Stränder

Nä, det går inte. Jag kan inte lämna er med kackerlackorna på näthinnan. Jag bjuder på några fina stränder som motvikt.


Grand Bay. Här bodde vi.

Pereybere. Någon kilometer öster om Grand Bay. Många franska pensionärer.

Troix au Biches. Någon kilometer väster om Grand Bay. Den bästa stranden av de tre!

(Stavningen kan vara åt helvete. Jag kan inte franska.)

Kackerlackor

Vårt boende på semestern var fantastiskt. Perfekt läge, AC, eget litet kök, stort badrum, balkong och så vidare. Sa jag att det var svinbilligt förresten? Allt detta gjorde ju att vi lite undrade vad haken var. En dag när vi kom hem blev vi varse. Då hade nämligen ett par kackerlackor ställt till med fest vid brödpåsen. Efter allmän panik och kalabalik försvann de in under diskbänken, antagligen räddare än vad vi var. Vi gjorde vårt bästa för att förtränga det hela, tills nästa dag. Då kom vi in i lägenheten och de var fler och hade avancerat in i rummet. Den gången cirkulerade de runt min necessär som stod på golvet. Då jävlar var det kört. Hanna utrustades med mina dödliga Converse och lyckades krossa två av dem. Klet är bara förnamnet.
Vi samlade liken som bevismedel i en påse och gick morgonen därpå till hotellägaren och visade upp dem. Han utrustade oss med denna spray.

Vi gick loss och sprayade lägenheten full. Och mycket riktigt, när vi kom hem såg det ut så här.

Men det var inte riktigt slut där. En natt när Hanna varit på toa var det en rackare som smet iväg över golvet. Hon tog sprayen och sprayade mot den som en galning samtidigt som hon skrek: "DIE, FUCKER!!!!" Och det gjorde den, på rygg med benen i luften. Puh, maken till äckliga djur. Behöver jag säga att jag närmast tvångsmässigt skakade igenom varenda litet klädplagg när jag skulle packa? Det här var inte en souvenir som jag ville få med mig hem.

Semester

En bra grej med att ha semester är att fortsätta ha det när man väl kommit hem. Med detta vill jag alltså säga att jag är ledig i dag också. Oh, sweet joy! Jag ska gå till frissan, luncha och smita i väg på filmfestival. Bl.a. kolla in en iransk film om en som säljer paraboler illegalt för att impa på en tjej. Avis, Anna?

Förresten, om det är så att du råkar träffa mig de närmaste dagarna, bli inte generad. Det är inte gigantiska mjällflagor som ramlar från huvudet. Det är bara min hårbotten som flagar efter att ha bränts.

Kulturella skillnader inom EU

Med på båtutflykten i tisdags var såklart ett helt gäng andra turister också. Där var ett franskt par, ett par tyska småbarnsfamiljer, ett tyskt medelålders par och en hel drös med (förmodat) nyrika bulgarer, där i varje fall männen stoltserade med rejäla ölmagar. Också jag och Hanna då.

I början informerade den käcka reseledaren på båten om hur det hela skulle gå till. Han avslutade med att fråga: Vad är viktigast på båten?

-Security, svarade den medelålders tyska makan snabbt på klingande tysk accent.
-Lifewests, fyllde hennes lika medelålders och tyske make redigt i på samma accent.
-BEER! skrek en av de rundmagade bulgarerna.

Och mycket riktigt, bulgaren hade rätt.

Har det verkligen hänt?

En dag tog vi en båtutflykt med en stor katamaran. Den gick till den här paradisön. Där kastade vi ankar och hoppade i plurret och snorklade bland koraller och Nemo och hans vänner. Tröttnade man på det var det bara att simma bort till stranden och slappa där. Orkade man inte simma fick man skjuts med en liten livbåt.

Det serverades grillbuffé och fri dryck.

Detta hände alltså i mitt liv i tisdags. Efter att ha sprungit upp och ner till tvättstugan några gånger, varit på Willys och handlat mat har jag bara en fråga. Hur är det möjligt att jag var med om det här för två dagar sen?

Cirka fem minuter

Så lång tid tog det innan jag drog på Håkan Hellström i stereon efter att jag kommit hem. Det är grått, det är rått, det är vardag i Gbg men med Håkans hjälp går allt bra.

Åter på svensk mark

Nu har jag landat. Tyvärr i Stockholm. Jag och Hanna (resesällskapet) skojade till det och bokade en resa till och från Stockholm trots att vi bor i Göteborg respektive Malmö. Så nu har vi några timmar att slå ihjäl innan tåget går. Men skit samma, för Mauritius var fan i mig underbart.

Och ja, jag har sol på näsan, jag har god mat i magen, fina bilder i kameran och en eller annan anekdot att dela med mig av. T.ex. har jag fått lära mig att om nån säger till dig att du ser ut som en "big German girl" så kan det vara en komplimang.

Ni lär få höra mer om resan, var så säkra.

Semesterstängt

Ja, nu kommer det nog inte hända så mycket i hörnan på ett tag. Men i slutet av nästa vecka är jag tillbaka, förhoppningsvis med lite sol på näsan, god mat i magen, fina bilder i kameran och en eller annan anekdot i bagaget.

Anno 1981

Den här lille gynnaren är min lillasyster. Numera har hon torkat sig runt munnen, vuxit upp, skaffat sig ett jobb och i morgon skrapat ihop inte mindre än 28 levnadsår. Lillasyster har blivit stor helt enkelt.

I morgon fyller hon alltså 28. Grattis i förskott!

Semester

I morgon åker jag på semester. Jag och resekamraten började smida dessa planer för ett år sen när det i vanlig ordning var en deppig januari. Denna mörka kraft måste motarbetas tänkte vi, och såg i höstas till att fixa ledigt. Var vi skulle hamna visste vi dock inte eftersom vi tänkte vara lite spontana och köra en sista-minuten-grej. Innan jul var tiden den rätta och vi slog till på en flygbiljett till Mauritius.

Mauritius, smaka på det. Visst känns det sjukt trevligt?

Januari är den varmaste månaden på denna ö, men även den regnigaste. Men, men, även om det regnar så är det i varje fall en sisådär 30 grader varmt nu.

Hejdå jul

Nu är jag uppe på banan igen. I och för sig lite svag, men ändå, uppe på banan. Och tur är väl det, för i morgon ska jag i väg på semester.

Jag började dagen med att städa undan julen. Vad är väl Tjugondag Knut mot Tjugosjättedag Henrik?

Magsjuk?

Ja, jag tror faktiskt det. Nog för att jag drack lite vin igår men detta är inte en bakfylla. Nu går jag och lägger mig och hoppas verkligen på nya krafter i morgon.

Är det sant att de aldrig går ur?

Jag har handlat lite på rean.

Nån mer än jag som anar ett mönster?

Åter i hemmet

Nu är jag hemma och jag förstår att ni brinner av nyfikenhet. Hur gick det med mina förhoppningar?

• lärt mig mycket- check.
• trevligt folk- check.
• kändis- check (det var på håret att jag misslyckades men som tur var var Carin Götbladh med på tåget hem och jag har ögonen med mig).
• badkar- icke check. Det fanns inte på det annars utomordentliga rummet.

Efter denna eskapad är jag så trött som jag inte riktigt kommer i håg när jag var sist. Tur jag snart får sova.

Apropå kändisar

En annan gång när jag var i Stockholm en helg hade jag inte sett en endaste kändis. Inte ens nån halvt okänd hallåa. Besvikelsen var stor och jag var i det närmaste desperat. Då slog det mig- visst är det så att Christina Schollin har en ängla-shop i Gamla Stan? Då borde hon väl jobba där... och hon är ju känd. Hmmm, värt ett försök. Jag letade upp den, gick in och gick ett varv bland änglarna, sa hej till Christina som log vänt bakom disken också gick jag. Kändis- check.

Men allvarligt? Hur lågt får jag sjunka? Nästa gång får jag väl åtminstone köpa ett litet ängla-bokmärke eller nåt av henne.

Kurs!

I morgon ska jag åka på kurs. Kan ni fatta att tåget till Stockholm går kl 6? Jag orkar inte ens gå in på hur tidigt jag måste ta spårvagnen. Förutom den tidiga reveljen ser jag fram emot detta och hoppas på följande:

• lära mig en hel del
• träffa trevligt folk
• bada badkar om det finns ett sånt på hotellet
• se en kändis eller två- det är ju ändå Stockholm

En helt vanlig måndag, fast ändå inte

Jobbat. Jympat. Nu ska jag pipa över till Maggan som bor fem minuter bort (japp, hon med mössan) och bli bjuden på kvällsmat. Och det, mina damer och herrar, är inget annat än ren och skär lyx!

Happy-Go-Lucky

Den där filmen jag tjatat om då, hur var den egentligen? Jo, den var en söt liten historia om Poppy, en lågstadielärare i 30-årsåldern som ser livet från den ljusa sidan. Vi fick hänga med henne i skolan, på krogen, på trampolinträningen, flamencolektionerna och körlektionerna. Just körlektionerna var väl den röda tråden. Körläraren var arg, sur, bitter och rasistisk, ja Poppys raka motsats.

Jag tyckte den var bra, jag blev glad och inspirerad av Poppy som både var fin och naiv i sin glad- och snällhet. Den gav även anledning för mig att rota fram min gamla cd-singel "Common people" med Pulp och att tänka på det gamla ordstävet att "Du är din egen lyckas smed". Bara en sån sak!

Busy Sunday

Mina söndagar brukar spenderas i soffan. Jag kanske kollar repriser, dvd, slösurfar eller läser en rad eller två. Så mycket mer brukar inte hända och det är fint att inte göra så många knop tycker jag. Men idag! Herregud, det känns som jag varit mer aktiv under denna dag än vad jag var under höstens alla söndagar tillsammans. Det började i och för sig med sovmorgon och sen frukost framför tv:n. Sen damp det ned ett sms som lockade i väg mig till Hedens isbana.


Det var mulet, det var rått och det var snålblåst. Men det var kul! Hur är det möjligt att man överhuvudtaget fortfarande kommer ihåg hur man gör när man åker skridskor? Hur otroligt det än är så gjorde jag det och jag klarade mig från vurpor, dock inte från värken i fötterna...

Jag har ingen aning om vad det kostade att anlägga banan och jag har ingen aning om vad den drar in. Men visst måste det vara en succé? Det är alltid massa folk där, det är kulörta lampor och popmusik i högtalarna.

Efter lite värmande kaffe drog jag vidare till bion och fick äntligen se Happy-Go-Lucky efter gårdagens debacle. Mer om den senare. Sen kom jag hem och bakade lite mer kakor. Nu är det dags att återställa ordningen- det blir soffan, the, macka och film på tv:n. Gött!

Jobbar du på mitt jobb?

Då är det bara att gratulera. På tisdag kommer de här läckerbitarna att finnas på ett fikabord nära dig. Om du jobbar på rätt avdelning vill säga...

Tyg

Tycker du liksom jag att den där Josef Frank visste vad han gjorde när han designade tyger men att priset inte riktigt motsvarar vad du vill eller kan lägga på ett stycke tyg? Kolla då in tyget ovan som i varje fall får mig att tänka på Frank. Det kommer från Ikea och pryder numera min Blocket-fyndade kökssoffa. Kostar mindre än en stor stark per meter. Fotot har jag skojat till med hjälp av Poladroid som jag hittade hos popjunkien.

En fin lördag

Dagen avlöpte verkligen väl. Jag uträttade alla planerade stordåd/ärenden och fikade med Sandra vilket uppenbarligen var för länge sen eftersom vi hade mycket nyheter, helldays och andra debacle att uppdatera varandra på.

Först på kvällen kom en motgång. Jag skulle på bio med några kompisar men det hela slutade med ett anti-klimax eftersom biljetterna var slut. Efter att ha tagit oss ur chocken och handlingsförlamningen som följde det chockartade beskedet ordnade sig allt och det blev en mysig fika istället. Fint!

Och jag slog redan i dag till på en biljett till morgondagens föreställning. Ingenting ska stoppa mig, då blir det Happy-Go-Lucky.

Stordåd ska uträttas!

Eller ja, kanske snarare småärenden. Batterier ska bytas, bilder ska ramas in, Systemet ska besökas, fika ska fikas.

Snart skrider jag till verket!

Mogen after work

Två öl och sen verkligen gå hem. Nu ska jag lägga mig och läsa programmet till filmfestivalen.

Snälla Rickard!

Jag vill inte vara med i ditt lotteri. Sluta skicka brev till mig!

En Ford och en Mazda

För några år sedan hade jag en bil, vilket passade bra eftersom jag jobbade lite utanför stan. En annan bra sak var att jag bodde ganska nära en kollega som också hade bil. Vi slog därför våra påsar ihop och körde varannan vecka. Halva kostnaden och dubbelt så trevligt.

Min bil var ganska gammal och med gamla bilar kan det ju hända oväntade saker. Efter ett inbrottsförsök kunde man bara öppna förardörren inifrån t.ex. Men att varje gång man ska köra nånstans vara tvungen att slänga sig över sätena från passagerarsidan för att öppna dörren är ju trots allt bara charmigt.

I alla fall. En morgon, en kall sådan, i en vecka då det var min tur att köra var jag på väg till kollegan. Plötsligt hör jag hur något lossnar från underredet och skrapar i marken. Jag svänger intill vägen. Funderar i en minut eller så, kan jag göra nåt? Jag tror mig inte om mycket när det gäller bilar och jag gör det mogna övervägandet att jag är tvungen att köra den sista lilla biten till kollegan för att ställa bilen där och sen ta hennes bil. Så jag låtsas som ingenting och kör vidare. Det var avgasröret/ljuddämparen som släpade i backen. Metall i asfalt, ja ni kan ju tänka er att det lät lite.

Väl framme hos kollegan springer hon upp för att hämta sin bilnyckel. När hon kommer ner igen visar det sig att dörrarna har fryst så hon fick klättra in genom bagaget. Hon sätter bilen på tomgång och kryper ut igen och vi börjar skrapa rutor tills hon säger:

-Fan, Jenny, jag behöver en cigarett. Var är min väska?
-I bagaget, svarar jag.

Varpå vi båda tittar på bagageluckan. Som är stängd. Och bara går att öppna med nyckeln. Som sitter i tändningslåset. Vi är alltså utelåsta från en bil som går på tomgång. Det är då jag försöker lugna situationen:

-Anna, det är lugnt. Vi kan ta bussen.

Ridå.

Denna lilla anekdot vill jag tillägna kollegan, Anna. Det är nämligen så att hon fyller år i dag. Hurra och grattis! Glöm aldrig bilpoolen, Anna.

(För er som undrar hur det gick kan jag meddela att reservnyckeln var borta men som tur var tinade dörrarna och vi kom in i bilen innan bensinen var slut. Vi lyckades t.o.m. komma fram till jobbet inom ramen för flextiden.)

Braskar morgon...

... så slaskar eftermiddag. I alla fall där jag bor.

I afton dans

Nu tänkte jag bjuda upp de här två stiliga herrarna till vals. Det är bara att göra det!

Vaccin

Snart ska jag ge mig ut på en resa och när jag ringde och kollade vaccinationsläget blev jag upplyst om att det tydligen är bra att fylla på grundskyddet när man har passerat 30. Ni vet, alla de där grejerna de sprutade i en när man var liten. Sagt och gjort, jag begav mig till kliniken och köpte mig en liten mix.

Nu sitter jag här och väntar på att armen kanske blir lite stel och att jag kanske får lite feber. Men polio, difteri, stelkramp och kikhosta göre sig icke längre besvär!

Maggans mössa

Det här är min goda vän Magdalena. Hon är ju såklart en skön filur. Men vad har hon i mössan? Har hon ramlat illa och fått världens största bula? Har hon skaffat dreadlocks? Har hon smugglat ut en fryst kyckling från Ica?

Ja, Maggan, vad är grejen med mössan egentligen?

Morgonens mindre motgång

Punktering på cykeln. Jobbigt.

Godis för säsong

På väg hem från jympan hoppade jag in i affären och nöp en påse sådana här.


Skumtomtar alltså, kanske säsongens sista?

Det är allt nåt visst med säsongsbetonat godis, känslan av nu eller aldrig är ju väldigt tydlig. Och apropå det är det ju snart dags för en annan smarrig och säsongsbetonad rackare, nämligen semlan. Eller snart och snart förresten, jag har redan sett den säljas. Nog för att den är god, men vän av ordning vill påpeka att mellandagarna är lite i tidigaste laget. Nej, jag väntar lite. I varje fall tills jag ätit upp skumtomtarna.

Nyårslöften är bra...

... men det är trots allt med milt överseende jag konstaterar att jympapasset var knökfullt och att jag med näppe fick en plats. Jag ger det en månad, sen är det som vanligt på träningsstället igen.

Plötslig spädbloggsdöd

Det här med att precis ha skaffat en blogg är roligt. Det känns lite som att jag fått en bebis. Jag springer och kollar till den hela tiden. Andas den? Lever den? Finns den kvar? Som om den skulle drabbas av plötslig spädbloggsdöd. Jag tycker givetvis att det är den finaste bloggen i världen och tänk, att den brås på mig!

Betyder detta att bloggen kommer hamna i trotsåldern? Bli en sur tonåring? Ta hand om mig när jag blir gammal? Vi kan ju hoppas på det sistnämnda i alla fall.

Trettondagen

I dag blir det lugnt i Jennys hörna. Jag tänkte mest slappa och läsa en rad eller två.



Det andra könet har jag gett mig tusan på att läsa och en i övrigt ganska inaktiv julledighet fick skjuts på läsandet. Nu har jag bara 374 sidor kvar... Vi som hade alla rätt har jag precis börjat med, vi får se hur den artar sig.

Liseberg 1958

Kolla in det här gänget. De är glada, de är vettskrämda, de har handväskan i ett fast grepp! Kan man annat än att älska dem?

(Hon med kryss över huvudet är min farmor. Vilka de andra är har jag ingen aning om men jag hoppas att de eller deras närstående inte blir sura över att jag lägger upp deras Lisebergs-glädje på bloggen.)

Kyla

I morse cyklade jag till jobbet. Utan långkalsonger. Det kändes som jag hade två frysta kycklingklubbor till ben när jag kom fram. Tro jag det, det var ju 12,3 minusgrader.

Julbelysning med en knorr

Utanför staden jag är uppvuxen i finns ett sådant där hus som det finns lite varstans runt om i landet. Ett hus med en ägare som går bananas med julbelysningen. Lite kul kan jag tycka, varför inte liva upp det när tillfälle ges liksom. Det är bara det att just det här huset slängt in en knorr i år som jag ställer mig lite tveksam till. Ljusslingor, tomtar, kanske en eller annan släde, så långt är jag med. Tror där var en båt också, helt ok. Men när jag skulle åka hem efter julfirandet såg jag knorren, en ljusslinga i konturen av ett störtande flygplan med nosen i backen. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det var lite makabert.

Januari från sin bästa sida

Sol från klarblå himmel. En sisådär fyra, fem minus. Ja, om det alltid vore så hade det inte varit så svårt att gilla vintern.

Är det detta som kallas livspussel?

I sådana fall förstår jag vad alla pratar om. Det är ju fan omöjligt att få ihop.

Solarium

I mitt kvarter har det ett tag funnits en tom lokal. Efter att en kompis syrra sagt att det vore en perfekt lokal för en bar kunde jag inte släppa tanken på att det skulle bli just en sådan där. För det är nämligen den perfekta lokalen för en liten kvarterskrog! Åh, den skulle vara så trevlig och mysig, en blandning av bästa baren och bästa restaurangen. Det skulle hänga en massa sköna typer där och jag skulle jämt vara där. Som mitt andra vardagsrum, ungefär.

Så en dag såg jag att det hade hängts upp papp för fönstrena på lokalen, som för att dölja en renovering. Jag ilade dit och möttes av texten: Öppnar snart- Solarium.

Solarium. Allvarligt talat, det är 2009. Solar folk alltså fortfarande solarium?

Tidsresa

Jag inte bara fikade på stan, jag gav mig även ut på en tidsresa. Jag har nämligen fått för mig att det skulle vara lite allmänt meditativt och härligt att lägga ett stort pussel. Vill man ha pussel med många bitar så finns det tre vägar att gå. Antingen kan man välja ett med alpmotiv eller så tar man ett med en skyline. Den tredje vägen att vandra är att stifta bekantskap med en man vid namn van Hasteren eller liknande som gör tokroliga pussel med en massa tecknade figurer i ett enda myller. Eftersom jag trots allt är en citygirl så fick det bli en skyline.Ja, vad kan man säga. Det känns inte som att det hänt nåt i pusselbranschen de senaste 20 åren. 80-talet ringde och vill ha tillbaka sin skyline, liksom.

Crazy Converse

Min kompis var i New York för ett tag sen och jag gav henne fria händer att köpa ett par Converse till mig. Hon ringde en dag och undrade om jag kunde tänka mig ett par dubbla converse. Jag fattade ingenting men gav henne full frihet att köpa nåt i storlek 40.

Här är de alltså. Och nu förstår vi ju allihopa vad som menades med att de var dubbla. Varför köpa ett par vita när man kan få ett par röda på köpet?

Det är risk att jag blir den coolaste katten i stan när det våras och jag snör på mig dessa Crazy Converse. Tack Erica för väl uträttat ärende!

Lovely Lisa

För några timmar sedan hoppade jag på cykeln och drog in till stan. Först fick jag en värmechock (i går var det så kallt att jag trodde att huvudet skulle trilla av när jag cyklade till jobbet och i dag var det liksom ljummet) och sen fikade jag med de här glada tjejerna, Malin och Märta.

Malin har en bebis, Lisa, som också var med på ett hörn.

Lisa är som en söt koala och sover mest hela tiden. Om de ska ut och luncha eller dricka latte eller vad det nu är man gör som lattemamma så måste Malin väcka henne på morgonen så att de hinner mata och greja. Det ni!

Jenny och pelargonfabriken

I somras fick jag en pelargonplanta av min moster. Det var bara ett litet blad som jag planterade och ställde ut på balkongen. Där trivdes den vill jag lova för den växte och växte och till slut var det som en liten buske med stora fina gröna blad och stora fina röda blommor. Sen blev det höst och jag plockade in den och lät den pryda vardagsrumsfönstret tills jag lyckades snappa upp på en fikarast att pelargoner tydligen ska vila på vintern. Eftersom jag bara vill min pelargon det bästa så skred jag omedelbart till verket, upp på vinden med den. Där är det mörkt och kallt och som gjort för pelargon-vila. Där står den nu, bland gamla stolar, madrasser och kartonger.

Ser ni hur den vilar, kontemplerar och drömmer om alla små pelargonbebisar den ska alstra till våren?

Låt oss även komma överens om att det inte alls var försent att ställa den till vilan först i december. Nej, vi snackar trots allt high quality-vila uppe på min vind. Det här kommer gå bra och jädrar vad det kommer skjutas skott.
Fortsättning lär följa.

På spåret!

Visst är det trevligt? Visst är det bra? Jag älskar´t. Och då har vi inte ens talat om allmänbildande...

Snart börjar det!

Ledigt?

Nej, nej, inte jag inte. Jag har jobbat. Och sen har jag tränat.

Bevis på åtminstone 50 % av ovanstående:

Svettiga träningskläder på tork.

Och så blev det kväll den första dagen...

... 2009. Jag fick besök av exil-vännerna som firat jul på hemmaplan och tillsammans gav vi alla pizzabagare kalla handen och botade bakfyllan med tortellini och ost i stället.

Sen tittade vi på en liten pärla till film, En enastående studie i mänsklig förnedring. Den är inspelad med mobiltelefon och handlar om Patrik som blir dumpad och sen letar efter kärleken med hjälp av sina vänner. Den är väldigt bra och dessutom mycket rolig. Jag rekommenderar den å det varmaste!

Månadens bild januari

Ja, nu kan jag inte hålla mig längre. Det kunde inte bli på något annat sätt. Detta är ju trots allt dagen som jag har förlöst en blogg. Därför måste den vara med på månadens bild. Raggsockan symboliserar slapp-läget.

Bloggandet känns ju sjukt kul för övrigt. Har någon läst? Kommer någon någonsin att läsa? Ja, det spelar ju mindre roll. Hela skallen är redan full av idéer. Det är bara att inse jag länge, utan att inse det, gått runt och tänkt i blogg-inlägg. Ett skadat blogg-barn av min tid.

Nu har jag i varje fall ett eget litet hörn av det stora nätet. Det känns fint och jag ska vårda det ömt.

Månadens bild

Knappt har bloggen kläckts förrän jag tänker ut ett projekt. Först tänkte jag mig dagens bild, men let´s face it, det blir ju rätt jobbigt. Därför lanserar jag nu istället Månadens bild. Första dagen i varje månad ska det publiceras en bild som får tala just för den dagen. Vem vet, kanske det blir en omröstning och stor gala i slutet av året där vi utser Årets bild? Jag tänker mig något i stil med Faddergalan, Grammisgalan eller Idrottsgalan. Reneé Nyberg, är du sugen är det bara att anmäla sig i kommentatorsfältet!

Med andra ord, stay tuned. Någon gång under kvällen kommer Månadens bild för januari 2009 att publiceras!

Vad har 2009 att bjuda på?

I går utnämnde vi 2009 till year of love (och då ska det uttalas lööööööv och inte lavv). Och i en nyårslyckönskning via sms lovade min kompis mycket rock n´roll under året. Ska vi inte enas om detta nu allesammans? Låt 2009 bli the year of love och mycket rock n´roll! Det kommer bli ett bra år.


















För övrigt kan jag bara konstatera att det var lite rock n´roll över mina strumpbyxor som jag firade in det nya året med. Jag har redan satt tonen, leopard och rock n´roll!

15.37

Det är tydligen då solen går ned i dag. Och här sitter jag i morgonrock. Om 29 minuter är det kört, då har jag missat årets första soliga dag. Å andra sidan börjar Ivanhoe om 12 så det går väl på ett ut.

Fyrverkerier

Nyårsafton

Årets sista kväll gick av stapeln i glada vänners lag enligt klassiskt schema. Vi var i bästa nyårslägenheten, vi var uppklädda, vi var glada, vi drack goda viner, vi åt god mat, vi drack champagne, vi gjorde årskrönikor och lovade saker. Och vi tittade på fyrverkerier.

Sen var klockan flera timmar in på det nya året och jag drog på mig fuskpälsmössan, tog närboende vännen under armen och gick hem till andra sidan stan.

Rivstart

Jag rivstartar 2009 med att starta en blogg. Välkommen till mitt hörn av Internet!