En Ford och en Mazda

För några år sedan hade jag en bil, vilket passade bra eftersom jag jobbade lite utanför stan. En annan bra sak var att jag bodde ganska nära en kollega som också hade bil. Vi slog därför våra påsar ihop och körde varannan vecka. Halva kostnaden och dubbelt så trevligt.

Min bil var ganska gammal och med gamla bilar kan det ju hända oväntade saker. Efter ett inbrottsförsök kunde man bara öppna förardörren inifrån t.ex. Men att varje gång man ska köra nånstans vara tvungen att slänga sig över sätena från passagerarsidan för att öppna dörren är ju trots allt bara charmigt.

I alla fall. En morgon, en kall sådan, i en vecka då det var min tur att köra var jag på väg till kollegan. Plötsligt hör jag hur något lossnar från underredet och skrapar i marken. Jag svänger intill vägen. Funderar i en minut eller så, kan jag göra nåt? Jag tror mig inte om mycket när det gäller bilar och jag gör det mogna övervägandet att jag är tvungen att köra den sista lilla biten till kollegan för att ställa bilen där och sen ta hennes bil. Så jag låtsas som ingenting och kör vidare. Det var avgasröret/ljuddämparen som släpade i backen. Metall i asfalt, ja ni kan ju tänka er att det lät lite.

Väl framme hos kollegan springer hon upp för att hämta sin bilnyckel. När hon kommer ner igen visar det sig att dörrarna har fryst så hon fick klättra in genom bagaget. Hon sätter bilen på tomgång och kryper ut igen och vi börjar skrapa rutor tills hon säger:

-Fan, Jenny, jag behöver en cigarett. Var är min väska?
-I bagaget, svarar jag.

Varpå vi båda tittar på bagageluckan. Som är stängd. Och bara går att öppna med nyckeln. Som sitter i tändningslåset. Vi är alltså utelåsta från en bil som går på tomgång. Det är då jag försöker lugna situationen:

-Anna, det är lugnt. Vi kan ta bussen.

Ridå.

Denna lilla anekdot vill jag tillägna kollegan, Anna. Det är nämligen så att hon fyller år i dag. Hurra och grattis! Glöm aldrig bilpoolen, Anna.

(För er som undrar hur det gick kan jag meddela att reservnyckeln var borta men som tur var tinade dörrarna och vi kom in i bilen innan bensinen var slut. Vi lyckades t.o.m. komma fram till jobbet inom ramen för flextiden.)