Förnedring?

Några kompisar till mig skulle aldrig, aldrig, aldrig sänka sig till att springa efter spårvagnen. Det är enligt dem höjden av förnedring.

I morse hörde jag skramlet när jag var alldeles för långt borta. Jag började springa långt innan Hemköp, joggade på stället när jag skulle korsa cykelbanan tills en snäll cyklist såg min prekära situation, sprang mot rött och kastade mig mot dörren precis när den stängdes och vagnen plingade till. Men, tro det eller ej, chauffören såg mig, var snäll och öppnade dörren igen.

Jag kände bara tillfredsställelse och inte ett spår av förnedring.