Det här med att precis ha skaffat en blogg är roligt. Det känns lite som att jag fått en bebis. Jag springer och kollar till den hela tiden. Andas den? Lever den? Finns den kvar? Som om den skulle drabbas av plötslig spädbloggsdöd. Jag tycker givetvis att det är den finaste bloggen i världen och tänk, att den brås på mig!
Betyder detta att bloggen kommer hamna i trotsåldern? Bli en sur tonåring? Ta hand om mig när jag blir gammal? Vi kan ju hoppas på det sistnämnda i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tyvär så kommer din bebis aldrig bli vuxen och klara sej själv, bloggbebisar har det handikappet...Jobbigt, men sant!
Aj aj aj. Tänk om jag hade vetat det...
Hihi, ja, det e inte lätt att vara bloggförälder! De behöver passas hela tiden. Så man brukar liksom få ett behov av att kolla till dom hela tiden.
Att åka bort ifrån dem kan leda till att man får ångest och att andra (läsare) blir upprörda. Så det gäller att hantera dem med silkesvantar. =)
den kommer aldrig att ta hand om dig. du kommer börja hata den och den kommer trotsa som fan. men din blogg är din blog och du kommer ta hand om den i vått och torrt. det är envägskärlek men förhoppningsvis kommer du få stöd av dina läsare. heja!
Fnissi: Silkesvantar på!
Mikebike: tack för hejaropet! om det ska bli så jävligt känns det fint med stöd... att jag inte såg era kommentarer förrän nu förresten, så som jag springer och kollar hela tiden. märkligt.
Skicka en kommentar