysk som jobbade på ett östtyskt fartyg och att när hon var med hade hela besättning fått se en film- eller var det höra en föreläsning- om dem, de ansågs väl vara farliga. Och att politrucken hade ett öga på dem. Att en ur besättningen plötsligt försvann. Att hon var beredd i Göteborg när några vänner skulle hoppa av men att de aldrig kom.

Kanske är det för att kompisen som jag lärde känna när jag pluggade i Tyskland, att hennes kille, som kom från DDR, berättade om hur det var när muren hade fallit och de kunde åka till en västtysk mataffär och han hade sett hyllmeter efter hyllmeter med olika yoghurts med olika fantastiska smaker när han innan bara hade sett två sorter och båda var äckliga.

Kanske är det för att allt detta hände, förhållandevis nyss och väldigt nära, och att jag vagt kan komma ihåg det men ändå inte var tillräckligt gammal för att förstå det. Inte tillräckligt gammal för att förstå det historiska i och med att muren föll.

Kanske är det därför jag tycker det är så intressant.

I vintras läste jag en bok om DDR som heter Stasiland och är skriven av Anna Funder som har träffat olika personer som berättat sin historia om hur det var att leva i DDR. I boken får vi bl.a. träffa Miriam, som 16 år gammal försökte fly och så när lyckades men blev fängslad och utsatt för sömntortyr och till slut, för att beveka Stasi hittade på en underjordisk organisation trots att hon hade försökt fly helt på egen hand. Vi får lära oss att stasichefen hette Mielkenr. Vi får träffa en f.d. stasianställd som är övertygad om att det kommer en ny revolution, en socialistisk. Vi får träffa en annan f.d. stasianställd, Herr Christian, som berättar om hur han spionerade och fick klä ut sig varje morgon innan hans dagsverke började. Vi får följa med till personerna som är anställda för att bokstavligen pussla ihop de säckar med papper som Stasi såg till att strimla när muren föll. Med mera.

Det är en väldigt, väldigt bra bok. Läs den.

3. Ibland tänker jag att jag borde…

Sluta slösurfa och fastna framför internet. Eller instagram. Eller Candy crush. Jag tänker att jag bara borde läsa det jag verkligen vill läsa, på nätet alltså, och sen göra något annat. Plocka fram en god bok till exempel.

Andra gånger tänker jag att det väl är avkoppling så god som någon också är jag nöjd med det.

Annars så tänker jag att jag ska sluta tänka att jag borde det ena och det andra. För handen på hjärtat, vad måste man egentligen göra? Om man verkligen, verkligen tänker efter. Och framförallt: vad är sådant som jag tycker att jag borde göra och sådant som jag tror att andra tycker att jag borde göra?

Detta tål att tänkas på.

2. 5 saker jag tänkt på idag.

1. Här skulle vi nog gilla att bo. När vi var vid Mariaplan och som vanligt uppfylldes av mysiga småstadskänslan som finns där. Plus att vi inbillar oss att alla hus där har superhärliga innergårdar med egna lekparker, i princip.
2. Är den här för liten? Jag tror inte jag överdriver när jag säger att vi ägnade ett par timmar åt att sortera ut babykläder. Och inte bara sortera bort de som inte passar längre utan även styra upp ordningen, vika fint, etc. Mycket nöjd med detta nu.
3. Nämen, om jag skulle ta mig en liten bit salami. Petes pappa hade med sig en väldigt god tjeckisk salami när han var här sist. Den går jag och mumsar på emellanåt när andan faller på. 
4. Borra inte, snälla, borra inte. När någon granne började borra och hamra in the middle of nattning av baby. 
5. Måste komma ihåg att kolla senaste Homeland innan det försvinner på SVT play. Det tänkte jag alldeles precis nu faktiskt.

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.

Tänk ändå, att november nästan skulle hinna bli december innan jag startar novemberlistan. OK, lätt överdrift, men ändå. Så här såg det i varje fall ut när vi var på väg hem efter att ha varit på babysim och tagit vägen över Mariaplan. Där åt vi korvkiosk-lunch i form av hel special och fick kaffe och kaka på Kvart interiör som hade två-årsjubileum.

Finns inte så mycket att säga om hur det ser ut, direkt. Mer än att brunare, gråare och mörkare kommer det att bli.

Novemberlistan.

Det här passar ju alldeles utmärkt för en annan som vill sparka igång bloggandet. Men jag tänker att det nog inte alltid blir exakt på dagen utan att min lista nog sträcker sig lite in i december.

Här är Onekligens lista:

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.

2. 5 saker jag tänkt på idag

3. Ibland tänker jag att jag borde…

4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.

5. Hepp! Dagens boktips!

6. Månadens djur är givetvis…

7. Kolla! Så här ser jag ut idag.

8. Ibland blir jag avundsjuk på…

9. 5 saker jag borde ta tag i

10. Kolla! Här har jag ritat en hund.

11. Månadens färg är givetvis…

12. Hepp! Dagens filmtips!

13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.

14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…

15. 5 saker jag blir glad av i vardagen

16. Kolla! Så här ser min autograf ut.

17. Hepp! Dagens tv-tips!

18. Ibland retar det mig att…

19. Kolla! Det här åt jag idag.

20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…

21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen

22. Kolla! Här bor jag.

23. Hepp! Dagens måltidstips!

24. Månadens klädesplagg är givetvis…

25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet

26. Kolla! Här jobbar jag.

27. Ibland skulle jag vilja…

28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.

29. Det var onekligen väldigt roligt när…

30. Kom ihåg

Mockarutor.

Igår var det bakdag här hemma, det vankas nämligen namngivningskalas imorgon. Idag var det av samma anledning laga mat-dag. Matlagningen gick bra, trots att stektermometern gick sönder och ömsom visade -41 grader, ömsom 345 grader. Men nu var det inte matlagandet vi skulle prata om, utan bakningen.

Så, vad bakade jag då? Jo, ni förstår, ända sedan jag läste den här fantastiska texten om mockarutor så har jag tänkt att det ska bli min nya kaka att baka. Tidigare har jag haft en "amerikansk chokladbanankaka" som "min" kaka sedan jag någon gång under sent 90-tal klippte ur ett recept ur ett ICA-reklamblad och klistrade in i en bok (gör någon ens sådant längre?). Den har jag haft som säkert kort och alltid bakat när det skulle till en kaka. Men för det första, hur praktiskt är det inte med en kaka som man kan baka i långpanna? Svar: Mycket praktiskt. Och för det andra, den är ju så god.

Man vill ju inte riskera att stå med massa misslyckade mockarutor dagen innan ett kalas så jag hade genrep när jag skulle upp och hälsa på jobbet. Lagade dock inte receptet som hängde ihop med texten, kändes lite vanskligt att räkna om till långpanna. Det fick bli ett Arla-recept istället, säkert inte riktigt lika gott, men jag intygar- tillräckligt gott. Det blev alltså lyckat. Och det ser i varje fall ut att ha blivit lyckat igår också (dock är de inte så höga som man är van vid från caféer... tänker att det ger dem en hemlagad charm).

Kände mig som Nigella eller möjligen Leila när jag lät glasyren rinna över kanten. Förutom att jag var oduschad och hade nattlinne och mysbyxor på mig då.

Håller för övrigt med om att mockarutor är ett mycket bättre namn än kärleksmums. Mockaruta ger en air av en powerkvinna i 60-årsåldern i hundtandsmönstrad kavaj som vet var skåpet ska stå, medan kärleksmums.... bara mäh.

Dagens bästa.

Hepp, här kommer dagens bästa grejer:

1. Kom i väg på barnvagnspromenad (organiserad med övningar och allt) alla odds, dvs. för lite sömn och dåligt väder. Som vanligt kändes det bra att komma ut och röra på sig.
2. Var och hälsade på en kompis på hennes nya jobb och fick god fika.
3. Två avsnitt kvar av The Killing, säsong ett, och de sätter vi igång alldeles strax!

Filmlycka.

Jag sitter här vid köksbordet, har precis ätit en bit Toblerone, och lyssnar på det hemtrevliga ljudet av diskmaskinen. Är väldigt nöjd och har en varm och glad känsla i magen efter att ha varit på bio. Bio är ju för det mesta trevligt men om man dessutom lyckas se en riktigt bra film, ja då hänger ju den där fina känslan kvar. Eller hemska för den delen, om det är en bra men jobbig film så att säga.

Jaha, ni tycker att jag ska komma till poängen? Vilken film det var? Jo, det var The Skeleton Twins.

Bra manus, bra skådisar, lågmäld, både sorglig och rolig, fint foto. Jag ger den banne mig fem av fem!

Rubriker.

Tänkte att det kunde hjälpa mig lite på traven om och tänka ut lite rubriker i förväg, kanske. Det ska jag göra! Men inte nu, för nu börjar Homeland om fem minuter och jag måste hinna göra ett par knäckemackor först.

Bloggen.

Det verkar inte bättre än att den här bloggen lever en tynande tillvaro, tyvärr. Lite emot min vilja får jag säga, trots att det ju i allra högsta grad är upp till mig om det ska hända något här.

MEN. Jag gillar att skriva. Jag gillar att fotografera. Jag gillar att vara kreativ.

ALLTSÅ. Jag sparkar igång bloggandet igen. Okej?

Den lilla fågelserien.

Jacka.

Jag tog den här bilden för att illustrera att igår var första gången på jag vet inte hur länge som jag hade på mig jacka. Det var i varje fall innan sommaren och jag var gravid så det är väl en sisådär fyra månader sen sist.

Sen kom jag på att under katastrofregnens augusti hade jag ju jacka jämt. Regnjacka. Så det var inte riktigt sant, men ändå.

Glömskan.

Lite inception* över det hela nu, men hallå. I förra inlägget, som ju delvis handlade om saker jag glömt/snurrat till på grund av upphackad sömn glömde jag ju det största:

Att vi glömde bort att inställa oss för att underteckna "föräldraskapshandlingar". Jag upprepar: vi glömde alltså bort att gå till familjerätten och underteckna "föräldraskapshandlingar".

Det kändes sådär bra när jag kom på det. Men vi har fått en ny tid så barnet ska väl få en far så småningom.

*Dvs. jag glömde vad jag hade glömt, typ.

Hänt sen sist.

Ja, vad har egentligen hänt sen sist?

Till exempel det här:

1. Jag har avvärjt ett ficktjuvande. Jag försökte visa vägen till "statyn" för en till synes vilsen turist som enligt klassiskt grepp (tror jag) lade kartan över skötväskan som hängde på barnvagnen och som sen lirkade ner handen i den. Men den gubben gick inte! Jag såg det och fick raskt tag i hans hand, sa nåt argt, hötte med pekfingret och gick därifrån.
2. Jag har glömt 100 kronor i bankomaten. 
3. Jag har under två dagars tid använt Petes dyra ansiktstvätt som duschtvål innan jag idag insåg vad jag höll på med. 

Vad ska man tänka om detta? 

Jag tänker att punkterna 2 och 3 är resultatet av att inte ha fått sova en hel natt på ett bra tag, trots att jag verkligen tyckt att det där med sömnen varit bättre än väntat med en liten bebis (och det tycker jag verkligen). Också tänker jag att punkten 1 trots allt visar att reflexerna är kvar, upphackad sömn eller ej.

Ledigheten.

Nu när jag är föräldraledig tycker jag det är väldigt skönt att vakna upp på morgonen och inte direkt behöva ta mig nånstans. Ingen tid att passa. Och "behöver" jag och bebisen ta oss nånstans så är det oftast för att träffa nån kompis och socialisera. Eller som idag, för att ta tillvara på fina vädret och gå till Slottsskogen. Där var det grönt och skönt och en kvinna satt under ett träd och mediterade.

September, fortsätt vara min vän, tack.

Vädret.

Det där åskvädret känns ju passé nu, men ändå. Vilket åskväder! Jag har då aldrig sett på maken. Innan, när vi åt middag, sa jag till Pete, "kolla molnet där bakom huset, värsta fina Rembrandt-molnen" och Pete svarade, "åh, ett riktigt åskmoln". Inte visste jag att han besatt sådana molnkunskaper!

Och sen, i måndags, när jag skulle gå till jobbet och hälsa på såg himlen ut så här:

Jag gick i 30 minuter i molnets riktning och kom ändå fram torrskodd! Stannade i och för sig under tak i några minuter, men sen var det inget mer regn. Hur är det möjligt med detta moln?!

Mint!

Ja, ursäkta mig, men vad ska man göra när man upptäckt den här lilla rackaren bestående av choklad, mint och krokant i skön harmoni OCH det är limited edition?

Korrekt svar: Bunkra. 

Bilresan.

Igår körde jag de cirka 18 milen hem från mina föräldrar- själv med en liten bebis i bilen. Det hela förflöt fint, jag stannade nog bara ungefär tio gånger. Två gånger för att rätta till den sovande lilla bebisens huvud, två, tre eller var det kanske fyra, fem gånger för att hitta och stoppa i nappen, en gång för att amma, en gång för att byta blöja och två gånger på grund av att det var omöjligt att köra i akut ösregn.

Det var understundom lite svettigt. Men det gick bra, det gjorde det. 

Så mycket bättre.

Samtal med en kompis i förra veckan:

Jag: Har du hört att Orup ska vara med i Så mycket bättre i år!

Kompis: Jaha, vem är det mer då?

Jag: Det vet jag inte. Eller det kommer jag inte ihåg.

Kompis: När börjar det då?

Jag: Det vet jag inte. Eller det kommer jag inte ihåg.

Här har ni alltså en som uppenbarligen fick kortslutning i hjärnan av att Orup (äntligen!) ska vara med i Så mycket bättre. Fatta vad bra det kommer bli.

Djungelbalkongen.

 

Det har växt som tusan på min balkong i sommar, men det blommar inte. Jag förstår inte riktigt varför men så är det. Är det kanske gödslat jag skulle ha gjort? Hursomhelst, det gör mig inte så mycket. Grönt är skönt och det blir en härligt lummig djungelkänsla där ute. Men idag när jag gick ut såg jag till min lycka att där fanns en blomma för dagen! Och eftersom det är just en blomma för dagen så skyndade jag mig att knäppa ett foto av den.

En tidspessimists liv.

Två dagar i rad hade jag bokat in att äta lunch med kompisar. Vid båda tillfällena kom jag iväg fem, tio minuter senare än vad jag hade tänkt och för att bespara mina hårt arbetande vänners tid så sms:ade jag och meddelade detta. Båda gångerna kom jag fram lagom till tiden jag inte trodde jag skulle hinna till.

Så... vad tror ni, kanske dags att slappna av lite eller?

Germs.

Apropå germ central a´la Stena Line var vi en sväng på IKEA igår. Nya ställen nya bakteriehärdar.

Bekvämlighetszonen.

Lade ut den här bilden på instagram häromdagen och tiggde likes och hurrarop eftersom jag klarat av mitt första postpreggo-jympapass. Det var ljuvligt, även om kondition är en färskvara som de säger. Men nu kör vi!

Apropå träning så meddelade en kompis att hon skulle ta sig ur sin bekvämlighetszon och gå en tenniskurs. Och det har man ju hört att det är när man tar sig ur sin bekvämlighetszon som "the magic happens". Började tänka på det där och insåg att jag håller på att jobba mig tillbaka till min bekvämlighetszon, eller mig själv kan man väl säga. Har befunnit mig i en extrembekvämlighetszon under graviditeten och inte haft energi att göra så mycket, men nu börjar det ordna till sig. Har läst några böcker, känner för att blogga igen och som sagt, hittat tillbaka till jympagolvet. Åter till den vanliga bekvämlighetszonen!

Bilder från en båtresa.

A bulle.

Jag tittar upp från nyheten jag läst på telefonen och meddelar Pete: They say it´s a risk of ebola in England.

Pete ser mycket frågande ut.

Jag upprepar: There´s a risk of ebola in England.

Pete ser ännu mera frågande ut: A bulle?! How can it be a risk of a bulle? A kanelbulle?

Och det var så jag lärde mig att ebola inte uttalas ebulla på engelska utan iiiiibola.

Germ central.

Jag har aldrig haft bacillskräck, och har väl inte nu heller. MEN det är ett faktum att jag efter att jag fick barn ser varje resa med allmänt färdmedel som något av en risk. Där jag förut såg människor ser jag numera vandrande bakteriehärdar.

Eller som Pete uttryckte det på Stena-båten, "vi sitter mitt i germ central".

Sprit och tomberries.

Ni vet hur det ibland står någon i mataffären och steker lite plättar och bjuder på med en klick sylt? Eller kanske en liten bit kyckling kryddad på ett nytt sätt, eller varför inte en ny sorts glass. I Danmark stod också en sådan person. Det var bara det att hon bjöd på sprit- närmare bestämt Captain Morgan eller Smirnoff. Kändes mycket dekadent för en svensk.

En annan sak de hade i affären som var spännande var dessa små gynnare, tomberries. Världens minsta tomater och har ni sett så små!

Jag var givetvis tvungen att köpa, goda var de men i ärlighetens namn kanske lite väl små. Paradoxalt nog.

Barnvagnsförbud.

Barnvagnar och hundar göre sig icke besvär.

När vi hade inspirerats på Bröndrums hotell ville vi gå vidare och fördjupa oss i konsten, men icke. Här stötte vi för första gången på barnvagnsdiskriminering och fick vända på klacken (ja ja, jag förstår att det väl finns goda skäl för det men låt mig göra lite humor av det hela). Och när en baby sover i vagnen så plockar man inte upp henne för att gå på museum, oavsett föräldrarnas vilja att fördjupa sig i konsten.

Efter värmeböljan.

Tyckte det var lite svalare i morse när det var dags att klä på babyn och tog därför på henne långärmat och plyschbyxor. Insåg sedan att "lite svalare" trots allt innebar 24 grader ute och 25 grader inne. Fick därmed återgå till de senaste veckornas svalare uniform.

Tänkte: Är det kanske det här som händer när typ italienare (eller annan person från valfritt varmt land) inte förstår hur vi kan åka till stranden när det "bara" är 23 grader varmt?

Minisemester.

För att introducera babyn i den ädla konsten i att resa begav vi oss förra veckan iväg på en minisemester till Danmark. Vi tog båten till Fredrikshamn, sov över där en natt, och tog dagen efter tåget till Skagen fram och tillbaka innan det var dags att ta båten hem igen.

Fredrikshamn i sig var väl inte mycket att hurra över, men det spelade mindre roll eftersom vi efter cirka fem timmars upphackad sömn var tvungna att gå och lägga oss och sova så fort vi fick hotellrummet. När jag vaknade till liv, kvart över fyra, googlade jag fram att konstmuséet som vi hade tänkt gå till stängde klockan fyra. Ja ja, vad gör väl det. Vi gick gågatan upp och ner några gånger i stället.

Skagen är ju såklart ett mycket trevligare ställe, om än ganska packat med turister när vi var där. Vi tog oss inte heller ut till grenen men vad vi däremot gjorde var att leta upp Brömdrums hotell för att äta smörrebröd till lunch. Det var nog faktiskt resans höjdpunkt att sitta där och insupa Skagenmålarnas atmosfär.

Balkong i värmebölja.

Under förra veckans värmebölja var vi hos mina föräldrar, vilket var väldigt trevligt. Men där fanns ett orosmoln på himlen:

Hur går det med balkongväxterna?










Precis innan vi skulle till tåget kom jag nämligen på att jag inte lejt min sedvanliga blomvakt Magdalena och då var det försent för nyckelöverlämning. Där och då tänkte jag, aja, det kommer väl alltid någon skur och så varmt blir det väl inte. Nä, bara 31 grader och varmast i landet, typ.

Men ser man på. En veckas högsommarvärme utan vattning gjorde tydligen susen, så pass att blomman för dagen bröt sig ut och började slingra sig runt brassestolen. 

Spännande.

Den här annonsen har jag sett några gånger i GP på sistone. Och den triggar ju onekligen fantasin- vem var denna "dansken från Järntorget"? Finns det några arvingar? Vad ärver de? Vad är det för historia egentligen?

Hade man varit lite mer företagsam hade man kunnat fantisera ihop en hel roman utifrån den här annonsen tror jag. 

Boklistan.

Det var ju inte bara bloggen i sig jag tappade greppet med utan även boklistan ute i kanten. Det har väl antagligen med att göra att jag helt förlorat läslusten det senaste halvåret eller så. Men jag tror den är på väg att smyga sig tillbaka! Det är ju allmänt känt att om man har förlorat läslusten måste man börja med något lagom lättsmält för att komma tillbaka i matchen. Och mission accomplished för häromsistens lånade jag nya Bridget Jones-boken på bibblan, läste, uppskattade och konstaterade: Jag är tillbaka! Så nu tänkte jag återuppliva boklistan och strunta i att de stackars få böcker som eventuellt lästes under det första halvåret inte kommer med (svårt för en ordningsam själ med förkärlek för listor).

Midsommar 2014.

Med en tre veckor gammal baby blev det inte direkt något hårt midsommarfirande, inte. Men vi kom i varje fall i väg på en promenad till Slottskogskolonin där vi kollade på dansen kring midsommarstången och fikade en jordgubbsbakelse och kaffe.

Den utlovad uppdateringen.

Nej, klockan 02.00 i natt fanns det inte något nytt True Blood-avsnitt på HBO Nordic. Men i natt! Då jäklar.

Sen kom jag på att jag ju visst sett två säsonger av Party Down också. Herregud.

TV.

Det blir en del TV-tittande under matningssessionerna (när jag inte spelar candy crush, läser, lyssnar på podcast, småpratar med eller tittar förundrat på babyn vill säga). Tack och lov för Netflix och HBO Nordic med andra ord. Hade det inte varit för dem hade det blivit lite väl mycket "engelska par letar hus utomlands och tittar på en fem, sex stycken under ett program"- program. Inget fel i det, men kanske inte varje gång man går upp på natten- det verkar vara på natten dessa program sänds.

Nej, hittills har jag siktat in mig på HBO Nordic och försökt hitta lagom lättsamma halvtimmesprogram. So far har jag sett Doll and Em, som jag gillade. Bara sex avsnitt dock, så det gick ju åt med en gång. Då började jag med Bored to death, det finns tre säsonger och nu har jag plöjt igenom hälften. Det är helt ok så jag fortsätter nog plöjandet, trots att jag inte är helt såld. Men vem behöver vara helt såld för att slötitta på nåt klockan halv tre på natten?

Idag såg jag till min glädje att nya säsongen av True Blood har premiär den 23 juni på HBO Nordic. Det vill säga i morgon! Betyder det månne att det läggs ut redan klockan 00.00? Nu har jag nåt rafflande att se fram emot i natt! Återkommer med rapport.

(Sen är det ju en helt annan femma om det är så slugt att titta på en vampyrserie mitt i natten men jag tänker att juninätterna ju inte är så mörka så jag ska nog klara det...)

Varning.

Lystring Majornabor! Lås in era kuddar, risken är nämligen stor att de kommer att försvinna i takt med att jag bygger upp mitt amningsfort i högra soffhörnan.

Man kan säga att jag spenderar en hel del tid här för tillfället.

Retroefterrätt.

Fråga mig inte vad som har hänt men den senaste veckan har jag närt en stor craving på persikor. Och då menar jag inte färska sideslena sådana utan konserverade på burk. Vad kan man säga? Förutom det uppenbara då: Hallå där, 80-talet ringde och vill ha tillbaka sin efterrätt.

Också lite ovispad grädde på det.

Blommor.

Färska blommor är ju fantastiskt trevlig, eller hur? Med detta sagt får jag ändå meddela att jag inte är typen som "unnar mig" en "fredagsbukett" snittblommor för att lyxa till livet, direkt. På vårkanten slår jag väl till med en och annan tulpanbukett, men ungefär där brukar det stanna.

Desto trevligare då att det här med att föda barn visade sig vara lukrativt ur blomsynpunkt. Så här brukar det inte se ut på skänken:

 De i mitten kommer från min kompis trädgård, väldigt fina.

Vad hände?

Ja, vad var det som hände egentligen? Med mitt bloggande alltså. Jo, det hände sig att jag blev gravid och först blev supertrött. Sen piggnade jag visserligen till, men kände inte för att blogga om graviditeten och det behöver man ju inte. Men även i övrigt tröt inspirationen- och sen blev jag supertrött igen.

Men! Nu sitter jag här i soffan och en liten bit bort ligger en liten bebis och snusar. Och igår kände jag att den kröp på mig igen, blogglusten. Vi får väl se om det håller i sig!

Klippor.

Det blev ju fint väder den här långhelgen också, om än lite mer kylslaget än förra helgen. Men det har ju i varje fall inte snöat som det sägs att det gjorde i Stockholm igår. I alla fall, förra helgen, när det var så vaaaansinnigt varmt, ja jag skulle nog vilja gå så långt som att kalla det sommarvärme, drog vi till havs, grillade lite korv och slumrade på några solvarma klippor. Det var fint.