torsdag 19 februari 2009
Fem, Jenny, fem!
Jag var förbi affären på vägen hem. På vagnen räknade jag upp vad jag skulle köpa, ja tyst i skallen då, än så länge har jag inte börjat prata med mig själv när jag åker spårvagn (bara när jag cyklar faktiskt). Jag hade ingen lista, det var ju så lite. Fem grejer skulle jag ha. Fem grejer, fem grejer, fem grejer, rabblade jag som ett mantra inombords. Sen kom jag hem och hur många grejer hade jag med mig hem? Just det. Fyra. Vad är grejen? Hur svårt kan det vara?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Anteckningsfunktionen och att-göra listan i telefonen (som båda synkas med datorn) hjälps åt för att maskera min vuxenamnesi.
Smart. Jag är så erbarmligt dålig på att lära mig alla tekniska finesser i telefonen. Får bli bättring.
Så är jag också. Oftast glömmer jag det mest uppenbara. Typ jag ska göra tomatsoppa men köper inga tomater. Jag ska göra quornfiléer i ugnen och köper allt utom filéerna. Min hjärna är som ett skämt ibland. Ett jättedåligt skämt.
Ja, det är så sjukt typiskt! Varför håller våra hjärnor på så mot oss?
Skicka en kommentar