Så här blev det. Jag följde expertens råd, jag menar hey, kvinnan har ju faktiskt en egen kolonilott. Klippte till pinnar och stoppade ner i jord. Se där, ett språk man kan förstå. Men du Anna, jag planterade om modersplantan när jag ändå var i farten. Nu får vi se hur det går. Nästa gång ni hör nåt om nån pelargon så är det antingen fest och gamman för jag har sett ett skott eller en stillsam begravning för att pinnen har trillat av pinn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Way to go!
Om jag lyckas ska en få bo hos dig!
Det ser ju bra ut med perlargonen,
men avlider dina pinnar så finns det fler att hämta i Småland!
Sivi
Vilken tur! De småländska pinnarna är de bästa!
Skicka en kommentar