Den där filmen jag tjatat om då, hur var den egentligen? Jo, den var en söt liten historia om Poppy, en lågstadielärare i 30-årsåldern som ser livet från den ljusa sidan. Vi fick hänga med henne i skolan, på krogen, på trampolinträningen, flamencolektionerna och körlektionerna. Just körlektionerna var väl den röda tråden. Körläraren var arg, sur, bitter och rasistisk, ja Poppys raka motsats.
Jag tyckte den var bra, jag blev glad och inspirerad av Poppy som både var fin och naiv i sin glad- och snällhet. Den gav även anledning för mig att rota fram min gamla cd-singel "Common people" med Pulp och att tänka på det gamla ordstävet att "Du är din egen lyckas smed". Bara en sån sak!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Alltid bra med filmtips! Var på Australia häromdan, oxå mycket bra film!
Ikväll har jag haft nostalgikväll för mej själv vid scannern. Gjort ett vackert inlägg med fantastiska kort! Puss o kram!
Åh, en film om en lärare - den måste jag se!
KRAM
Marie: Åh, vad kul! Det ska jag snarast spana in! kra,
Sara: Ja, gör det!!! kram
Skicka en kommentar